Annons:
Tjeckiska bryggerier På tungan 22 mars 2016 • Uppdaterad 23 mars 2016

Att fasta, Bullen-style

Påsköl? Att brygga lite starkare och mustigare vid den här årstiden? Det är en stark nordisk tradition, framför allt dansk.

Men på kontinenten har man oftare bryggt fasteöl, ”Lentebier” som det heter på flamländska och ”Fastenbier” på tyska (dubbelbock härrör också från den här traditionen). Eftersom alla vet att öl är flytande bröd – framför allt har kontinentala munkar spikat fast den tesen – så var det okej att inmundiga öl, trots att man fastade. Det gav näring, trots att man slapp tugga.

På tjeckiska översätts det till ”postní pivo”. Det är ingen stark inhemsk tradition, men klosterbryggeriet i Želiv bejakar den. Detta öl finns sedan några dagar på Bullen i Malmö.

Bryggeriet kallar det öl av wienertyp, vilket låter ganska rimligt, men den spretiga fruktigheten och tydliga sötman får mig ändå att associera till starkare belgiska dubbel. Želivs postní har en stamvörtstyrka på 16° och mäter 7,5 volymprocent i alkohol. Ölet är sötsyrligt och lite kryddigt, med inslag av marsipan och lite dadlar.

Först intrycket är lätt kaotiskt, men ölet lägger sig – kanske i takt med att alkoholen sjunker in? – och smakar bättre när tempen stigit lite grann.

Tjeckiska bryggerier På tungan 21 mars 2016

Svensk premiär för tjeckiskt öl

Några av de bästa tjeckiska bryggerierna är nystartade företag som rustat upp äldre regionbryggerier, som gick i putten någon gång under efterkrigstiden. Ett av dem ligger i Únětice, en by på länstrafiksavstånd från Prag.

Dit har jag tagit mig ett par gånger sedan en rutinerad bryggare tog över driften för ett par-tre år sedan, efter att produktionen legat nere i sex decennier, och jag dricker mer än gärna Únětické pivo i Prag.

Men vet ni vad? Sedan i lördags finns ett av ölen också i Sverige. Grand i Malmö serverar den svagare av husets båda underbara standardöl från fat.

Únětice 10° är en klassisk tjeckisk pilsner (fast tjeckerna själva använder inte ordet pilsner om inte tillverkningsorten är Pilsen): mjuk i kolsyran, fyllig för sin blygsamma alkoholstyrka (runt 4,0%) och med perfekt balans mellan jästens smörighet, den brödiga malten och en distinkt humlekaraktär. Ge mig bara en falafel då och då, och jag skulle kunna leva resten av mitt liv med enbart Únětice 10°.

Folket bakom Únětické pivo jobbar i varje led hantverksmässigt, men tanken var aldrig någonsin att skapa ett mikrobryggeri. Tanken var att bli en regional aktör att räkna med. Det har gått förvånansvärt fort; idag finns ölen på ett dussintal ställen i Prag. Men såvitt jag vet har ölet aldrig tidigare lämnat regionen.

Samma tanke går igen i sortimentet. Driver man en bryggerikrog i första hand kan man kosta på sig att experimentera och gör en rad olika öl, från porter till berliner weisse. Så tänker man inte i Únětice. Med ett par-tre tillfälliga säsongsöl som undantag, tillgängliga på ölfestivaler men knappt någon annanstans, har man koncentrerat sig på en ljus klassiker med två olika alkoholstyrkor. Ser till att bli bra på baslinjespelet innan man börjar rusa mot nät och smasha.

Det vittnar om ödmjukhet inför det viktiga uppdraget: att skapa njutbart vardagsöl med jämn kvalitet.

Tjeckiska bryggerier På tungan 22 december 2015

Andra bullar på Bullen

Gå i kloster? Man kan lika gärna på på Bullen.

Sedan i lördags har Malmökrogen tre öl från det pyttelilla tjeckiska klosterbryggeriet i Želiv, i sydöstra Böhmen. Åtminstone två av dem kommer jag att beställa igen.

Landet har några klosterbryggerier, men detta ska vara det enda där ölen faktiskt bryggs av munkar (kolla vitrockarna här). Detta började man med redan på 1100-talet, men produktionen upphörde 1907 när bryggeriet brändes ner. Först 2003 återupptogs bryggandet.

Några år därefter stötte jag på deras öl för första gången, passande nog på en trädgårdsservering en bra bit uppför trappan till St Petrus- och Pauluskatedralen i Brno – man kan bli högkyrklig för mindre. Ölet den gången var Gottschalk, uppkallat efter en abbé från 1100-talet och modellerat efter belgiska förebilder. Detta var ett helt okej överjäst klosteröl, vinöst, numera ur produktion. De har också bryggt öl med körsbär, honung, äpplen och chili.

Först 2010 började munkarna brygga underjästa öl av den typ vi förknippar med landet. Haštal är ett femprocentig lageröl (12° stamvörtstyrka) som är det bästa bland de tre på Bullen. Den kan inte mäta sig med Chotěbořs öl, som krogen hade tidigare, men det är ett intressant inslag i sortimentet och samtidigt ett öl som vem som helst som bara vill ha en vanlig öl kan tänkas gilla.

Haštal är opastöriserad och ofiltrerad, med jästen framträdande men ändå i schack. Ett friskt, fruktigt lageröl med en del smörkola.

Mer kuriöst, men helt rätt i säsongen, är det starka julölet (vánoční) – ett halvmörkt öl på drygt 7 procent (15°) som måste vara smaksatt med kryddnejlika. Rätt gott!

Mer problematiskt är det öl som heter Salesius (5,9%, 15°). Det smakar rätt kymigt: sötbeskt, lite omoget. Jag gillar att humlen kommer fram så tydligt, men ogillar att den inte riktigt integreras. Den stångas med honung och massor av smör. Verkligen massor. Och äpplen. Fast äpplemusten jag drack tre halvliter av på Svejkkrogen i Český Krumlov i höstas var onekligen fräschare.

När sommaren närmar sig kommer kanske bryggeriets veteöl till Bullen. Tills vidare passar jag på och dricker lite julöl, men satsar främst på Haštal.

Tjeckiska bryggerier På tungan 29 september 2015

Pilsnerpris till Malmö

Sveriges bästa pilsner? Det vill säga Sveriges bästa Pilsner Urquell? Den serveras vid Gustav Adolfs torg i Malmö.

Bryggeriets representanter gör regelbundna smakkontroller, och har kommit fram till att det finns fyra krogar i Sverige som håller de stränga kraven och som fick max poäng. Bland dessa fyra röstades så Bishops Arms vid Gustav i Malmö fram som den bästa Urquellbaren. Diplom delades ut vid ölmässan i Stockholm i helgen. Läs mer här.

Om det är välförtjänt? Jadå! Det har stegvis skett underverk på Bishops Arms, som inte minst lyfte sin ofiltrerade Urquell till verkliga höjder i samband med en utbildningsdag februari i år då en expert från Plzen var på plats och lärde ut det ädla pilsnerupphällandets förvånansvärt svåra konst. Inte nog med att ölet numera alltid smakar fräscht och färskt, det serveras numera också alltid med en lagom stor och tät krona av skum som med varje klunk lämnar gott om ränder på insidan av glaset.

En väsentlig skillnad mot flertalet andra Urquellpumpar i Sverige är att ölet tappas upp med blandtryck, vilket ger mycket mindre av den där bubbliga och stickiga kolsyran som både svenskar och britter (ja, detta är trots allt en ”brittisk” pubkedja) tror hör till öltypen.

Det gör nästan ont att säga det, men Bishops vid Gustav i Malmö serverar idag sin Urquell bättre än på Den tappre soldaten Svejk i Stockholm. Men det gör bara lite grann ont, för det handlar inte om att Svejk tappat stinget. De har bara fått så mycket tuffare konkurrens.

De övriga tre som anses perfekta? Två ligger i Stockholm: Tjoget och Bar Central. Ett ligger i Göteborg och heter Steampunk Bar, vilket är ett oroväckande namn. Där uppges att Urquell mäter 5,0 procent i alkohol, vilket naturligtvis inte är sant – Urquell ligger på 4,4% och är vad som under den epok då vi hade skatteklassen mellanöl var ett bra exempel på just ett sådant.

Men krogen är i gott sällskap. I Joel Linderoths och Darren Packmans i flera avseenden utmärkta bok ”Öl Smakerna Hantverket Stilarna” – utgiven förra året av Bonnier Fakta, no less, och en väldigt tidstypisk bok såtillvida att tillförlitligheten sjunker drastiskt när författarna ger sig i kast med de äldre  brittiska och centraleuropeiska traditionerna – påstås i ett entusiastiskt kapitel att Urquell mäter 5,9%.

Tjeckiska bryggerier På tungan 22 september 2015

Mer kallt än torrt

Torrhumlat?

Ja, det heter så fast det egentligen inte är riktigt klokt. Med torrhumling menas att man humlekryddar en sista gång efter själva koket: under jäsningen, under lagringsprocessen, kanske så sent som strax före serveringen rentav. Denna sena humling ger en särskilt påtaglig humlearom, med den oljiga känslan från kottarna/blommorna intakt.

Men egentligen är det rimligare att använda den term som det tjeckiska bryggeriet Bakalář begagnar: kallhumling. Öl som slutat koka kallnar förstås, men det torkar ju knappast ut.

Bakalář är i vanliga fall ett hyfsat industribryggeri, inte mer, med öl som borde vara mer distinkta än de är. Bryggeriet har nämligen sin hemmaadress i Rakovník, mitt i de böhmiska humleregionerna där ädelhumlen saaz odlas. På en tågresa söderut från Zatec (tjeckiska för Saaz) när det är säsong ser man tunnland efter tunnland av dessa blomstrande klängväxter, och allra tätast växer det i trakterna kring Rakovník.

Men bryggeriet gör också en torrhumlad variant – förlåt, kallhumlad, av sin premiumlager. Lite fylligare också, med tongivande karamellmalt som så fint bäddar in den kådaaktiga humlen. Den finns i buteljerad version på Beerditch i Malmö. Ingen sensation, kanske, men väldigt pigg. Rekommenderas varmt (ursäkta det torra skämtet).

Tjeckiska bryggerier På tungan 16 september 2015

Stor blir större

Världens största bryggerikoncern, In Bev (med bland andra Brahma, Budweiser, Corona, Beck’s och Stella) är på väg att lägga vantarna på SAB Miller, det vill säga världens näst största bryggerikoncern (Miller, Foster, Urquell, Grolsch).

Detta uppger BBC.

En sådan sammanslagning (eller om det är mer korrekt att tala om att In Bev faktiskt tar över SAB Miller) kan knappast vara förenlig monopollagstiftningen, varför bryggerijättarna sannolikt får göra sig av med delar av sina koncerner. Fortsättning följer.

På en något blygsammare nivå agerar den kinesiska energijätten CEFC, som för drygt en vecka sedan köpte 79 procent av aktierna i den tjeckiska bryggerigruppen Lobkowicz: en grupp à sju mellanstora bryggerier – varav Lobkowicz är det klart tristaste; de övriga är högklassiga: Rychtar, Janacek, Klaster, Platan, Jezek, Cerna Hora.

Sedan dessa sju gick samman för några år sedan har deras produkter blivit alltmer synliga i de tjeckiska storstäderna – klichén ”tillsammans är vi starka” har sällan varit så giltig.

Hur det blir framöver återstår att se. Jag har bara dåliga erfarenheter av hur det gått när utländska aktörer köpt upp oberoende tjeckiska bryggerier. SAB Miller köpte år 1999 Pilsner Urquell-gruppen och lade raskt ner produktionen av flera öl.

Heineken köpte år 2008  upp fyra regionala bryggerier i Böhmen (Breznák, Zlatopramen, Kutna Hora, Louny), som nyligen gått samman för att stå starka mot konkurrensen. Alla räknade med att Heineken skulle lägga ner produktionen på det slitna Breznák-bryggeriet, men fel hade vi. Istället rustades bryggeriet upp (det behövdes alldeles säkert; synd bara att ölen blev sämre) och det blev bryggerierna i Kutna Hora och Louny (ett av landets bästa) som lades ner. Öl med dessa etiketter produceras nu hos Breznák i Velké Brezno. Det är inte samma sak.

 

Tjeckiska bryggerier På tungan 1 december 2014

Istället för julöl

Nya öl på Systemet? Igen? Jadå!

I kölvattnet av julölsutsläppet är det lätt att glömma bort att 1 december är datum för ett ordnarie nyhetssläpp. Tretton öl, i tio förpackningar, finns på bolaget från och med idag och kommer att stanna i minst sex månader.

Här finns ett par klassiker och en del annat som gör mig nyfiken.

Till att börja med: Anchors Old Foghorn, en av de bästa barley wines som jag känner till. Påtagligt amerikansk, ändå traditionell – vilket i detta fall innebär en brittisk tradition. Kraftigt dessertöl där bryggaren lyckas kombinera sötma med beska. Köp en flaska, dela den med någon.

Mer hinkarvänlig är Primátors ofiltrerade lager, som jag skrivit en del om tidigare. På plats i Tjeckien, serverat från fat, är detta en underbar lager. Brödig, jästpräglat fruktig, frisk. Stamvörtstyrka på 11°, vilket i detta fall innebär 4,7% – ganska precis hälften av vad Anchors Old Foghorn mäter.

Måtte den hålla måttet också på flaska.

Från Tjeckien kommer också en ekologisk lager, närmare bestämt från Žatec: den lilla centralorten mitt i humledistriktet mellan Prag och Plzeň som – på tyska – gett namn åt ädelhumlen Saaz. Denna 4,8-procentiga lager verkar ha skapats för exportmarknaden; jag vet inget om den (och den nämns inte på bryggeriets hemspråkiga hemsida). Även från Žatec – i synnerhet från Žatec, när jag tänker efter – är det den ofiltrerade ljusa lagern jag brukar leta efter. Jaja, man får väl helt enkelt åka dit.

Bland Systemets nyheter finns också en klassisk belgisk Saison: Bocq 1858. Jag minns den som en krispig och kanske lite tunn tolkning. Rekommenderas, även om den inte är sensationell.

En bra belgisk witbier, väldigt kryddig och lite beskare än kutym, är Vlaamsche Zotten. Mer tuggmotstånd än alkoholstyrkan förbereder en på.

I övrigt: en fransk trippel, från Brasserie du Mont Blance. En rökporter från Slottskällan, som jag blir nyfiken på – ska den matcha Nils Oscars?

Och för den som ännu inte tröttnat på IPA finns ett fyrpack från Sigtuna: Session IPA, Red IPA, Dubbel IPA och Black IPA.

Tjeckiska bryggerier På tungan 11 november 2014

Grumlig Primátor i december

Bättre sent än aldrig: den ofiltrerade tjeckiska lagern, som jag skrev om för några månader sedan, kommer verkligen till Systembolaget. Men det dröjer några veckor till – den 1 december är det dags.

Läs mer om ofiltrerad 11° Primátor här,  i leverentören Bibendums pr-material.

Tjeckiska bryggerier På tungan 25 augusti 2014

På Systemet i september

Nästa måndag lanseras ett tiotal nya öl i det fasta sortimentet hos Systembolaget. Och jag hittar omedelbart tre anledningar att slå klackarna i taket.

Dels Bockor Cuvée des Jacobins Rouge, ett ekfatslagrat belgiskt öl i gränslandet mellan lambic och flamländsk suröl — den typen som dyker upp i Systembolagets ”små partier” och försvinner från hyllorna innan du hinner säga flaska. Jag skrev om detta fantastiska öl här.

Rätt kul är också återlanseringen av Irish Red från O’Haras, ett av de bättre irländska bryggerierna.

Och så har vi Primátors ofiltrerade 11° (stamvörtstyrka, motsvarar i detta fall 4,7) som har balansen gemensam med det belgiska surölet, men som i övrigt nästan är dess raka motsats. Detta är inte den typ du lagrar i källaren eller längst in i kylskåpet i väntan på ett bättre tillfälle — detta är ölen du dricker omedelbart, för att sedan be om påfyllning.

Been there, done that. Jag stötte på den en första gång i Pardubice i våras, sedan på Ochutnávková pivnice, en rätt nördig ölprovarbar i Brno för den nyfödda tjeckiska hipstern. Roterande sortiment, men ett fast fastsortiment från Primátor: en vanlig 12°, och så den här välbalanserade och mycket fräscha (åtminstone på hemmaplan) lager där malten bakar in en viss kryddighet och en elegant beska. Jag kom dit en varm dag i juli. Det enda jag ångrade var att jag efter två öl växlade över till något mer obskyrt och ”internationellt”. Visst, också tjeckerna kan göra hyggliga IPA och weissbier, men det är ljusa lager som är deras mästargren.

Tjeckiska bryggerier På tungan 19 juli 2013

Veteöl på polska

De flesta vet att Chopin var polack. Inte lika många vet att bière blanche är ett polskt öl…

… men kanske bara ett. Öltypen är belgisk, men igår ramlade jag oväntat på en polsk tolkning av bière blanche eller witbier — som är den flamländska och vanligare benämningen. Den var helt okej. Jag hittade den på Fregatten, vid Värnhemstorget.

Bryggeriet är Namyslow Browar, som ligger nära tyska gränsen och som annars mest gör lager. Deras Zamkowe är väldigt bra för att vara polsk, medan deras pils är välbryggd men på tok för stark för sin typ (6,0%).

Witbieren Namyslow biale pszeniczne piwo (som helt enkelt betyder vit veteöl) är mer stilenlig: en femprocentig, halmgul, lätt grumlig witbier som på belgiskt vis bryggts med både mältat och omältat vete och smaksatts med koriander och skalet från curacao-apelsiner. Ingen sensation, men en läskande sommaröl som jag borde ha beställt två av (istället gick jag över till den där starka pilsnern).

Även i pilsnerns hemland, Tjeckien, har witbier kommit på modet. Självaste Urquellkoncernen brygger sedan halvannat år en witbier som heter Fénix och är helt okej. Men den bästa witbier jag hittat på tjeckisk mark kommer från klosterbryggeriet i Brevnov, i Prags västra utkanter. Ett fylligare veteöl med fint tuggmotstånd och rejält med koriander. Världsklass.

Det kan jag tyvärr inte säga om Staropramens veteöl, en lager som introducerades för två år sedan och nu också finns på export. Nya Tröls i Malmö hade den häromveckan. Äpplen och koriander har använts för att smaksätta.

Den bayerska typen av veteöl, som alltjämt är den vanligaste, har faktiskt sitt ursprung i Böhmen, men traditionen dog ut. I slutet av 90-talet försökte Gambrinus återlansera den, men de var för tidigt ute (och ölet var inte särskilt lyckat, det smakade för mycket tuggummi). En del tjeckiska mikrobryggerier har i periferin serverat ganska fina hefe weizen under femton år, men det krävdes en insats från det stora Náchodbryggeriet Primátor för att öltypen skulle få renässans. Deras veteöl håller bayersk klass.

Den har jag aldrig sett i Sverige, däremot finns Cerna Hora-bryggeriets Velen på Far i hatten i Malmö. Påminner om flytande apelsinmarmelad, milt sötbesk, inte helt fel.

Senaste kommentarer

Sidor