I måndags morse när jag hoppade upp på cykeln mot Lund fylldes min kropp av energi; sol, 17 grader och i princip helt vindstilla, med andra ord en perfekt dag för att cykelpendla till jobb, eller egentligen en perfekt dag för vad som helst.

När jag cyklar mellan Malmö och Lund försöker jag hålla mig på cykelbanorna så mycket som möjligt. Egentligen är det mest av lathet eftersom man då glider fram i ganska långsamt lunk där man måste bromsa in för utfarter, sakta ner i skymda korsningar, ta lite omvägar och snirkla runt märkliga böjar. Har jag mer fokus på att komma fram lite fortare, blir det allt som oftast att jag tar mig ut på vägen bland bilarna eftersom cykelbanorna ofta är byggda för att cyklisterna inte ska vara på vägen och därmed inte byggda efter hur man cyklar och hur cyklister beter sig. På vägen krävs lite mer aktivitet från min sida som cyklist, genom att jag läser av trafiken och är mer uppmärksam. Bilar är ju ganska hårda att stöta ihop med, men de är också stora och klumpiga vilket gör dem hyfsat lättberäkneliga; ska de svänga eller stanna ser man det ganska tydligt och man kan planera cyklingen därefter, det handlar ju alltid om samspel i trafiken. Ibland är det ju också så att det inte GÅR att cykla på cykelbanorna. Anledningarna är många och i måndags uppenbarade sig de tre absolut vanligaste orsakerna under turen till jobb.

Det är gött att glida förbi vägarbetet och de väldiga bilköerna vid Värnhem/Midhem i Malmö. Här är också första stället det allt som oftast inte går att cykla på cykelbanan om man inte vill stanna och vänta. Här är en (1) utfart där bilarna ofta helt sonika ställer sig rakt över cykelbanan för att kunna komma ut på vägen. Detta är på intet sätt unikt för Midhem utan risken för detta upprepar sig kanske var 100 meter längs vägen genom Malmö-Arlöv-Burlöv och sedan även i Åkarp och Lund. När man kör igenom Åkarp är det mer regel än undantag att det vid busshållplatserna står en (2) bil parkerad på cykelbanan för att föraren ska kunna hoppa av och hämta en gratistidning. Efter detta fortsatte jag dock färden glad av vädret, bara för att efter en liten bit hitta en (3) lastbil parkerad över hela cykel- och gångbanan. Inspirerad av Mora-träsks sångtext i titeln, var det bara att korsa grässträngen mellan cykel/gång-banan och vägen, köra ner för en hög trottoarkant och ut på vägen, cykla 20 meter, ta sig upp för en hög trottoarkant, köra över grässträngen och fortsätta färden på cykelbanan, lite tröttare efter avbrottet i rytmen. Kranföraren hade dessutom lite problem att navigera godset rätt eftersom lastbilen stod lite för nära tomten sakerna skulle in i. Jag vet inte, men min spontana tanke var ju att man kanske skulle kunna ställa lastbilen på gatan i stället för att avhjälpa problemet, men det är klart, då kan man ju hindra trafiken (i varje fall en viss typ av trafik).

Nåväl. Jag ska kanske inte klaga för mycket. Det finns ju värre saker att oja sig över. En sak som jag har varit frågande inför ett tag är varför vi inte kan ha färgmarkerade cykelfält i vägbanorna. Jag har börjat ändra åsikt lite om detta, inte för att jag fått någon bra förklaring varför man valt att separera cykel- och vägbanor, utan för att jag har insett vilka problem det kan medföra att INTE ha dem separerade. Jag anser väl att man kanske skulle kunna ha båda typerna för att avhjälpa andra problem, som t.ex. olika behov när man cyklar i avseende på fart och typ av cykel. De här problemen, att inte kunna cykla på cykelbanorna, visas på ett ypperligt sätt i en video, gjord av Casey Neistat, som på ett viruslikt sätt spreds i cykelbloggarkretsar för någon vecka sedan. Dessutom är det här med att inte cykla på cykelbanor något som är ganska aktuellt även i Sverige.

Bike Lanes – Casey Neistat

Cykla lugnt!

Det är sommar i Sverige, högsäsongen för cykling. Det är också under denna tid på året som många har tagit fram cykeln från övervintringen i förrådet och en del köper sig en cykel eftersom de inte äger någon(!). När cykeln nu har börjat rulla sina mil under sommaren krävs en del underhåll. Vad ska man då tänka på som vardagscyklist för att ens cykel ska behålla sin hälsa? Vad ska man tänka på om man skaffar sig en ny cykel? Stämmer verkligen allt jag har hört om cykling och cyklister? Är det farligt på något sätt och cyklar alla som vildar i trafiken? Vågar jag hoppa upp på cykeln efter år i en bil eller buss? Vad ska jag ha på mig om jag vill börja cykelpendla längre sträckor? Är det bara cykelnördar och kufar som är A-B-cyklister?

Det där är väldigt bra frågor som jag ofta får höra. Svaren är väl inte alltid helt enkla eftersom det är väldigt individuellt. Det finns dock en princip som alltid gäller när man pratar cykling. Cykeln och cykling är enkelt och säkert. Hoppa upp på cykeln och kör! Känn efter och med tiden känner du vad du behöver komplettera med. Ofta skaffar man saker och med tiden slutar man använda det för att göra det så enkelt som möjligt.

Det finns en organisation som heter Svensk cykling som är en branschorganisation som lobbar för mer och bättre cykling i Sverige. Våren 2009 gav Svensk cykling ut en pocketbok som hette Cykelsmart. Det var en bok som var fylld med tips och råd till vardagscyklister och till de personer som ville byta till cykel som transportmedel. I juni i år hade denna bok tryckts i 30000 exemplar och den hade delats ut i kommuner, företag och organisation. Den 15 juni i år kom så en uppdatering av denna bok. Den är modernare, lite tjockare, innehåller lite mer tips och fler röster från ambassadörer för cykling. Helt enkelt som de skriver på sin blogg:

”Cykelsmart är den perfekta handboken för alla som cyklar eller funderar på att börja cykla. Kapitel som ”Att köpa cykel”, ”Ta hand om din cykel” och ”Myter och missförstånd om cykling” ger läsaren en mängd tips och argument för att börja cykla regelbundet – och bli cykelsmarta.”

Boken är faktiskt riktigt trevlig. Jag är en person som inte gillar pekpinnar, förmaningar och förbud, utan tror på bra information, tillgänglighet och kommunikation. När jag tittar igenom boken är detta precis vad jag hittar, information på ett tillgängligt sätt och utan pekpinnar och förmaningar. Så, är du nyfiken på att läsa lite om hur just du kan bli en lite smartare cyklist, eller behöver du hitta argumenten för att övertyga dig själv om att det kanske är ganska bra att cykla ändå, ja bläddra då lite i boken. Den går att beställa i pappersformat, men kanske det bästa av allt, den går att ladda ner gratis som pdf.

Cykla lugnt!

När jag tänker cykelhjälm, tänker jag klumpig pryl av frigolit. Jag associerar också cykelhjälmen med den debatt som förs både i och utanför cykelkretsar. Cykelhjälmen är en otroligt het potatis som väcker starka känslor och verkligen får folk att brusa upp. Samtidigt som det finns väldigt mycket som talar emot att ha cykelhjälm ur olika aspekter finns det en del som talar för att ha det.

Det har visat sig att cykelhjälmen gör att cyklister kör fortare och tar fler risker, att bilister håller ett kortare avstånd till en cyklist med hjälm än till en cyklist utan hjälm. Statistiskt sett slår man i stort sett aldrig huvudet när man trillar med cykel, däremot borde det vara hjälmtvång för bilister (rent statistiskt!). Det har också visats att hjälmkrav minskar cyklandet och det vill vi inte. Dock är det en billig livförsäkring och jag har bilbälte på mig FAST jag aldrig krockat och verkligen hoppas jag slipper göra det framöver. Detta är en diskussion som gissningsvis kommer upp mycket mer här i framtiden.

Nåväl. På väg hem från jobb en dag bestämde jag mig för att kolla utbudet av hjälmar hos en av Malmös cykelaffärer. Vad finns det egentligen idag? Vilken ska man välja och varför?

Om vi börjar från början och tittar på den ”traditionella” hjälmen, det vill säga den lite sportigare varianten som har varit vanligast fram till idag. Dom är i stort sett likadana och karaktäriseras av att de har bra ventilering och en liten ”ankstjärt” där bak. Ventileringen är guld värd när man cyklar lite längre även om det kan förstöra frisyren lite. ”Ankstjärten” då? Jo, det är till för att hjälmen ska se lite snabbare ut. Ja, precis så är det, inget annat. Skillnaden mellan de båda hjälmarna på bilden nedan är det enda att den ena har skärm och den andra saknar, annars är de likadana. Skärm har man om man cyklar Mountainbike, utan skärm kör man med när man cyklar landsväg. Detta är en livsviktig sak att komma ihåg om man tänker sig ett inträde i cykelkulturen.

På senare år har det också kommit andra modeller. En ganska vanlig syn idag är att man har skate-hjälm på sig. Detta är troligen för att man inte vill se så sportig ut, utan vill behålla den lite mer vardagliga looken. Det finns en uppsjö av dessa i olika former och färger.

För något år sedan kom också hjälmar för den som är lite mer stilmedveten. Märket Yakkay kom men en svart hjälm som liknar skate-hjälmarna, men till dessa kunde man köpa ”ytterhatt” som gjorde att du kunde sätta din egen prägel på din cykelhjälm. Den finns i en mängd olika utföranden och de flesta kan nog hitta sin stil.

Det senaste tillskottet till de traditionella hjälmarna är den som är riktad till de som cyklar på elcyklar och har stuket av en mopedhjälm.

Det absolut senaste tillskottet till hjälmar är ju dock Hövdings nya hjälm i form av en airbag som man bär likt en krage runt halsen. Denna kommer finnas till försäljning till hösten om jag inte har helt fel för mig. Med den behöver du inte ha hjälmen på huvudet och har i stället den runt halsen som en krage.

Sist men inte minst får jag väl visa ”bilhjälmen” som förmodligen är den av de ovan nämnda som gör mest skillnad om man ska titta på statistiken.

Bilhjälmen som kan minska bilisters skallskador med upp till 44%. Bilden är från Ecoprofile.se

Detta var ett litet axplock av vad som finns på marknaden. Börjar man titta runt lite och framförallt på nätet i butiker utanför Sverige kan man hitta hjälmar som passar absolut alla smaker och böjelser. Hjälmen är som sagt en het potatis med mycket diskussion kring. När jag var med i Sydsvenskan för ett tag sedan var det många som reagerade på att jag inte hade hjälm när jag cyklade, både jag och skribenten fick många frågor om det. Jag har hjälm när jag cyklar mellan Malmö och Lund, men sällan inne i stan. Varför? Bra fråga, varför har du/ har du inte hjälm?

Cykla lugnt!

För någon dag sedan skrev jag om cykelköket som huserar nere i Stapelbäddsparken. I helgen är det barnen som står i centrum då det anordnas Barnens Cykelkök. Det är lördag och söndag 12 – 17. Så, vill ni hitta på något kul tillsammans med barnen, varför inte ta cyklarna ner till Stapelbädden för att ge era små en möjlighet att fixa sin cykel själv. Tänk vilken stolthet man kommer få se i deras ögon när dom själv tvättat cykeln eller fått smörja kedjan.

Att lära barnen att cykla och ta hand om sin cykel i unga år kommer ge era barn en riktigt bra start på ett långt, friskt och hälsosamt liv.

Bilden är från Cykelköket

Cykla lugnt!

Här om dagen fick jag ett tips om en satsning som startade i Danmark 2002, Team Rynkeby. Det handlar om ett välgörenhetscykelteam som cyklar för att samla in pengar till Barncancerfonden och varje år cyklar en stor grupp människor mellan Danmark och Paris. I år ingår det 589 cyklister i teamet som består av både kvinnor och män i alla åldrar i alla kategorier, från motionär till tränings- och tävlingscyklister.

Sverige hänger på med två team, ett från Malmö och ett från Stockholm. Kanske har någon sett ett stort gäng getingar ringla sig fram på vägarna i Skåne? Alla medlemmar i teamen är nämligen klädda i gult och svart. Teamet i Malmö är c:a 40 cyklister fördelat ungefär lika på kvinnor och män, i alla åldrar och erfarenhetsklasser. Deltagarna kände inte varandra till en början, men har blivit väl sammansvetsade efter många mils träning ihop.

Starten på det hela för Team Rynkeby Malmö går av stapeln den 15 juli och börjar i Hjärup. Från Hjärup beger man sig till Lund för att vinka till de cancersjuka barnen. Efter Lund beger man sig till Stortorget i Malmö där man kommer finnas mellan 11.30 och 12.15. I Malmö blir det kommer vara lite uppträde med Malmö Cheerleaders och Malmö Cirkusskola. På resan Hjärup-Lund-Malmö kommer också Gonza cykla med och avsluta med ett uppträde på Stortorget.

Efter stortorget beger sig teamet mot Vordingborg i Danmark där man kommer möta upp med deras team samt Team Stockholm. I Vordingborg är det en stor grej (cykling är alltid en stor grej i Danmark) och borgmästaren är med och startar resan mot Paris som man ska nå den 23 juli då 10 andra team har anslutit. Det blir en rejäl klunga med 500 cyklister på två led.

Jag tränar inte själv cykling, har aldrig varit med i ett cykellopp i mitt liv och jag har faktiskt inte ens suttit på en racercykel någon gång, men jag gillar konceptet väldigt mycket. Det är för en god sak och det är ett äventyr som heter duga. Cykelsporten är, precis som vardagscyklandet, på framfart i Sverige, så kanske får vi se fler Team Rynkeby från Sverige i framtiden, kanske kan man t.o.m. få se en enkel cykelbloggare vara med någon gång. Vem vet, vem vet?

För mer info och lite gobitar kring arrangemanget kolla in Team Rynkebys hemsida.

Cykla lugnt!

I helgen träffade jag en blogg-granne som är på besök i Malmö. Det är Severin Martinez som skriver den LA-baserade bloggen Walk Eagle Rock. Severin började bloggen för att skriva ganska generellt om saker i det lokala området, men snöade som så många andra in på cykling och har idag mycket kontakter in bland trafikplanerare och politiker. Severin skrev för ett tag sedan på sin blogg om de nya cykelställen som placerats vid Triangeln och har formen av bil-siluetter.  Dessa är ganska uppseendeväckande och har för avsikt att dels fungera som cykelparkering, men också för att visa att en bil-parkering tar ungefär samma plats som 10 – 12 cyklar. Det var en ytterst vis trafikplanerare vid gatukontoret som placerade dom där och om inte lilla fågel blå viskar fel i mitt öra så kommer dessa flyttas vidare för att skapa fler cykelparkeringar. När man flyttar ”bilarna” kommer bågarna stå kvar som man låser fast cykeln i och ställer cykeln mot (som för övrigt är bland de smartaste, enklaste och bästa man kan hitta på marknaden).

Bilden är från bloggen Walk Eagle Rock

Självklart bestämde Severin och jag träff för att kolla lite på cyklingen i Malmö. Vi träffades vid cykelställen nämnda ovan och begav oss av förbi Davidhalls torg, ner till högskolan och vidare ut till Stapelbäddsparken för ett besök hos Cykelköket. Jag skäms lite för att säga det som cykelbloggare, men jag har inte varit där tidigare. DET kommer dock bli annorlunda nu, snacka om klockrent ställe, eller som man sa när jag var några decennier yngre, vilket häng!

Till cykelköket kan alla komma för att mecka med sin cykel. Man kan få tips och råd om hur man gör och de visar gärna hur det går till. De har verktygen, upphängning av cykel och lite reservdelar. Det bästa av allt för Malmöbon är att det är helt gratis! Så, nästa gång du behöver laga en punka, spänna kedjan, höja sadeln, sänka styret, byta trampor eller vad du nu ska, ta en sväng ner till Cykelköket.

Nu på sommaren har de flyttat ut från Stapelbädden och finns i en container precis sidan om skateparken. För mig som åker skateboard, är klättrare och dessutom såld på cykel kan detta stället inte kallas annat än ett andra hem, det största dilemmat är att bestämma sig för vad man ska göra när man väl är där.

Nåväl. Det ypperliga initiativet till Cykelköket togs av Ola och Bertil som helt enkelt är två cykelfrälsta själar. Väl vid Cykelköket fick vi pratat lite med Ola och några minuter senare hade jag, tillsammans med Ola, redan börjat planera för byggandet av min första egengjorda cykel. Det kommer nog minsann bli en single gear eller fixed gear (förmodligen med kraftig inverkan från Ola). Tänk själv! Att bygga en egen cykel helt från start. Det får minsann bli ett projekt för framtiden!

Dagens tips är alltså att bege er ner till Stapeln för att besöka Cykelköket!

Cykla lugnt!

Igår var det riktigt varmt att cykelpendla mellan Malmö och Lund. Som vanligt var det fullt av pendlare och som vanligt möts man allt som oftast av ett leende eller en nick när man passerar en ”pendlar-kollega”. Irritationen mellan olika trafikanter, som jag inledde förra inlägget med, är alldeles för vanligt i vår trafik idag och definitivt inte trevligt. Det kan det verkligen inte finnas någon som tycker. Jag blir aldrig, eller mycket sällan, irriterad på mina medtrafikanter. Alla gör fel någon gång, det hör liksom till spelreglerna. Det är bara att ge ett litet leende och låta det bero. Att tacka någon som släpper fram en eller själv vara duktig på att släppa fram någon annan gör att stämningen runt en blir mycket trevligare. Detta är i varje fall vad jag upplever ute på vägarna dagligen.

Nå, så du cyklar aldrig mot rött, blir inte irriterad på bilen som parkerar mitt på cykelbanan eller ger en ond blick åt cyklisten som inte räcker ut handen?

Jodå, det händer, speciellt när jag är lite stressad till eller från jobb, dock händer det extremt sällan. När jag började cykelpendla mellan Malmö och Lund började jag också kunna planera min tid på ett helt annat sätt, alltså, jag slipper stressa. Jag visste vad klockan var när jag satte mig på sadeln och jag kunde säga hyfsat exakt när jag kom fram till min destination. Inga sena bussar, inga bilköer, inga olyckor, ingen hetsig reklam i radio, inget väntande och inget planerande efter tidtabeller. Jag skötte helt enkelt mitt eget resande. Så är det än idag. Visst, det tar 20-30 minuter längre med cykel än med buss mellan städerna och kanske 30-40 minuter längre tid än med bil, men det får man lätt igen när man slipper träna på kvällen och dessutom orkar med längre dagar på grund av motionen och den friska luften.

Men hur i hela friden ORKAR du? Jag menar det är ju ändå 5 mil tur och retur! Hur hittar du motivationen?

Ja, det är en bra fråga som jag så ofta får. I början är det lite jobbigt, man är inte riktigt tränad, det tar emot när det regnar eller snöar och ibland känns benen väldigt tunga när man stiger ur sängen. Men, det är bara att köra på. Det blir lättare med tiden och det är inte lång tid det handlar om, man kommer in i det fortare än vad man tror. Man får träningen, rutinen sätter in och väl uppe på sadeln på morgonen tar det inte många tramptag innan man känner sig riktigt pigg i benen. När rutinen väl sätter in känns det nästan konstigt de dagar man inte tar cykeln till jobb. Det blir som en drog och innan man vet ordet av så cyklar man alltid utan att tänka på det. Allt handlar om att skapa en rutin!

Vilket tips skulle du då ge någon som vill börja cykla till jobb, inom orten eller mellan två orter?

Tja, det finns egentligen bara ett svar. Sätt igång! Det är bara att göra det! Det behövs ingen fräsig racer-hoj, svindyra brillor och total Lycra-outfit. Vanliga kläder duger och mormors gamla hoj rullar fint. Visst, ska man cykla 5 mil om dagen blir det ju lättare med en bättre cykel och träningskläder är ju kanske att föredra. Pengarna man sparar på att cykla istället för att köra bil eller åka buss betalar ju snabbt av en ganska bra cykel.

Jaha, men vad säger arbetsgivaren om att du måste duscha eller gå och lukta svett då?

Ja, vad ska de säga? Har de förmågan att lyfta blicken lite kommer de väldigt snabbt att ordna duschmöjligheter eftersom de inser att deras anställda jobbar effektivare om dagarna och dessutom har lägre sjukfrånvaro och sjukskrivningar. Det behöver man inte vara Einstein för att inse. Det finns bra med flis att tjäna på att personalen börjar cykla till jobb. Faktum är att många företag idag verkligen underlättar för de av sina anställda som vill pendla med cykel. Finns inte dusch? Tja, tvätta av sig kan man göra, deodorant finns och extra kläder så är den saken klar. Jag har jobbat tillsammans med en hel del som gör så och de luktar betydligt mindre svett är skjort- och blus-beklädda kollegor som svettats på bussen eller i bilen.

Låter det överdrivet lätt att börja cykla? Det är ju precis vad det är! Prova själv och låt mig veta!

Cykla lugnt!

Cykeln – detta älskade och hatade transportmedel som väcker fruktansvärt mycket känslor i alla sammanhang. Så fort det skrivs någon rad om cyklister och cykling i media blir kommentarsfälten överfulla på nolltid. Argumenten haglar för och emot åt alla håll. Cyklister tycker illa om bilister, bilister är arga på cyklister, cyklister på fotgängare, fotgängare på cyklister, bilister på fotgängare och fotgängare på bilister. Dessutom är cyklister irriterade på cyklister, fotgängare på fotgängare och bilister på bilister. Märkligt och väldigt intressant.

Jag har cykelpendlat kontinuerligt mellan Malmö och Lund under en ganska lång tid, året runt i alla väder. Jag gillar att vara i trafiken som cyklist. Jag har världens mest effektiva transportmedel på korta och medellånga sträckor, den tar mig från punkt A till punkt B snabbt och enkelt, det kostar mig inte en krona och jag mår dessutom som en kung av det eftersom jag får mycket frisk luft och vardagsmotion. Cykeln är dessutom ett väldigt säkert transportmedel och detta stärks ytterligare av att städer som t.ex. Malmö och Lund satsar mycket på cyklisters säkerhet (även om jag själv ofta känner mig säkrare bland bilar än cyklister). Cykeln är förmodligen en av de få uppfinningar som redan från början var fulländad, den har ju i princip sett likadan ut genom alla tider, även om utvidgningar har förekommit och förekommer.

Detta är mitt första inlägg på bloggen ”På två hjul” här på Sydsvenskan. Här kommer jag skriva om allt som rör cykling. Vad är fixies? Vilka hjälmar finns det och vad ska man välja? Ska/Bör man ha hjälm? Vilka cykellopp kan jag cykla som amatör? Får jag cykla på en gågata och måste jag som cyklist känna till trafikreglerna? Vilka är årets cykelbyxor? Hur f*n tänkte Malmö Stad när man byggde cykelbanan mellan gatan Gata och vägen Väg? Hur är det att cykla i Danmark?

Ja, frågorna och tankarna är många! Vad vill du veta om cykling? Vad vill du jag tar upp på bloggen? Skriv till mig på patvahjul@gmail.com och berätta!

Cykla lugnt!