Hur ska man få en tjeckisk öl att smaka likadant här som hemma i Tjeckien?

Om jag fick en tusenlapp varje gång någon ställde den frågan hade jag varit förmögen (i alla fall om jag finge räkna in alla gånger det är jag själv som ställt den).

Svaret? Jag brukar babbla på om hur ölet är en färskvara och måste behandlas som sådan, om hur själva flödet i kranarna spelar roll (i de bästa ölstugorna i Tjeckien står det aldrig still, delvis för att kranarna sällan är fler än två), om hur ölet ska tappas upp med en ordentlig skumkrona (men ifall ölet stått i fatet för länge eller tagit sig uppför illa rengjorda ledningar hjälper det inte om ölen du serveras ser läcker ut; den smakar illa icke desto mindre) och till slut också om det rätta trycket och inte minst om hur själva anläggningen påverkar serveringen.

Vad betyder det sistnämnda för upphällningen och fräschören? Redan denna tisdag kan vi få svaret. Krogen På Besök, som haft öl från mikrobryggeriet Berounsky Medved till och från sedan september, låter installera tre kranar från Medvedbryggeriet i Beroun. Bryggaren själv är på plats just nu för att utföra jobbet.

Tisdag kväll blir det invigning, och dagen till ära ska fyra ofiltrerade öl från Beroun finnas att tillgå (ur tre pumpar? Gör matematiken du, jag har gett upp). Det rör sig om 11° ljus respektive mörk lager (alkoholstyrka, med vårt sätt att räkna, strax över fyra procent), en honungslager 11° samt en mörk 13° – närmast att jämföra med en Schwarzbier (eller med en öl från u Fleku, som de flesta Pragresenärer har besökt åtminstone en gång).

I ölbaren På Besök är inte bara gästerna besökare, flertalet av de bästa fatölen är också bara på kort besök. Idag är det dags för Nebuchadnezzar, en dubbel-IPA från haussade Stockholmsbryggarduon Omnipollo. Eller en ”Imperial India pale ale” som är den lite fåniga beteckningen som Omnipollo själva gett drycken.

Hur som helst: det är ett 8,5%-igt öl, bryggt i De Proefbrouwerij i Belgien och kryddat med tre karaktärstarka amerikanska humlesorter: Simcoe, Columbus och Centennial. Läs mer här.

Bryggaren har tidigare gjort Nebuchadnezzar hemma; detta är första gången det framställts i större skala. Först och främst har det bryggts för Stockholm Beer & Whisky Festival, som inleddes igår. Först och främst har ölet tappats på flaska, om jag förstått saken rätt. Fatet på På Besök är det enda i Skåne.

Malmö har fått sitt tredje kommersiellt aktiva bryggeri: South Plains Brewing Company, som egentligen inte är så mycket mer än en garageverksamhet på hobbynivå i Södra Sofielund. Men bryggaren Jeffrey Scott Brown har med sin premiärbrygd lyckats ta sig både till profilerade ölbarer som På Besök och Bishops Arms (såväl Malmö som Lund) liksom Salt & Brygga i Västra hamnen. Den ska också finnas på vissa Systembolag från september.

Ölen ifråga är en American Pale Ale (APA), kryddad med amerikansk humle.

Det är en bra ale med trevlig humleton, markant utan att vara extrem: gräsörtig, med drag av bär – främst svartvinbär. Mindre fruktig än gängse APA, vilket är en smaksak. Men med den relativt höga alkoholstyrkan (6,0%) hade jag väntat mig en fylligare maltighet – den är helt enkelt i tunnaste laget.

Brasserie Dupont är antagligen världens främsta Saisonproducent – den 6,5-procentiga Saison Dupont är en sann belgisk klassiker.
Men det finns fler. Idag kopplades ett fat av den ekologiska lillbrorsan Saison Dupont Biologique in på På Besök i Malmö. 5,5 procent. Undrar hur den står sig?

En björntjänst gör ingen glad? Äsch, det finns så mycket floskler som inte stämmer.

Viktigare ändå är att det finns ett böhmiskt bryggeri som heter Berounsky Medved – björnen från Beroun – vars underbara ljusa lager just nu serveras i Malmö. På På Besök kopplades ett nytt fat, det andra, in igår; även Tempo är på gång. Flaskversionen (1,5 liter) fanns på prov på Moccasin för drygt en vecka sedan; den gick så bra att den kommer tillbaka.

Ölet ifråga heter, som för att förvirra, Zlaty Kun (Gyllene hästen) och har en stamvörtstyrka på 11°. På Besök uppger att det i just detta fall ska motsvara 4,6%. Det kan stämma, men alla uppgifter jag sett på annan plats talar om 4,0 (Tillägg: Den 11°-iga à 4,0% är en annan öl från Berounsky Medved som nog inte bryggs längre.)

I vilket fall: detta är öl från ett pyttelitet bryggeri i Beroun, några mil väster om Prag. Torrare än gängse tjeckiska lager, maltigare och fylligare än vad man förväntar sig av den hyfsat låga alkoholstyrkan.

Ölet har det där mjukt maltiga lugnet som kännetecknar den tjeckiska lager som inte är industritillverkad och framhetsad utan som får mogna i godan ro. Det är opastöriserat, men filtrerat.

Det finns en lätt jordig och örtig ton och dragning åt honung. I munnen upplever jag den oljig eller smörig (främst flaskvarianten), men inte som från smörkola/diacetyl vilket annars hör till god ton i tjeckisk lager. Nej, tänk snarare mandelolja (björnklister?) eller olja från pinjenötter. Smakutvecklingen är spännande; humlearomen och en påtagligt fruktig maltighet ger i eftersmaken vika för en ganska robust beska.

Det är mycket gott. Och det är mycket svårt att inte beställa en till.

Kout Na Sumave är en by i Sumava-regionen i västra Tjeckien, ett ortnamn som på nästan ren svenska betyder Ett hörn av Böhmerwald.

Öl från detta hörn skvalpar ibland över och dyker upp i Plzen, Klatovy, Prag, Olomouc och … Malmö, för att nämna de platser där jag njutit av det. Sedan några dagar är denna tjeckiska kvalitetslager tillbaka i stan, fast i ett starkare utförande än den som i vintras fanns på Grand och Brogatan — det rör sig om en 12° istället för 10°, en upptrappning från cirka 4,0 till nära 5,0 volymprocent. 12:an är rundare och mer komplex, inte lika präglad av diacetyl.

Leverantören hade problem med själva faten, vilket väl egentligen mest gav krögarna problem – det skummade väldigt mycket om ölet. Men detta ska vara fixat nu, en ny typ av fat har införskaffats som är lättare att hantera. Ni hittar Kout sedan förra veckan på På Besök. Den ska dessutom vara inkopplad på Far i hatten och sägs stå på kö i kylrummet på Grand.

Krogen På Besök har tidigare haft ett Husets öl från Mikkeller. Gott nog, men det nya ska inte behöva bli sämre. Kvalitetsbryggarna bakom To Øl har tagit fram Malmökrogens nya husöl som introduceras på lördag. Amnecia blir namnet, såvitt jag minns. Det är en lager på 5,5 volymprocent som humlats med Nelson Sauvin, Citra och Amarillo. Låter som en frisk sak.

Få saker är lika trevliga som att få en perfekt serverad och färsk tjeckisk öl.

Det sker oftast på plats, på hemmaplan där nere. När ölet kommer hit får man bereda sig på kompromisser, vilket hänger ihop med både sedvänjor och anläggningar, smakpreferenser och teknik.

Sedan en vecka finns öl från Kout Na Sumave, en liten tjeckisk ort i Böhmerwald, på plats i Malmö. Först ut var Brogatan, men denna helg finns ölet även på Grand öl och mat samt — i mörkare och starkare utförande — på På Besök. De ljusa ölen är den svagare varianten, med stamvörtstyrka på 10° vilket i detta fall motsvaras av 4,2 volymprocent.

Det är ett fantastiskt gott mellanöl, mjukt och smeksamt, med fin balans mellan malt och humle och med det tydliga inslag av smörkola (diacetyl, som uppstår vid jäsningen) som är (eller har varit) så karakteristiskt för tjeckiska öl.

Men för att det verkligen ska komma till sin rätt gäller det att ölet inte serveras för kallt och inte med alltför starkt kolsyretryck. Traditionella ölpumpar i Tjeckien jobbar med en kombination av lufttryck och kolsyretryck, vilket bidrar till den gräddiga och väl tilltagna skumkronan och motverkar det stickigt bubbliga som distraherar smaken och gör att man blir så rapig.

Min första Kout på Brogatan kändes som ett mellanting av Kout och Ramlösa, och jag fick faktiskt kämpa för att dricka upp ett glas av ett av mina favoritöl. Dagen därpå var det bättre; bubbligheten var dämpad, men bäst smakade ölet när jag värmt glaset med händerna och bara hade några klunkar kvar. Håll tummarna för att det ska fortsätta bli bättre.

Bäst hittills smakar det på Grand, där jag igår kväll drack det ur sejdlar så här vackra (fast jag tror det är 12° som finns på bilden). Tempen var lite bättre (men jag behöll min vänstra handske på för att kunna värma glaset ytterligare. Ja, jag är en byfåne) och den rejäla sejdeln beredde bättre rum för skummet — som, bland mycket annat, skyddar ölet från yttre påverkan och ser till att det inte blir avslaget lika fort.

Det är ett förfärligt tjat om temperatur, men den spelar stor roll. Visserligen kan man på baksidan av ölunderläggen läsa att ”vare sig de är varma eller kalla, Kouts öl smakar alltid prima” men man ska inte tro på allt man läser.

Kout 14°, den mörka som finns på På Besök, har jag faktiskt aldrig provat. Den ligger på 6,0 volymprocent, och när jag är i Tjeckien dricker jag hellre många öl än starka. Det är halva poängen med Plzens pilsner, Düsseldorfs altbier och Londons milds och bitters: de tillåter dig att sitta länge på krogen och be om många påfyllningar. Men endera dagen får jag ta mig till På Besök.

—

tillägg:

Just när jag skrivit ovanstående nås jag av beskedet att Václav Havel dött. Inte oväntat, ändå ledsamt. En sansad röst, alltid reflekterande (och ofta väldigt rolig), har tystnat. Nästa Kout dricker jag för honom.

—-

tillägg II:

Jag drack en snabblunch på Grand – ja, jag har julledigt – och fann ölen näst intill ypperlig. Idag var det slow food; trycket har sänkts så rejält att barpersonalen trodde att fatet höll på att tömmas. Men detta bara vinner ölet på. Nästa gång ska jag be personalen att inte hälla längs kanten på glaset, då tar det ännu lite längre tid att tappa upp men blir ännu bättre.

… utan att passera Gå.

Klašter är ett mellanstort tjeckiskt bryggeri, deras öl gillas av snart sagt alla som stöter på det. En av dessa är Martin Axén, tidigare gitarrist i The Ark. Tillsammans med en kompanjon i Blekinge försöker han sig på import av några tjeckiska ölmärken som sorgligt nog saknats här i landet.

De har riktat in sig på tre fina bryggerier. Kout na Sumave och Kacov, vars premiumöl heter Hubertus, är två regionala bryggerier vars verksamhet i princip upphörde mot slutet av kommunisttiden. På senare år har delar av anläggningarna rustats upp, men inte moderniserats i så måtto att det hantverksmässiga försvunnit. De nya ägarna har lärt sig av andras misstag, och verkar begripa att den som inte är stor och stark gör klokast i att konkurrera med kvalitet. Dessa båda är småskaliga bryggerier vars öl knappt exporteras ens från närområdet (även i Prag är de rariteter, och det är inte i stadskärnan man hittar dem).

Men Martin och hans kompanjon börjar med Klašter från norra Böhmen, ett lite större bryggeri som sedan några år ingår med jämnstarka bryggerier i gruppen K Brewery (Janacek, Cerna Hora, Rychtar, Platan, Jezek och Lobkowicz är de övriga).

I Malmö har man kunnat hitta Klašter tidigare, men leveranserna upphörde kring mitten av 00-talet. Och då rörde det sig om 12° Klašter, denna gång den svagare 11° (mått för stamvörtstyrka, motsvaras i detta fall av 4,6%). Jag har alltid föredragit elvan. Den finns sedan ungefär en vecka i buteljerad och — tada! — opastöriserad form på några Malmökrogar: Tempo, På besök, Moccasin, Brogatan (även i Lund) och Plockepinn.

Om det är gott?

Ja, det är gott.

Detta är en fyllig lager med karaktär från både malten, saazhumlen och jästen. Den har inte världens renaste smak, men heller inga bismaker. En del fruktestrar slår igenom, vilket ger en smak av inte bara smörkola (typisk för många tjeckiska öl) utan också marsipan. Men det är inte sött, humlen ser till att ölet håller balansen. Och den är så där maltigt mjuk som alla öl man vill dricka fler än en av.

På Besök, den lilla krogen på Nobelvägen i Malmö, har för tillfället Amager Rated XxX i en av hanarna. Detta är en extremhumlad dubbel IPA, med inte mindre än tjugo sorters humle. Stark är den också, som sig bör; den mäter nio volymprocent.

Den har jag inte smakat, så jag borde väl ta mig dit innan ni druckit ur fatet. Däremot har jag provat, och gillat, den Raasted Festival IPA som också finns i en av pumparna. Den är lite mer sansad, men ändå kraftig och bestämd i karaktären. En förhållandevis söt IPA, med drag av både aprikos och ananas, men också med den obligatoriska torrbeska tonen som från grapefruktkärnor. Ligger på 7,5 procent.