Annons:
Nils Oscar På tungan 4 september 2016

Fritt från alkohol fast med smak

En grunka om alkoholfria öl, publicerad i Sydsvenskan förra veckan.

Bäst visade sig Mikkeller (fortfarande) vara, men jag blev impad av en pale ale från Nils Oscar. Värst smakade något obestämbart från en bakgård i Falkenberg:

http://www.sydsvenskan.se/2016-08-27/alkholfri-ol

 

Nils Oscar På tungan 26 november 2014

Långlagrade mörka starköl

Sigtunas starka skotska öl, kan man verkligen hitta den?

Jadå, flaskan finns både på Entré vid Värnhem och på Systembolaget på Jägersro (samt ett dussin butiker i resten av landet).

En läsare gjorde mig uppmärksam på att jag i årets julölstest tagit med Sigtuna Christmas Scottish Strong Ale, som bryggdes inför förra julen. Ja, det var ett misstag. Men att sälja den även i år är ingen dum idé; en del öl funkar fint att lagra, och detta är ett sådant. Principen: ju starkare och ju mörkare, desto bättre håller ölet. En del blir rentav bättre, eller åtminstone rundare i smaken.

I alla år har jag propagerat för att man borde sälja föregående årgångs Nils Oscar julöl – starkingen från Nils Oscar, inte den som heter Kalasjulök – istället för den nylagrade. Den har liksom krävt att få ligga till sig ytterligare ett år. I år har den inte tagits med på Systembolagets julölslista. I gengäld hittar jag 2012 års brygd när jag letar på bolagets hemsida. Hansacompagniet i Malmö har ett gäng flaskor.

En starkporter som jag sparade ett par flaskor av förra året är den från Mikkeller som omväxlande heter Til/fra/via och Fra/til/via. Den var ypperlig redan då, och visade sig hålla klassen även förra månaden då jag öppnade en butelj. Till min glädje fanns ett gäng av 2013 års öl på Entré; jag köpte en, och den var rätt mycket trevligare och mognare än 2014 års för all del fina brygd. Men det kan vara idé att spara några flaskor till nästa år, man vet aldrig vad som händer…

En annan starking från Mikkeller som brukar bli bättre med lagring är Santa’s Little Helper. Årets nybrygd fann jag fullständigt hopplös, men kom igen 2017. Då kanske den är både drickbar och läcker.

Nils Oscar På tungan 10 april 2014

Folköl från Nils Oscar

Nils Oscar brygger sedan snart två år ett alldeles förträffligt öl, Nils Oscar Bordsöl, en pale ale med den blygsamma alkoholstyrkan 2,7%. Lite tunt, förstås, men rik på smak.

Nästa vecka lanserar de ännu ett öl som håller sig inom gränserna för vad livsmedelsbutikerna får sälja och för vad krögare utan alkoholrättigheter har rätt att sälja. Det är en lager, som heter vad den ska: Nils Oscar Bordslager. Humlad med Amarillo, Centennial och Magnum.

Nils Oscar På tungan 27 mars 2014 • Uppdaterad 28 mars 2014

I startgropen inför ölfestivalen

Malmö öl- och whiskyfestival öppnar imorgon, kl 17. Vi publicerar imorgon ett hemma hos-reportage hos en av deltagarna, nytillskottet Brygghuset Finn — ett Landskronabaserat bryggeri som serverar sina båda öl: en American pale ale och, inte minst, den mycket lyckade Brown ale. (Tillägg: här är artikeln).

I övrigt? Kolla festivalens hemsida. Det har jag gjort. Där noterar jag att Brekeriet har med sig en ny(?) saison, som heter Vieille Saison och ett suröl som heter Blondette. Samt det vanliga, hur vanligt nu Brekeriets utbud är. Missa inte svartvinbärsölet Cassis, det ser man trots allt inte varje dag.

Malmö Brygghus kommer med fjorton öl, däribland Lemongrass IPA och något som heter ”Malmö brygghus senaste pilsner”. Övriga lokala bryggare är bland andra Helsingborgs bryggeri, South Plains och danska Skovlyst och Stronzo (se inlägget nedan).

Men det är inte bara de minsta och mest lokala som finns representerade. Nils Oscar har med sitt vanliga sortiment, men också en ny APA, Winter Edition 2013 och något som heter Våröl – och som tycks vara samma öl som deras kalaspåsköl.

Mssa för all del inte engelska Fuller’s, ett av världens bästa bryggerier. De har två caskvarianter på plats, klassikerna London Pride och ESB — som också finns i ”vanlig” tappning. Ett strålande tillfälle att parallellprova!

Nils Oscar På tungan 2 oktober 2013

Rökt på krogen och Systemet

Allt fler fimpar. Och allt fler får upp ögonen för rökt öl. Finns det ett samband? Det kan man fundera över, gärna över ett glas från Nils Oscars bryggeri som i samarbete med folket bakom tioårsjubilerande Söderbärke Mikro Öl Festival — i Dalarna — skapat en rauchbier av Bambergtyp. Sedan igår finns det på Systembolaget, om än i liten upplaga — ta er till Hansacompagniet i Malmö, där finns en drös.

Nils Oscar SMÖF Jubelöl 2013 är en kopparfärgad rauchbier. Rökig doft, först med inslag av trä och karamellmalt men framför allt charkuterier. Smak av prickig korv och lite frukt. Matäpplen och en liten apelsinsyrlighet kanske. Fint avrundad eftersmak, och en mycket lyckad tolkning.

 

Bland årets oktoberfestöl på Systembolaget (min genomgång här) fanns en dansk och på danskt vis stark tolkning av rauchbier, från Örbæk närmare bestämt. Den är helt ok, men man får mer smak per promille om man väljer Nils Oscars eleganta rauchbier à 5,2% än den danska Kissmeyer på 7,5.

 

Samma alkoholstyrka, 5,2 alltså, har Göller Rauchbier, från Zeil am Main i Franken, inte så långt från Bamberg, som för närvarande finns på krogen Lilla Köket i Malmö (kolla öppettiderna innan ni går dit). Den är stilenlig och fin, om än med ett drag åt ale. Är det karamellmalten som gör jobbet? Rökigheten påminner allra mest om rökt skinka och är inte extrem.

 

Nils Oscar På tungan 5 maj 2012

Alt man kan önska sig

Att den mesta och bästa altbieren bryggs i eller kring Düsseldorf lärs ut redan i dagis, men vi som är vuxna kan tillåta oss att komplicera världsbilden en smula. Lyckad altbier kan komma från både Mendocino County i Kalifornien och Nyköping i Södermanland.

Nils Oscars Ctrl Alt Delete är en renlärig altbier — kopparfärgad, mjukt fruktmaltig men med balanserande bitterhet; alkoholstyrka exakt 4,5% — som just nu finns på fat på Nya Tröls i Malmö.

Nästan lika stiltrogen är den altbier som bryggs och säljs under namnet Boont Amber Ale av bryggeriet Anderson Valley i Kalifornien. Namnet är en amerikansk anpassning, likaså alkoholstyrkan (5,8%), men i övrigt har jag inga invändningar mot denna amerikanska nytolkning av alt. Den finns just nu på fat på nyrenoverade gammal-Bishops i Malmö (dvs i Savoyhuset på Norra Vallgatan).

Nils Oscar På tungan 30 augusti 2010 • Uppdaterad 7 september 2010

October on my mind

Fint folk kommer alltid försent, sägs det, men vi svenskar börjar åtminstone förbereda oss för Oktoberfesten redan på onsdag. Då finns årets samling Oktoberfestöl på Systemet.

Men de får intressant nog sällskap av andra säsongsöl som inte alls anspelar på festen nere i München – från Falcons och Slottskällans båda Höstlager till Sigtuna Black October och en Brown ale från Nils Oscar med brunmurrig etikett. Dessutom några porter, bland annat från Mohawk och St Erik.

Jag räknar till tio helt nya brygder och tre som aldrig tidigare funnits på Systemet.

Hösten är här, läge att fira!

——-

Tillägg:

Mitt test av oktoberfestöl och andra höstnyheter finns på webben:

http://www.sydsvenskan.se/mat-och-dryck/article1230694/Livet-fran-den-morka-sidan.html

Vad som inte finns där är en recension av  de tillfälliga nyheter som i små mängder finns på ett fåtal skånska bolag. Vilken dag som helst – höst, vår, midsommar, nyår  – kan jag rekommendera den välhumlade belgaren XX Bitter, inspirerad av engelska traditioner. Den finns i Lund på Mårtenstorget och i Malmö på Hansacompagniet och på Linnégatan.

http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=11784&Butik=0&SokStrangar=

Nils Oscar På tungan 1 juni 2009 • Uppdaterad 3 juni 2009

Nils Oscar drar dit pepparn växer

 

Foto: Scanpix

De senaste tre-fyra åren har den regionala öltypen Saison genom experimentlystna bryggares försorg brett ut sig över ölgloben.

Regional, ja. Men vilken region?

Saison har sitt ursprung i de franskspråkiga delarna av Belgien, med särskilt högsäte i trakten kring Hainaut. De är typiska törstsläckare, men med lite mer komplex karaktär än genomsnittet. De tenderar att vara syrliga, pepparkryddiga och ganska fylliga; alkoholstyrkan ligger åtminstone en bit över fem procent, men kan dra sig upp mot åtta. Ändå är de nästan alltid friska, vilket förklaras av ett delikat samspel mellan syrlig jäst och hyggliga mängder humle.

Nils Oscar lanserade idag sin variant, 6,6 volymprocent i en voluminös flaska. 75 cl, 99 kr. Två strupar och två plånböcker rekommenderas.

Exklusiva och riktigt goda öl får kosta, men Nils Oscars Saison är … inte jättelyckad. Den är lite stickig och något obalsanserad; det är gott, men jag hade hoppats på mer.

Fast lite kul är det förstås, inte minst eftersom bryggaren tagit risker och lekt med receptet.  Nils Oscar är bryggd  på korn- och vetemalt, liksom råsocker och … russin. Den är kryddad inte bara med tre humlesorter, utan dessutom med timjan och vitpeppar.

Både pepparn och timjan slår en i näsan när man slår upp i glaset, och de ledsagar ölet hela vägen genom strupen. Russinen kan man skönja i munnen, om än mycket mer diskret. Detta är ett jordigt öl, som har krydda men inte tillräckligt med kropp. Vidare tycker jag inte att den försiktiga citrustonen räcker till, och det hade inte skadat med en aning mer av den aromatiska humlen.

Jag köpte två flaskor, och tänker ta fasta på rekommendationen att spara en av dem tills drycken mognat och blivit rundare i smaken. Bäst före 2011, står det på buteljen.

Tills vidare hoppas jag att Slottskällan i Uppsala – som våren 2007 var först bland kommersiella bryggare i Sverige att brygga Saison – återupptar sin produktion; deras tolkning var mycket fin. Eller så letar jag helt sonika upp på ett ypperligt belgiskt original som Saison Dupont.

Nils Oscar På tungan 4 mars 2009 • Uppdaterad 7 mars 2009

Hur rökt får man vara?

 

Den starkaste trenden bland de trendskapande småbryggarna ser ut att vara de rökta ölen.

Ni som minns glosförhören från tyskan i sjuan vet att det vedertagna begreppet lyder Rauchbier (Minns ni inget sådant från er tyskundervisning? Ach so, ni skulle ha valt Särskild kurs).

Ursprunget är alltså tyskt, men inte nödvändigtvis bruket. Att torka sin malt över ved är inget man gjort enbart i Tyskland, men det var bara i tyska Bamberg en bit utanför Nürnberg som man höll fast vid metoden (den s k Bambergprocessen) även sedan också andra stod till buds. 

Således är Rauchbier från de båda klassiska Bambergbryggerierna sannolikt de första moderna rökölen – det vill säga öl som skapats för att smaka rök. Ah, en paradox: traditionellt, men med modern attityd. 

Med de senaste två decenniernas vurm för klassikerna var det på något vis självklart att det rökta ölets renässans stod på tur. Men de flesta experimentbryggare som gör rökt öl ger sig inte på att förbättra eller ens efterlikna Aecht Schlenkerla Rauchbier, klassikern med anor från 1600-talet. Vanligare är att man integrerar rökigheten i en kraftig, alkoholstark stout eller porter. Och metoden heter inte alltid malttorkning över öppen eld; ibland nöjer man sig med den lätta askkoppsliknande rökighet som kommer av att ölet fått mogna på whiskyfat.

På Systembolagets hyllor står just nu ett par rökta porter från den engelskspråkiga världen: en tioprocentig Paradox Smokehead Imperial Stout från skotska Brew Dog (samma bryggeri som gett oss den utmärkta Punk IPA) och en marginellt svagare Smoke Jumper Smoked Imperial Porter – 9,9 procent – från Coloradobryggeriet Left Hand Brewing Company.

Den förstnämnda påminner om Island Cask från likaledes skotska Innis & Gunn. Den har mognat på whiskyfat, och det märks: tydlig whiskeydoft, mycket trä i smaken. Lite sötaktig dessvärre, och i rätt dålig balans. Salmiak, mörk sirap. Jag gillar inte alls.

Left Hands variant faller snarare än till Bamberg tillbaka på den betydligt yngre pionjär som Alaskan Brewing Co lanserade 1988, på liknande sätt som Nils Oscars finfina Rökporter (också på Systemet! Köp!). Men båda dessa rökporter ligger runt 6,0 volymprocent; de är starka, men inte några alkoholbomber i linje med Left Hands variant.

Såtillvida tycker jag – och här kanske ni finner den här bloggpostens tredje paradox – att Left Hand fegar. Medan Nils Oscar i både Alaskabryggeriets och Bambergarnas efterföljd bejakar charkuterikänslan och den kompromisslösa rökigheten så bäddar Left Hand Brewing Co in röken i ett bedrägligt värmande alkoholtäcke och en mjuk maltighet som drar åt det söta; det är lika lätt att hitta sötlakrits och ljunghonung som tjärpastill och torr choklad i den här drycken.

Illa, alltså? Njaä – jo, jag vill ha min rököl rökigare än så här. Men imponeras ändå av hantverket, av det täta skummet, av den balanserat snälla smaken och den mjuka avrundningen.

Senaste kommentarer

Sidor