Inget har gett mer publicitet på sistone än den fåniga kampen mellan skotska Brewdog och tyska Schorschbräu, ett VM i starköl där starkast vinner. Leder gör just nu Brewdog, eftersom man lyckats skapa ölet Sink the Bismarck som uppmäter 41 volymprocent.

Likt en alltmer irriterande papegoja har jag de senaste veckorna hängt i barer och efterlyst den verkliga kvalitetsmatchen: kampen om att göra ett så svagt öl som möjligt som fortfarande är gott och fortfarande smakar öl.

Leder just nu gör Alan Dougan. Han är köksmästare på Operagrillen i Malmö. I köket har han bryggt en batch à 60 liter alldeles fantastiskt gott lättöl. Det heter Sopranen och är en grumligt bärnstensfärgad, ordentligt humlad ale (humlen är East Kent Golding) som når 50 IBU (International bitterness units).

Ja, det är beskt. Men det är en förvånansvärt komplex dryck som känns häpnadsväckande fyllig för sin blygsamma styrka (2,1 volymprocent). Frukten är påtaglig, främst apelsin; det beska skalet i doften, de beskare kärnorna i munnen. Man kan även skönja en del persika.

Ölet är sensationellt, värt vartenda utropstecken i rubriken ovan.

Dougan brygger även en pale ale som heter Tenoren och tappas på flaska, men det görs på Stockeboda Gårdsbryggeri på Österlen. Den har jag inte hunnit prova.