Har ni vägarna förbi Systembolaget i Ystad, Tomelilla eller Simrishamn? Passa i så fall på att köpa en skånsk vinnare: Peter Larssons Torpamöllans lager som i våras vann Skånska mästerskapet i hembryggning.

Denna sats hade han bryggt hemma på gården, men som vinnare fick han chansen att brygga den i större kvantiteter på Stockeboda Gårdsbryggeri. Nu finns resultatet att köpa i dessa tre systembutiker.

Själv har jag inte smakat denna lager, men väl en annan lager som Peter Larsson bryggde för kanske tio år sedan. Liksom förra årets mästerskapsvinnande Torpamöllan ale. Han kan sina saker. Hade inte Tomelilla legat så långt bort hade jag satt mig på cykeln nu.

När gästade ni Vellinge Gästis senast?

Det krävs förstås en anledning. Den 11-12 februari finns en, eller kanske snarare ett femtiotal. Då arrangerar nämligen företaget TWC Dryckesutbildning – som är en leverantör – en ölfestival på värdshuset.

På plats finns öl ur leverantörens sortiment, mestadels danskt. Däribland arton från Amager Bryghus, nio från Det lille bryggeri och en handfull från Hornbeer. Dessutom öl från ett otyskt tyskt bryggeri som heter Brewbaker samt en utmärkt lager från tjeckiska Kout.

Öppet 17-22 på fredagen, 15-22 på lördagen. På lördag ska även öl från Stockeboda gårdsbryggeri finnas på plats.

Man borde verkligen tillbringa a night at the opera, och det snart. På Operagrillen i Malmö finns nu ytterligare två öl som bryggts av kökschefen Alan Dougan. Det rör sig om två kraftigare saker: dels Vinterkilten, som är ett säsongsöl inspirerat av skotsk ale och som därmed bör vara en maltig sak; dels Basen, en Imperial Stout, som ska vara ett stående inslag i sortimentet.

Dessa båda öl bryggs i samarbete med Stockeboda gårdsbryggeri, där Alan Dougan till och från bryggt sin välhumlade ale Tenoren. Däremot bryggs lättölet Sopranen på plats i Operaköket.

Alan Dougan har planer på att utvidga bryggeriverksamheten i de egna lokalerna. Håll tummarna.

Per Kølster på Fuglebjerggaards gårdsbryggeri, norr om Köpenhamn, belönades i helgen med Årets Danske Ølpris. På gården odlar han både ekologisk humle och ekologiskt korn som sedan blir till malt. Ölen säljs på plats på gården.

Det där är förbjudet på vår sida Sundet, vilket är en bidragande orsak till att våra gårdsbryggerier är förre. Men i Skåne finns sedan förra året åtminstone ett, Stockekboda Gårdsbryggeri utanför Tomelilla. Just nu pågår en ölfestival på gården, den avslutas imorgon (fredag). På plats i morgon avgörs också Skånska Mästerskapen i hembryggd öl.

Kan man tävla i öl? Javisst, så länge det inte handlar om kvantitet. På lördag arrangerar Svenska ölbryggarföreningen SM i hembryggd öl. Sammanlagt tävlar 371 öl, i elva klasser, framställda av 103 bryggare. Klasserna är ljus lager/mörk lager/light pale ale/strong pale ale/brown ale/veteöl/stout och porter/starka specialöl/belgisk och fransk ale/syrlig öl/övriga specialöl.

Lite mindre prestigefyllt är ”Skånska öppna mästerskapen i hembryggd öl” som avgörs i samband med Gårdsölsfestivalen i Stockeboda 13-14 maj. Tre klasser: lager/ale/övrigt. Såvitt jag kan förstå kan man fortfarande anmäla sig.

—

TILLÄGG

Allt är avgjort nu, en DIPA (Double India Pale Ale) av göteborgaren Tomas Lunqvist vann. Läs mer här:

www.shbf.se

Inget har gett mer publicitet på sistone än den fåniga kampen mellan skotska Brewdog och tyska Schorschbräu, ett VM i starköl där starkast vinner. Leder gör just nu Brewdog, eftersom man lyckats skapa ölet Sink the Bismarck som uppmäter 41 volymprocent.

Likt en alltmer irriterande papegoja har jag de senaste veckorna hängt i barer och efterlyst den verkliga kvalitetsmatchen: kampen om att göra ett så svagt öl som möjligt som fortfarande är gott och fortfarande smakar öl.

Leder just nu gör Alan Dougan. Han är köksmästare på Operagrillen i Malmö. I köket har han bryggt en batch à 60 liter alldeles fantastiskt gott lättöl. Det heter Sopranen och är en grumligt bärnstensfärgad, ordentligt humlad ale (humlen är East Kent Golding) som når 50 IBU (International bitterness units).

Ja, det är beskt. Men det är en förvånansvärt komplex dryck som känns häpnadsväckande fyllig för sin blygsamma styrka (2,1 volymprocent). Frukten är påtaglig, främst apelsin; det beska skalet i doften, de beskare kärnorna i munnen. Man kan även skönja en del persika.

Ölet är sensationellt, värt vartenda utropstecken i rubriken ovan.

Dougan brygger även en pale ale som heter Tenoren och tappas på flaska, men det görs på Stockeboda Gårdsbryggeri på Österlen. Den har jag inte hunnit prova.

Arbetet går långsamt framåt för vad som ska bli Malmös första bryggeripub, Malmö Brygghus på Bergsgatan. Följ utvecklingen här. Imorgon bitti, 30 mars, lyfts bryggverket in genom ett hål i fasaden. Utrustningen kommer från Horsens Bryghus som gått i konkurs.

Nytt är också att bryggaren Benny Sundberg, som annars brygger på Stockeboda Gårdsbryggeri på Österlen, från 1 april går in som bryggare jämte ägaren Anders Hansson.

Men när blir det öl, då? Till hösten får vi hoppas. Ambitionsnivån är … väldigt hög. Standardsortimentet sägs bestå av pilsner, lager, weissbier, kakaoporter, IPA och ett inte vidare  specificerat färsköl. Därtill kan det bli upp emot sex säsongsöl per år.

Det får mig att tänka på talesätt om stjärnor och trädtoppar. För egen del blir jag väldigt nöjd om vi till hösten kan få njuta av en enda bra ale.

Det puttrar på ganska bra i kokkärlen på nya skånska bryggeriet på Stockeboda gård på Österlen. Efter några provbrygder är nu den första brygden för kommersiellt bruk färdig: ett julöl, som från 27 november säljs på Systemet i Simrishamn. Håll tummarna för att ett par fat också hamnar på någon av Malmös eller Lunds ambitiösa ölkrogar.

Bryggaren Benny Sundberg har bryggt 960 liter, i fyra omgångar, av en mörk jul-ale som han kryddat (försiktigt, säger han – det får inte bli kryddkalabalik) med stjärnanis, kanel, vanilj, pomerans och ytterligare två kryddor som han vägrar avslöja namnet på. Alkoholstyrkan är på 5,8%.

Ännu har inget Stockebodaöl börjat serveras på gårdens restaurang, men det kommer. Husets öl kommer dels att vara en APA (american pale ale) med sansad alkoholstyrka (5,6%), dels en pils eller lager.

Men Benny Sundberg har också en del mer utflippade experimentbrygder på gång. Dagen för vintersolståndet, 21 december, tänker han göra ett årgångsöl som ska lagras i tio månader. Det blir en barley wine – kraftigt, mörkt, eldigt –på drygt elva procent. Dagen för sommarsolståndet tänker han göra en något lättare variant: en triple av belgisk typ.

Och så har han planer på en belgisk witbier, lätt smaksatt av ekologiskt odlade äpplen från nejden.

Kan han brygga, då? Det återstår att se. Jag har fått en flaska av julölet Vinternattens ljus, men jag öppnar den inte förrän i veckan då jag tänker parallellprova den med några andra julöl.

På andra sidan sundet etableras ett nytt mikrobryggeri stup i kvarten.Varför är det då så trögt i Skåne? Hur länge ska vi behöva nöja oss med Ysta-bryggeriet?

Inte länge alls. På Stockeboda gård på Österlen, mellan Kivik och Simrishamn, har krögarparet startat ett gårdsbryggeri. Bryggarmästaren Benny Sundberg har börjat provbrygga i anläggningen som har en kapacitet på 35 000 liter per år. Fast här är nyckelordet småskalighet; tanken är att brygga runt 250 liter åt gången.

Ett delmål är att kunna leverera julöl till åtminstone Systembolaget i Simrishamn redan i år. I första hand bryggs dock för att servera i gårdens egen restaurang.

Och så får vi väl hoppas att  lagstiftningen – lika trög som den svenska utvecklingen i bryggeribranschen, vilket inte är en tillfällighet – snart ändras, så att även vi svenskar ska få köpa med oss öl direkt från ett gårdsbryggeri som detta.