Annons:
Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 29 mars 2016 • Uppdaterad 30 mars 2016

Malmö ölfestival i helgen

Getingebo, hallänning, imperialist.

Gamla kända slagord och omvärldsanalyser blir som nya, när bryggare världen över tolkar om det gamla.

När Malmö öl- och whiskyfestival intar Malmömässan i helgen (fredag-lördag) blir jag alldeles särskilt nyfiken på Imperiebryggeriet i halländska Getinge. Bryggeriet representeras av två öl: dels en ”imperial red ale” (nej, öltypsfloran rensar sig inte av sig själv) som heter Barbarossa, dels en ”golden pilsner” som kryddats med saaz-humle och enbart saaz-humle och bryggts med bayersk jäst.

Jadå, detta är en pilsner som tagit intryck av både Tjeckien och Tyskland. Namnet? Golden Pilsner?

I mina öron är det som att marknadsföra ”black Schwarzbier” eller ”kaffe med rostade bönor”, men bryggaren har en tanke och antagligen en poäng. När vattniga, tunna och ljusgula öl för många kommit att definiera en pilsner måste man slå fast att här finns minsann en hel del malt som ger en fylligare färg och fylligare smak.

Mer generellt noterar jag att lagerölen är åtminstone lite grann på frammarsch i småbryggarvärlden – liksom i hembryggarvärlden. Visst är ale fortfarande de flestas förstaval och flaggskepp, men detta är inte lika självklart som för två-tre år sedan.

Festivalen som helhet har ett intressant utbud. Brekeriet är ett säkert kort – det skulle överraska om de inte överraskade – men allra roligast med denna festival är ändå möjligheten att testa öl från bryggerier som ligger lite längre bort. Charlis brygghus till exempel, är väletablerat i Kristianstad, men ölen är svårare att hitta i Malmö. Charlis lockar med både rökstout och lakritsporter, men har också en lager i sin monter.

I trakten kring Växjö ligger Trädskogsbryggeriet. Där borta har jag druckit ett par av deras öl, som var helt okej. Deras hallon-saison minns jag som rätt fin.

Och vad finns att säga om Hönsinge Hantwerksbryggeri? Mer än att de har ett fånigt sätt att skriva hantverk?

Fast en helt säker rekommendation kan jag ge Sibbarps husbryggeri, som har två öl på plats. Deras Citra India Pale Ale är precis vad den heter, bara lite mer välbalanserad än konkurrensen, men framför allt vurmar jag får deras råg-ipa som har en härlig kryddighet från rågmalten: en ipa med ena benet i England, trots att humlen är amerikansk. Men mer signifikativt är ändå att bryggaren lagt så mycket fokus på malten, trots att ölet är en ipa.

 

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 25 mars 2016

Beer Week i Malmö

Efter Stilla veckan följer ölveckan. I alla fall i Malmö.

Malmö Beer Week inleds denna måndag, på Annandagen alltså, med en upptrappning mot helgens kulmen: Malmö öl- och whiskyfestival ute på Malmömässan. Festivalen har vuxit till sig – i år är ett 40-tal bryggerier där. Flertalet är små och många hör hemma i Skåne.

Men tills vidare kanske vi ska koncentrera oss på Malmö Beer Week (det är engelska; ifall mitt lexikon är att lita på betyder det ”Malmö ölvecka”). Bakom satsningen står Ölsällskapet Malte. Det blir ölmiddagar, ölprovningar, föreläsningar eller bara särskilda öllanseringar, på en rad krogar i stan: Beer Ditch, Taproom på Malmö brygghus, Söder om Småland, Bishops, Peas & Honey med mera. Detaljerat program här.

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 29 mars 2014

Goda nyheter: Nya Carnegie

Nya Carnegiebryggeriet öppnade i Hammarby sjöstad så sent som i torsdags (rapport från SvD här), men redan igår fanns tre av ölen på export till Malmö. Jag smakade två. En av dem, deras Kellerbier, dricker jag gärna fler av. Och då inte i små ölprovarglas, denna bier ropar på en halvliterssejdel.

Nya Carnegie är ett samarbete mellan hippa Brooklyn Brewery och ultra-ohippa Carlsberg Sverige, som i sin portfölj trots allt har ärevördiga prestigeetiketten Carnegie. Jag hör inte till Carlsbergs tillskyndare, men bra öl är bra öl oavsett vem som ligger bakom. Alltså skyndar jag gärna till pumpen för en Kellerbier även i fortsättningen.

Kellerbier är enkelt uttryckt en ofiltrerad och grumlig lager, med geografisk hemvist i Franken i Bayern. Den är egentligen lika hemma på andra sidan gränsen mot Tjeckien, där ofiltrerade premiumlager är flagskepp hos flertalet bland de nyare bryggerierna.

Men nu är vi på svensk mark, vilket innebär att denna Kellerbier är lite starkare än den centraleuropeiska normen: 5, 9% känns onödigt starkt, men bieren är å andra sidan inte det minsta spritig. Nya Carnegie Kellerbier är en mångdimensionell törstsläckare, med fin balans mellan jäst, malt och humle (arom från två ”ädla” humlesorter, dvs sorter som inte skapats med korsbefruktningar: tjeckiska Saaz och tyska Hallertauer Mittelfrüh). Ölet är blommigt och brödigt, med en vag förnimmelse av äpplen-i-jordkällare, men också ovanligt karamellmaltigt för sin typ. Jag anar en del diacetyl/smörkola.

Carnegies Amber är en 4,8%-ig ale av brittisk typ. Maltburen, men ändå med karaktär av engelsk Fuggleshumle. Lite örtig, inslag av muskotnöt. Korthuggen eftersmak, men helt ok.

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 28 mars 2014

Saison och annat gott

Dark Star Brewing, etablerat 1994, är ett av mina engelska favoritbryggerier. De tar fasta på engelska traditioner, men införlivar sådant som egentligen är fullständigt främmande — men gör det på ett vis som ändå avslöjar stoltheten i det brittiska. Deras mest sålda öl torde vara Hophead, där humlen ifråga är den amerikanska Cascade. Men ändå känns den mer än något annat som en engelsk bitter — bara lite mer citrus- och flädertonad. Dark Star gör också en espresso ale som jag druckit pintvis av i London.

Men inget i deras portfölj är lika obrittiskt som Rebel Alliance, en saison som bryggts med humle från Nya Zeeland. Den finns här på festivalen, i den monter som är märkt A.S.T. Wine.

Nu är det inte deras eget öl, det är ett samarbete med Tiny Rebel i Wales. Hur som helst: det är en finfin saison på 5, 5%, jordig/blommig som genren föreskriver men också ovanligt fruktig.

 

Det subtila mästerverket i saisonfacket är ändå inte brittiskt, det är skånskt. Brekeriet serverar ännu en av sina saison, en som heter Vielle Saison (4,8%). Det är en elegant brygd som passerat fyra olika fat. Ganska snäll — den är inte inte efter att chockera — men med viss syrlighet, förstås, och jordiga inslag av den där jästsvampen brettanomyces som Brekeriet handskas med så galant.

Desto syrligare är deras lika Blondette, en sexprocentig suröl där mjölksyrebakterierna verkligen stramar upp inne i munhålan och får mig att ställa mig på tå. Det är kul så, det är egentligen fullt tillräckligt så, men syrligheten balanseras väldigt väl av brett-jästen som gör ölet bra mycket mer komplext än man först anar.

I övrigt: Citra Star från Anarchy Brewery är en bra sommar-ale, på 4,1 procent. Nils Oscars exklusiva festivalöl APA är ostig, undvik.

Men missa inte Jopen, ett av Hollands intressantaste och mest pålitliga små bryggerier. A.S.T. Wine har en hel uppsjö av dem på flaska.

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 28 mars 2014 • Uppdaterad 29 mars 2014

Ölfestivalen: intryck och fynd

Ölfestivalen på Malmömässan satte igång för tre kvart sedan, men jag har fortfarande lite panik i kroppen. Vilka öl ska man satsa på? Utbudet är inte gigantiskt, men tillräckligt för att skapa beslutsångest.

Efter att ha rekognoscerat lokalerna (bra mycket luftigare än på trångbodda Slagthuset förra året) har jag ändå hunnit smaka lite och har hittat tre öl jag verkligen gillar.

Främst en Vårale från Lilla Ölfabriken, det nya Malmöbryggeriet som är så nytt att det inte finns ännu. De öl som serveras här (världspremiär för bägge) har bryggts i Lundabryggeriets anläggning i Östra Torn. Först i maj månad är bryggningen igång i de egna lokalerna på Norra Grängesbergsgatan i Malmö, precis bredvid South Plains Brewing Company.

En av de två bakom Lilla Ölfabriken visar sig vara Alan Dougan, kocken som startade bryggverksamheten i köket på Malmö Operagrill. Den här gången vill han koncentrera sig på en enda sak — bryggandet — men berättar att han försökt etablera ett bryggeri hos en befintlig krog i Lund eller Malmö. När ingen kom till skott bestämde han sig för att starta ett alldeles fristående bryggeri, utan servering.

Lilla Ölfabrikens Vårale är en välbalanserad ale med rena smaker, á 4,8 procent. Den är friskt humlad med humle från Nya Zeeland, men den utmärks framför allt av det engelska inflytandet. Den är sålunda maltigare än de amerikanska ale-varianter som småbryggare världen över brukar föredra, med drag åt engelsk kola. Och den får mycket karaktär — men inte alltför mycket! — från den engelska jästen. Ett fynd. Lilla Ölfabriken serverar också en starkare lakritsöl. Den får vänta.

Helsingborgs Bryggeri gör sedan ett år en witbier (dvs ett veteöl av belgisk typ; tänk Hoegaarden) som jag inte provat förut. Den är mycket stilenlig: tydligt, men inte överväldigande inslag av koriander — främst i eftersmaken. Lite citrus. Fräsch, helt utan det där lite muggiga godisinslaget som sabbar en del witbier.

Jag blev också förtjust i den havrestout som det särpräglade och ofta spännande danska bryggeriet Skovlyst serverar. Idén bakom detta bryggeri är att använda ingredienser i skogen där bryggerikrogen är belägen. I deras havrestout finns inte bara lakritsrot utan också nässlor, som jag inbillar mig bidrar till den diskreta ton som av mint eller eukalyptus som jag känner igen från en nässel-lager som bryggs av Pivovarsky Dum i Prag.

Huvudsakligen är detta ändå vad det heter: en havrestout. Maltig, mörk, lite söt utan att bli klibbig, med toner av choklad och den där lakritsen.

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 27 mars 2014 • Uppdaterad 28 mars 2014

I startgropen inför ölfestivalen

Malmö öl- och whiskyfestival öppnar imorgon, kl 17. Vi publicerar imorgon ett hemma hos-reportage hos en av deltagarna, nytillskottet Brygghuset Finn — ett Landskronabaserat bryggeri som serverar sina båda öl: en American pale ale och, inte minst, den mycket lyckade Brown ale. (Tillägg: här är artikeln).

I övrigt? Kolla festivalens hemsida. Det har jag gjort. Där noterar jag att Brekeriet har med sig en ny(?) saison, som heter Vieille Saison och ett suröl som heter Blondette. Samt det vanliga, hur vanligt nu Brekeriets utbud är. Missa inte svartvinbärsölet Cassis, det ser man trots allt inte varje dag.

Malmö Brygghus kommer med fjorton öl, däribland Lemongrass IPA och något som heter ”Malmö brygghus senaste pilsner”. Övriga lokala bryggare är bland andra Helsingborgs bryggeri, South Plains och danska Skovlyst och Stronzo (se inlägget nedan).

Men det är inte bara de minsta och mest lokala som finns representerade. Nils Oscar har med sitt vanliga sortiment, men också en ny APA, Winter Edition 2013 och något som heter Våröl – och som tycks vara samma öl som deras kalaspåsköl.

Mssa för all del inte engelska Fuller’s, ett av världens bästa bryggerier. De har två caskvarianter på plats, klassikerna London Pride och ESB — som också finns i ”vanlig” tappning. Ett strålande tillfälle att parallellprova!

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 19 mars 2014 • Uppdaterad 21 mars 2014

Ny ölmässa i Malmö

Om drygt en vecka återkommer Malmö öl- och whiskyfestival, denna gång på Malmömässan ute i Hyllie. Premiäråret 2013 var ganska lyckat — inte jättemånga utställare, i gengäld var det överskådligt.

Roligast då liksom i år är kraftsamlingen av regionala bryggare. Alla skånska bryggerier från förra året återvänder, jämte nytillskottet från Landskrona  — Brygghuset Finn — och ett nytt Malmöbaserat bryggeri, Lilla Ölfabriken, som denna festival för första gången representeras i offentligheten. På plats finns två ”spökbryggda” öl; den egna anläggningen är inte färdig förrän om ett par månader.

Från Danmark kommer den säregna bryggaren i Skovlyst (som verkligen använder skogens råvaror i produktionen; ofta blir det bra, ibland bara intressant, ibland ingetdera) och det mer konventionella Køgebryggeriet Braunstein. En liten besvikelse — förra årets intressantaste monter var trots allt den där danska Amager och Stronzo huserade. Men då får vi väl se oss om efter nya överraskningar istället.

TILLÄGG:

Men visst finns Stronzo och Amager med också i år, jag kunde bara inte utläsa det av festivalens hemsida. Från Amager kommer bland annat Man In the Moon Bourbon IPA, som egentligen bryggts för jubilerande ölkrogen Man In the Moon i Stockholm. Från Stronzo kommer bland annat ett rågöl, en stout och ”Beard of the wicked crone IPA”. Och så kommer öl från Köpenhamnsbryggarna Mad Yeast och Flying Couch.

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 19 april 2013

Olika typer av vällust

Största succén på festivalen?

Det är lite tragikomiskt, men det skulle kunna vara Amager Bryghus skandalomsusade Lust – ett av de sju ölen i serien som inspirerats av De sju dödssynderna.

Dessa öl lanseras inom kort på Systembolaget, med etiketter som på karikatyrvis illustrerar de olika kardinalsynderna. Ja, ni har nog redan läst om hur regelryttarna på Systemet stoppade den som skulle illustrera Vällust och som visade en yppig kvinna i badet.

En missräkning för bryggeriet, förstås, men det har vänts i en PR-vinst som en marknadsavdelning inte ens hade kunnat drömma om att kalkylera. I Amagers monter fanns inte bara de sju ölen, utan också etiketter som man kunde ta med sig hem för att klistra på flaskor man så småningom kan köpa hem från Bolaget. Det fanns även etiketter att fästa på sin smartphone.

Ölen som sådan? En söt och stark belgisk stark ale — söt malt, fullmogen frukt, sirap — som är rätt trevlig, men långt ifrån det mest lustfyllda man kan få från detta förstklassiga bryggeri. Då gillade jag mer deras Vrede, en lite otypisk saison som fatlagrats och hade rätt mycket trä/tannin-karaktär.

Bland nya danska bekantskaper vill jag ännu hellre lyfta fram Stronzos ”Fruit Cake”, en fruktöl som jäst med både brettanomyces och saisonjäst. Frukten är hallon och juice från röda vinbär.

En mer konsekvent suröl är den lambic som Malmö brygghus stoltserar med, vid namn Grand Crew. Jag drack ett par klunkar av den för några månader sedan, men den har blivit ännu mer stilenlig och stramt uppfordrande sedan dess. Men den är fortfarande inte extrem – den kan faktiskt funka som en introduktion i den spontanjästa lambicens underbara värld.

I en annan del av ölvärlden finns schwarzbier – stora i norra Tyskland, men också i Japan. Sapporos kärleksmums till schwarzbier behövde jag inte prova för att kunna rekommendera, men Gotlands schwarzbier Det sjunde gomseglet är en ny bekantskap för mig: ren i smaken och tydlig i sin framtoning, vilket möjligen kan förklaras av att ölen kallmäskats enligt omständliga metoder som ska ha varit vanliga på 1920- och 30-talen men som sedan rationaliserats bort. Det må vara hur det vill – jag gillade resultatet.

Spendrups Brutal Brewing lanserar också ett par festivalunika IPA. Bland dessa gillade jag The Last IPA mest: en fruktbomb till IPA, som är över hela spektret utan att den blir spretig innan den landar i en eftersmak som av fikon. Samma bryggeris IPAnema var stickigare och hade en distinkt smak som av lakrits. Ok, men jag föredrar fruktsallad.

 

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 19 april 2013

Engelska omvärldsöl och vild jäst

Trötta på extremhumlade IPA av amerikansk typ? Blicka mot England, där råder sans och balans.

Hopdaemon är ett litet bryggeri i Kent, mitt i landets främsta humledistrikt, som representeras här på festivalen med tre fina öl (som allihop finns på Systembolagets beställningssortiment). Skrimshander IPA är en fin IPA med 4,5 procent alkohol och mycket brittisk karaktär. Kenthumlen slår igenom. Även Leviathan, en karamellmaltig sak på 6,0 %, med bra efterbeska, är fin.

Men det sensationella är ändå bryggeriets Helles: något så oväntat som en kvalitetslager bryggd på engelsk mark. Kenthumle? Inte så mycket som en flik av en kotte. Humlen är böhmiska Saaz, uteslutande, och den matchas fint av den nästan lika oväntade veteölsjästen som ger ölet en fruktighet man inte förväntar sig av en bayersk Helles.

Även nystartade Camden Brewery i London, vars session pale ale jag tidigare druckit och uppskattat, har försökt sig på en Helles. Helt ok. Finns i Wicked Wines monter.

Annars gläds jag mycket åt satsningarna på mer eller mindre sura öl som präglats av jästsvampen Brettanomyces – och i vissa fall av de laktobakterier som vi känner från lambic och berliner weisse. Brekeriet är mest konsekventa, men inte ensamma.

Idag fick jag äntligen dricka Brekeriets Cassis, ett fruktöl som sekundärjäst på svarta vinbär. Bättre vuxen-Fest-is har jag nog aldrig upplevt. Mycket svartvinbär i initialdoften, men sedan utvecklar ölet en sofistikerad syrlighet. Jag provade också experimentbrygden Rósaldin, som jäst bland annat på nypon. Den påminner om en elegant cider, med inslag av äpplen men också vita vinbär. Nyponen? Dem kände jag inte förrän vid tredje sippen, och först i eftersmaken. De finns där, de ger karaktär, men de smakar mindre som barndomens nyponsoppa än som förbjudna nyponbuskar.

I övrigt? Mer konventionella öl? Mer hinkvänliga?

NIls Oscar har nyligen tagit fram ett folköl, som får heta Bordsöl, och som har en köra-bil-vänlig styrka på 2,7%. Ordentligt humlad (Amarillo, Cascade, Saaz, Tettnang) men med förvånansvärt mycket kropp i det nästan kopparfärgade ölet.

Bra bruksöl är också Spring Sprinter från Fullersägda Gales, som serveras från cask. Frisk ale med blygsam alkoholstyrka — jag hade kunnat tänka mig en hel pint eller två. Även tjeckiska Jezek (maltig, lite pepparaktig bitterhet, härligt skum) är ett bra hinkaröl.

 

Malmö öl- och whiskyfestival På tungan 19 april 2013 • Uppdaterad 23 april 2013

Extremt lyckat

Extrema öl kan vara extremt tröttsamma, så som jobbiga posörer ofta blir. Men det finns också extremt goda exempel.

Dagens hit på ölfestivalen i Malmö är en 17,5-procentig kaffestout som jäst med stora mängder honung, men inte minst lagrats med kopiösa mängder nymalt kaffe: fem kilo per batch a 20 liter. Bryggaren är danska Stronzo, ölen bär namnet Coffee Badger, med den nätta vinjetten Double imperial honey coffee stout.

Kaffet maldes samma dag det tillsattes i ölfatet (KORR: inte alls. Det rostades samma dag. Det maldes aldrig), och det är kaffet man först knockas av när man sticker näsan i det lilla glaset. Men som det utvecklas i munnen! Det är som att smutta på en kopp välbryggd espresso med avec – och sedan kommer hela dessertupplevelsen, med kletig chokladkaka och allt.

Senaste kommentarer

Sidor