Annons:
Systembolaget På tungan 1 juni 2016 • Uppdaterad 2 juni 2016

Bättre service på Bolaget

De alltid så eftersatta ölen får en kejserlig behandling när Systembolaget från och med idag hottar upp sin sortering och kategorisering av öl. Skyltningen i butiken har blivit mer vägledande, men framför allt är det lättare att på nätet söka vad man vill ha.

Inte minst har Systembolaget sett till att ordna till undersektionerna till öltyperna så att sökningen underlättas. ”Stil” kallas de. De är 60 stycken.

Tiden då 80 procent av ölen på bolaget är ”ljus lager, medelstor beska” är fjärran. Från och med idag kan man söka bland underetiketter som ”Dortmunder och helles”, ”imperial/double ipa”, ”ale tysk” och ”gose och lichtenhainer”. Och ifall man inte vet att det är en gose eller lichtenhainer man är ute efter så hittar man förhoppningsvis dit via öltypen ”syrlig öl”.

Systembolaget På tungan 12 mars 2016

Vår på Systemets hyllor

Vårens öl lanserades förra veckan på Systembolaget, alltså dessa som ska finnas i ordinarie sortiment ett bra tag framöver (minst nio månader, fast vid det laget är våren nog förbi).

Jag testade allihop, från en lyckad pils och en trist weissbier till Mikkellers cassis, och har skrivit om dem här.

Systembolaget På tungan 27 februari 2012

Lyckade IPA på Brygghuset

IT-IPA är namnet på Månadens öl på Malmö Brygghus: en fruktig och för typen IPA en inte särskilt besk historia. Påminde mig mest om flytande marmelad (apelsin/aprikos), med hög hinkbarhet för att vara en IPA. Alkholstyrka på 6,6.

Men om det verkligen är beskan du vill åt ska du satsa på februari månads månadsöl, som åtminstone i lördags fanns kvar i pumparna. Och som under mars lanseras på tre Systembolag i Malmö (Triangeln, Hansa, Mobilia). Även detta var en IPA, en extremtorr och välhumlad sak som heter Beerson IPA och som påminner mig om varför känsliga människor brukar sockra grapefrukt innan de sätter skeden i den. Väldigt amerikansk, väldigt mycket, väldigt gott även i längden. Men visst: balansen i IT-varianten var ju lite bättre.

Systembolaget På tungan 6 september 2011

Det danska mörkret

Thisted Limfjordsporter är en rätt obskyr klassiker, från ett av de äldre danska bryggerierna — Thisted fyller 110 nästa år.

Länge var detta den enda danska porter eller stout som verkliga fundamentalister erkände. Till skillnad från utmärkta imperial stouts från Carlsberg och Wiibroe (den första heter numera Carl’s Porter, den sistnämnda tillverkas inte längre) är detta en överjäst porter. Traditionell, och fullt konkurrensmässig även när vi tar in de brittiska konkurrenterna. Limfjordsporter är en kraftigt maltig porter, men inte alltför söt eftersom sötman balanseras av rök och ordentlig beska. Den drar åt lakrits, men ännu mer åt riktigt torr choklad.

Systembolaget har den sedan några dagar i det tillfälliga sortimentet. Priset är bra för en så dryg porter: 23:90 för 33 cl. Stark är den också, 7,9 procent, men inte spritig.

Samma bryggeri har just lanserat en annan överjäst och svart starking: Thisted Black Ale på 8,2 procent som är än mer udda och lika god. Under lagringen har bryggaren experimenterat med lavastenar som sänkts ner i ölet för att hjälpa upp karamelliseringen. Märkligt … men det funkar för mig.

Ölet är brunsvart, med väldigt krämigt brunt skum som får sejdeln att se ut som en perfekt serverad espresso i jätteformat. Den hårt rostade malten är som bitter kakao och lite grann av torra örter. I munnen en karamellton, som förvånar. Mycket efterbeska. Lakrits, visst. Vaniljstång (även i doft). Kaffe. Väldigt gott. Amerikansk humle slår igenom, med viss möda.

Det finns mer på hyllorna för tillfälliga nyheter. Men en av dem avstår jag mer än gärna från. Detta är Amagers Colo Coff Imperial kaffeporter, en tolvprocentig superstarking som mognat på bourbonfat.

Mörkbrunt med bra crema, gott så. Men i munnen smakar det tyvärr precis som namnet antyder: söt kola och kaffe, i kombi med den där whiskeytunnan. Sprit och godis, jag hällde ut efter två försiktiga sippar. Men har du 116 kr över och vägarna för Hansacompagniet så kan en flaska bli din.

Desto mer lyckad är Hornbeers Fundamental Blackhorn, en imperial stout som stått på nyhetshyllorna sedan augusti. Svart/mörkbrun med tätt brunt skum. Maltig smak av choklad och nymalt kaffe och diskret ton av honung (som tillsatts). En behaglig munfull; eldig eftersmak, utan att det blir spritigt. Honungen ger karaktär, mildrar rökigheten, utan att bli huvudsaken.

Flaskan är stor, men väl tillsluten går den att spara för påtår i ett par dagar.

Systembolaget På tungan 24 maj 2010

Vet ni? Witbier

Inwit är ett ålderdomligt engelskt ord för samvete. Det är också namnet på ett veteöl av flamländsk typ (en witbier, alltså) som förra året gav Peter Högström mästartiteln i SM i hembryggning. En omgång har nu bryggt av Oppigårds bryggeri och lanseras under början av sommaren. Under juni kommer ölet till Systembolaget, men redan nu finns det på fat på Bishops Arms i Malmö.

Det är … väldigt snällt. Ett sött öl som mindre än en witbier påminner mig om en pastöriserad tappning av Marston’s Pedigree. Väldigt mycket äpplen i smaken, i sällskap av vanilj (snarare pulver än vaniljstång), stjärnanis och citron.

Systembolaget På tungan 5 maj 2010

Sommarens systemöl

Systembolaget lanserade i måndags tolv öl, som ska finnas  tillgängliga under hela sommaren. De har allihop ord som sommar eller åtminstone maj i de ofta omständliga namnen; det innebär inte att allihop är somriga.

De går att dela in i fem kategorier:  sommarlätta och väldigt ljusa lager, veteöl, sommarlätta ale o dyl, majbockar samt tunga humlebomber i mer eller mindre öppen strid med säsongens anda.

Ser man dem som fem matcher är det lätt att utse fem vinnare.

Lagermatchen håller ändå förvånansvärt hög nivå. Pistonhead, från Spendrups, är fullt drickbar. Den har ett tätt och bastant skum. Ljusgul, ton av citrongräs, lite stickig och lite harmlöst småsöt. Betydligt bättre ändå är Krönleinbryggeriets Halmstad sommarlager som är friskt, men med en diskret parfymerad ton och inslag av fläder, syrliga karameller och smörkola.

Fast sensationen är det andra öl som TT marknadsför under namnet S:t Erik, ett sommaröl som liksom den S:t Eriks pilsner som lanserades i mars har skapats av bryggaren Jessica Heydrich. De har rätt mycket gemensamt, fast detta sommaröl har lättare kropp. Blommig doft av humle (Simcoe används), som också ger den där hartsigt oljiga känslan i munnen. I övrigt: fläder, passionsfrukt och citrus. Beskan är påtaglig, men kommer på allvar först i avrundningen. Detta är alltså inget öl som skrämmer någon på flykten.

Alkoholstyrkan? Blygsamma 4,7 – precis som Halmstads sommarlager.

Veteölen är två, men inget av dem är av bayersk typ. Anderson Valley gör, som amerikansk sed tycks kräva, ett veteöl utan balans och utan utmaning. Jordigt öl med svagt skum och med doft av både jordgubbar och nötkräm. Lite kletigt och rätt konstigt.

Däremot gör Sigtuna en bra Sommar Wit, en ofiltrerad och gulbrunt grumlig sak i belgisk stil. Koriandern dominerar, men bland kryddorna finns också (som brukligt) apelsinskal liksom citrongräs. Jag vill minnas att Sigtuna gjort ett mycket syrligare och mindre imponerande witbier-försök tidigare (men jag kan blanda ihop Sigtuna med ett annat bryggeri), men detta är finfint – och visst kommer syrligheten, krypande, mot slutet av smakupplevelsen. Sansad styrka: 4,7% igen.

Bland de lättare alen har vi en helt okej Summer Pale Ale från Spendrups bryggeri på Gotland. Kopparfärgat, med bra skum; arom av nektarin, citrus och bittermandel. I munnen kommer en lite besvärande smak av järn, innan frukten återvänder.

Roligare är skotska Williams Bros Brewing Co, ett av mina favoritbryggerier, vars Summer Sun på 4,0% äntligen hittat till Systemet. Ölet är delvis bryggt med vetemalt, vilket bidrar till mjukheten. Komplex doft av humle, frukt (aprikos, apelsin, möjligen persika) och färsk timjan. Sötman i munnen påminner om kolakakor, sedan rundas det av med en angenäm beska.

Men allra bäst i gruppen är den fula aleungen som egentligen är en lager: den årligen återvändande favoriten Oppigårds Slåtteröl … som nu liksom förr smakar som ett alldeles ypperligt skördeöl, något för sensommaren eller i september som alternativ till Spatens Oktoberfestbier? Det är suveränt välbalanserat öl med tydlig doft av råvarorna: malt och humle. I munnen känns nybakat bröd, apelsin och en dask av beska som gör ölet lite tuffare men inte extremt.

Bland majbockarna har Grebbestads klibbiga banan-dricka lite svårt att hävda sig. Spritigt, dessutom. Nej, om du nödvändigtvis ska spränga sexprocent-spärren med en majbock, satsa på Einbeckers original. Maltig också denna, förstås; tänk er rågkex med söta äpplen, ananas och lime.

Mohawk Summer IPA från Sigtuna är en liten besvikelse. Jag hade för all del inte hoppats alltför mycket på Mohawks potential som sommaröl – tjusningen med Mohawk Extra IPA fanns ju i humleexcesserna, i de stora krävande åtbörderna – och även om denna är lättare i anslaget så förblir det en IPA. En IPA på 6,8% och med sex olika sorters amerikansk humle därtill.

Det mörkt bärnstensfärgade ölet har mycket fruktarom, men också inslag av tvål. Jag känner grape, litchi (de där tropiska röda frukterna med taggar) och gröna vindruvor; i munnen känner jag smaken av knäck och marmelad. Inte helt fel öl, men på helt fel plats; detta har inget på sommarhyllan att göra.

Detsamma skulle man kunna säga om Oppigårds Summer Twist också; det har mer skruv än sommar över sig. Denna humlebonanza à 5,5% är en oljig ale med doft av granskott, mango, aprikoser och blodgrape. Även en liten klunk ger en stor munfull med frukt och rågkakor och mycket humle, men bryggaren har inte fallit för frestelsen att krydda den alltför beskt; humlen är mer aromatisk än bitter.

Systembolaget På tungan 19 mars 2010

Påsk i Sigtuna

Jag har just provat mig igenom årets sortiment av påsköl på Systemet. Och jag måste säga att jag blir mer och mer imponerad av Sigtuna Brygghus.

Årets utbud är intressant såtillvida att småproducenterna dominerar som aldrig förr. Borta är Falcons påskbrygd liksom Three Hearts dito. Carlsberg Sveriges enda påsköl är det som heter Eriksberg; Spendrups enda representant går under namnet Mariestad. Påskmarknaden tillhör de mindre producenterna.

Påskbrygd är en lite märklig genre, en typ som ligger julölen förbluffande nära – vilket är besynnerligt eftersom vi i dagarna snarare firar vårdagjämning än försöker glömma vintersolståndet, men begripligt om vi betänker vad som brukar dukas fram på påskbordet: julmat.

Flera påsköl liknar också de motsvarigheter som bryggerierna säljer till jul. Det gäller exempelvis den ypperliga Jämtlands påsköl liksom Nils Oscars kalaspåsköl och dryckerna som fått etiketter med Eriskbergs- och Mariestadsmotiv.

Det stora viktiga undantaget är Sigtuna Brygghus, som för andra påsken i rad fått med två öl. De är inte bara helt skilda från samma bryggeris båda julöl, de har inte ens något gemensamt med förra årets påsköl. När tänker man nytt i Sigtuna? Hvergang!

Och till skillnad från i fjor – då en satsning lyckades och en inte – så har årets båda öl blivit väldigt fina.

Sigtuna Röd Påsk följer påskölstraditionen hyfsat väl; detta är ett maltigt, rödbrunt öl med mycket fruktkaraktär (mogna gula plommon) och inslag av nescafé, men också ett öl med något lite mer humle än säsongens traditioner föreskriver. Det bidrar till tonen av citrus, men det är inget som tar över upplevelsen.

Sigtuna Easter Ale är något annat: ett friskt, ljusare öl med gräs, örter och humle i vapenrummet och en katedral av frukt innanför – mest ananas, även en del mango. Beskan kommer ganska sent men blir rejäl i eftersmaken. En stor upplevelse.

Passa på att köpa dessa båda innan de tar slut i butikerna. Jag skulle inte vänta till annandagsrean, de kan vara slut redan i veckan.

I övrigt? Jag blev besviken på Mikkellers Hoppy Easter som är mycket hoppy och mycket Mikkeller men inte så mycket Easter. Lite endimensionell,, skrikig och faktiskt spritig. Roligare då med den andra dansken, det gamla indiebryggeriet Fuglsang som gjort en lite enklare ale med väldigt mycket smörkola.

Systembolaget På tungan 25 februari 2010

Systemets hemliga måndag

Jag är inte säker på vad som är avsikten med Systembolagets hemsida. Är tanken att man ska hitta information om vilka produkter som saluförs?

Sidan är minst sagt svårnavigerad. Sök på ”nyheter”, och du får 2216 träffar. Överst en länk med titeln ”Nyheter i sortimentet”, den som klickar vidare får veta vilka öl som lanserades i oktober 2009.

Ok, gå vidare. I länkrad nr 2 av dessa 2216 står ”nyheter och tillfälliga varor”. Bingo! tänker den som söker info om just de tillfälliga varor som lanseras nu på måndag. Fast texten det länkas till är en mer allmän information om tankarna bakom de tillfälliga varulanseringarna.

Nej, ska man hitta rätt krävs att man vet en del i förväg. Som att man vet att något ska lanseras nu på måndag. Och att man vet att en av de varor som lanseras heter något specifikt. Aventinus, till exempel. Då når man denna sida som berättar om ”småpartier mars i 30 butiker”.

Det stora utropstecknet är Aventinus Eisbock, en förstärkt version av Schneiderbryggeriets redan starka weizenbock Aventinus. Alkoholstyrkan har pumpats upp genom att man fryst ölet och avlägsnat is (vatten fryser som bekant vid högre temperatur än alkohol).

Ölet är enormt starkt, 12 volymprocent (att jämföra med lillebror Aventinus redan mäktiga 7,7), så se till att vara två om den här 33 cl-flaskan. Men det är en väldigt fin bock med mycket maltsötma och tydliga inslag av plommon, banan, russin och kryddnejlika … samt smörig vetekrans.

Ichtegems Grand Cru är ett belgiskt suröl/rödöl, en bisarr subgenre som jag är perverst förtjust i. Just Ichtegems brukar jag dock inte ha så mycket till övers för, vi får väl se hur den här årgången ter sig.

Brooklyn Chocolate Stout är en hit varje gång den återlanseras.

Nynäshamns Bötet, en barley wine, har jag tidigare inte blivit så imponerad av. Men kanske ska den ligga till sig för att komma till sin rätt; när jag tidigare smakat har den verkat omogen och grov i konturerna. En barley wine ska vara mjuk som en sockervaddsfilt. Den bästa barley wine jag provat på ett tag kommer från danska Midtfyn Bryghus, en tioprocentig variant med ett kuriöst inslag av ekfat jämte den givna maltsötman och den ganska kraftiga humlingen.

Skotska Brewdogs Bashah är en imperial stout, kan väl inte vara helt fel. Men den flaska jag är mest nyfiken på är Mohawk Rye IPA, framställd – berättas på den utmärkta ölbloggen Ofiltrerat – i samarbete mellan leverantören Wicked Wine och bryggaren Stefan Gustavsson. Målet sägs vara att starta ett eget bryggeri, men tills vidare brygger Gustavsson i Gamla Slottskällans bryggverk.

Systembolaget På tungan 25 januari 2010 • Uppdaterad 26 januari 2010

Mer danskt mikroöl till Malmö

Stensbogaard Bryghus på Fyn är ett av Danmarks mindre bryggerier, etablerat 2007 av bryggarparet Claus och Eva Lund som brygger på fritiden. Den 1 februari lanseras två av deras öl på Systemet: En relativt alkoholsvag IPA på 5,3% och en ”English Dark Stout” på 6,8%.

Dessa två, och ytterligare fyra, kan man prova på Green Lion Inn i Malmö nu på torsdag 28 januari. Hela flaskor? Jovars, men roligare är att ta fasta på erbjudandet att prova 15 cl av tre olika öl. 90 spänn kostar det.

Så får ni väl se om ni blir mer förtjusta i ölen än jag. Jag har provat tre av dem, och besväras i samtliga fall av en metallisk biton – som bryggaren förvisso döljer rätt väl i sin stout.

Denna stout har annars alla de rätta komponenterna: en ovanligt tydlig kaffearom, lakrits, fudge, lite sot i doften. Mild choklad jämte kaffet i smaken, men i eftersmaken också ett syrligt inslag som påminner om russin i kartong. Inte kul.

En smörig och hyggligt maltig ESB, kallad Modnet, har en behaglig arom med inslag av kola, men plåtkänslan i munnen är överväldigande.

Helst dricker jag trots allt deras rödbruna IPA, tunn för sitt slag. Men även här är aromen bäst: friskt blommig och med tydlig humlekaraktär. I munnen känner jag rönnbär, röda vinbär, järnrör och en del bitter choklad. Den är drick- och njutbar, men lite väl endimensionell.

Systembolaget På tungan 25 september 2009

Godsaker på Systemet nästa vecka

Femton nya eller åtminstone ”nya” öl lanseras på Systemet på torsdag. Flera av dem känner vi till sedan tidigare. Flera av dem finns anledning att se fram emot. Dessa:

1. Sierra Nevada Torpedo Extra IPA. En extrem, men väldigt lyckad IPA från ett av USAs mest pålitliga bryggerier. Fin balans. Men detta är inte vad du ska inleda kvällen med; efter en humlebomb som denna är det svårt att gå vidare. Det enda som duger är egentligen en gueuze.

2. La Trappe Witte. Hollands enda trappistbryggeri gör inte bara starka ale av klostertyp. Här bryggs också en flamländsk witbier, det vill säga ett veteöl för dem som älskar Hoegaarden men vill ha omväxling. Ett av landets bästa.

3. König Pilsener. En vanlig  tysk pils, bättre och lite torrare än genomsnittet.

4. Breznak. Så, den är tillbaka. Breznak är en fruktig tjeckisk lager med inslag av honung. Den har börjat spridas lite bättre det senaste halvåret, eftersom det lilla nordböhmiska bryggeriet köpts av Heineken.

5. Twisted Thistle IPA. En sansad engelsk IPA, sirapsbrödigare än konkurrensen.

6. Schlösser Alt. Länge sedan jag drack denna, men jag har bara goda minnen. Tysk ”ale”.

7. Frågetecken/utropstecken för dessa:

•Comenius, från det sydmähriska bryggeriet Janacek (i Uhersky Brod, jag har varit där) som är väldigt bra på alkoholsvaga öl. Detta är dock bryggeriets flaggprodukt, en sexprocentig lager uppkallad efter byn store son.

•Engelska lager från Brewdog. Engelsmännen kan inte brygga lager, och om det till äventyrs skulle ske … så kan inte engelsmännen uppskatta en bra lager. Men nu är det Brewdog som brygger, så det finns hopp för 77 Lager och Zeitgeist Black Lager.

Senaste kommentarer

Sidor