Bilden är från Sveriges radios hemsida, där man också kan lyssna på nyheten på Ekot.

Jag har fyra argument för att välja cykeln före t.ex. bil och buss. Ett av dessa argumenten är för att det är mer hälsosamt. Det är det ju egentligen ingen som säger emot, de flesta vet och kan inse att man mår bättre av att röra på sig och en cykeltur till jobb och sedan hem igen är ju bra motion utan att det kostar en massa tid och pengar.

Nu har det dock kommit en studie som visar att man faktiskt även lever längre om man cyklar. Det är dock inte vilket söndagscyklande som helst vi pratar om. Nä, det gäller att ta i lite och få upp flåset och pulsen. Den danska studien är gjord under ledning av Peter Schnohr från Bispebjerg Hospital och resultaten presenterades nyligen på en konferens för ESC (European Society of Cardiology) i Paris.

Det gäller som sagt att få upp flåset lite och få igång pumpen, för det är den extra syresättningen som gör skillnad. Det extra syret skyddar nämligen hjärtat från infarkt, och ju mer syre desto bättre verkar det som. Många läkare ordinerar 30 minuters träning, men Peter Schnohr menar att det inte är tiden som spelar roll, utan intensiteten på träningen.

Studien visar att män som cyklar med hög intensitet lever 5.3 år längre och 2.9 år längre om de kör på medelintensitet. För kvinnor är det 3.9 år vid hög intensitet och 2.2. år vid medelintensitet.

Ja, så nu vet du det som en del av oss redan visste, eller egentligen, anade och kände att vi borde veta. Det är alltså bara att ställa bilen och slänga busskortet och plocka fram cykeln. Detta skulle ju också kunna användas som argument när man vill få sin arbetsgivare att tillhandahålla duschmöjligheter. Om inte för att personalen kommer att leva längre, så för att de kommer må bättre och att man kommer spara mycket pengar när sjukfrånvaro och sjukskrivningar minskar.

Cykla lugnt!

Är hösten redan här? Sommaren började ju aldrig. Det känns som jag hamnat i en Monty Python film där våren lurar sommaren och hoppar direkt till höst. En sak är kanske bra med att hoppa över sommaren, cykelolyckorna blir inte så många.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en läsare som frågade mig om varför det är så många olyckor med cyklar inblandade. Det är en otroligt bra fråga och det hela har kommit upp i några artiklar de senaste dagarna i Sydsvenskan. Det är, tack och lov, inte jättemånga olyckor med dödlig utgång. Dock är en dödsolycka en för mycket. När olyckan är framme och en cyklist förolyckas är det i princip alltid i kollision med ett motorfordon. Jag tror faktiskt aldrig jag hört talas om ett fall där en cyklist dött när det bara varit cyklister och/eller fotgängare inblandade (rätta mig om jag har fel här). Som tur är minskar andelen kollisionsolyckor mellan cyklister och motorfordon, förmodligen mycket för att man idag bygger separata cykelbanor, men även för att det är fler som cyklar. Ett uttryck som man ofta använder är ”safety in number”, d.v.s. att ju fler som cyklar desto säkrare är det att cykla. Detta ser man t.ex. i Holland och Danmark där andelen cyklister är stor och andelen olyckor är liten. Det är ett ganska klart samband mellan andelen cyklister och andelen olyckor.

Bilden är från CTC's skrift "Safety in numbers"

Vanligare är det dock med singelolyckor bland cyklister som nämnts tidigare bland kommentarerna här på bloggen. Antalet singelolyckor har mellan 2006 och 2009 ökat med 47% och står idag för c:a 70% av alla allvarliga cykelolyckor. Hur kommer då detta sig? Är det så farligt att cykla? Nä, verkligen inte, tvärtom är det ett av de säkraste sätten att ta sig fram och kommunerna försöker göra en del för att minska risken för singelolyckor genom att t.ex. att plocka bort höga och skarpa kanter, förbättra sikten o.s.v.

Trots allt tror jag dock att det beror på den mänskliga faktorn. När man är ute och cyklar mycket i Malmö och Lund är det inte jättesvårt att förstå varför olyckor sker. Egentligen tycker jag nog att det är konstigt att det inte händer fler olyckor. Man kan skylla på dålig cykelinfrastruktur (vilket man VERKLIGEN kan göra i många fall), man kan skylla på oförsiktiga fotgängare och bilister, man kan skylla på en massa saker, men till syvene och sist är det den egna uppmärksamheten och det egna ansvarstagandet som betyder mest. I artiklarna nämnda ovan tas t.ex. mobiltelefon och mp3-spelare upp. Polisen anser att detta har stor inverkan på olycksstatistiken och jag är nog böjd att hålla med till viss del. Att skriva SMS samtidigt som jag cyklar finns inte i min värld, jag fixar inte det, jag skulle stått på huvudet direkt. Man har helt enkelt fantastiskt dålig uppmärksamhet när man skriver SMS samtidigt som man cyklar. Sluta med det! Att prata i telefon samtidigt gör jag ibland, men stannar gärna till, det är mest jobbigt att göra det samtidigt och det är sällan det är några längre samtal som inte kan vänta en stund. Lyssna på musik gör jag sällan inne i stan, jag gillar att höra vad som händer runt mig, dock har jag ofta musik i öronen på sträckan mellan Malmö och Lund där det är lite lugnare trafik.

Jag har, ta i trä, bara blivit påkörd av en bil en gång och det tog inte hårt, mycket för att jag var med och bromsade. En anledning till att jag klarat mig undan ganska bra, tror jag beror på att jag är en väldigt ”aktiv” cyklist. Jag har ständigt koll på vad som händer runt mig genom både ögon och öron. Jag försöker läsa av trafiken runt mig så jag kan reagera om cyklisten framför mig plötsligt svänger eller stannar utan att göra tecken eller om det kommer ut en bil från en utfart med skymd sikt. Detta är också en anledning till varför jag gärna cyklar bland bilar. Där är mer plats eftersom vägarna är gigantiska och bilar är otroligt klumpiga, så man ser ganska tidigt när de ska svänga eller stanna (dock inte alltid så det gäller som sagt att vara aktiv och alert).

Jag kan inte tala för alla, men min erfarenhet och min känsla säger att om folk hade tagit cykeln som fordon på större allvar, varit mer aktiva i sin cykling och dessutom inte varit så rädda för att vistas i trafiken hade nog andelen olyckor kunnat minskas. Som vanligt handlar det om samspel och samförstånd i trafiken. För att plocka ytterligare en kommentar från en läsare så kan man säga att i trafiken har man inga rättigheter, bara skyldigheter.

Vad tror du är orsaken till alla singelolyckor? Tror du mobil och mp3-spelare spelar in?

Ta hand om er i trafiken och cykla lugnt!

Jag har tidigare skrivit lite om cykelställ här på bloggen och det är något som engagerar har jag märkt. Jag tror det dels beror på att det drabbar och berör alla som har cyklar och dels för att det är en ganska ny företeelse i vårt samhälle att det helt plötsligt måste finnas plats för en massa cyklar överallt.

Jag fortsätter på temat cykelställ med ett, ska vi kalla det, exempel. Vi gick genom sjukhusområdet i Malmö (SUS) igår och sprang på ett lite annorlunda ställ som jag inte sett förut. Min första tanke var, ”Ok, ytterligare ett ställ där man inte tänkt på hur det är för en cyklist att använda det. Hur f-n ska man få plats med cyklarna där?”. Förutom att det är fantastiskt lite plats för cyklarna så finns inte något sätt att låsa fast cykelramen. Man skulle också kunna vända sig emot att det inte är helt optimalt för framhjulet, men faktum är att den faktiskt håller fast en större del av framhjulet än de vanliga ”framhjulsknäckarna”. På min cykel har jag framljuset sittande nere vid navet, vilket gjorde att cykeln inte passade i stället ordentligt och alltså inte stod speciellt bra.

Nåväl. Mina föräldrar var på besök och jag när visade min käre far bilden på cykelstället höll han med om mina tankar, förutom en sak. Han tyckte stället var väldigt yteffektivt och visst gick det att använda alla ställen. Hur tänkte han nu? Ja, kära läsare, hur tänkte han nu? Och jag tror faktiskt de som ställt dit ställen också tänkt så. Se på bilderna och bedöm själva. Hur har man tänkt?

Malmöfestivalen har delar av centrum i sitt matosande järngrepp. För min del har jag egentligen aldrig varit någon stor fan av festivalen, det blir mest jobbigt att komma fram. Dock har det ändrats en del nu när man fått barn och ger sig ner på en liten runda mitt på dagen; det finns ju en hel del för barn och barnfamiljer att hitta på trots allt. Igår tog vi just en sådan runda och testade en av dessa saker som är för barn. Arrangemanget som anordnas av Malmö Stad heter ”Vill du bli världens bästa cyklist?” och vänder sig till barn i åldrarna 3 – 5 år.

Andelen cyklister ökar ju som bekant väldigt mycket i vår region och som de flesta vet är inte alltid trafikvettet det bästa, oavsett om det gäller cyklister, bilister eller fotgängare. Man har inom projektet Öresund som cykelregion målet att bli världens bästa cykelregion, dels vad det gäller tillgänglighet och standard på infrastrukturen kring cykling, men även att cyklisterna i regionen ska bli världens bästa. En del i detta är ju givetvis att utbilda och lära våra barn och unga i hur man agerar i trafiken och vilka trafikregler som gäller. Detta är något jag snuddat vid tidigare här på bloggen, men det är ett ämne som bör, och kommer, tas upp ofta.

På Malmöfestivalen kan alltså barnen mellan 3 och 5 år köra en liten bana där det finns en rondell, ett stopptecken, ett övergångställe och lite svängar. Man kan ha med sin egen cykel eller spark, eller så lånar man på plats. Viktigt är dock att man kommer ihåg hjälmen (vi har ju om inget annat en hjälmlag upp till 15 år). Min dotter gillade det hela skarpt och det var fler än hon som gjorde det. Enligt de som jobbade på plats var det många som kom tillbaka många gånger för att testa, få ett klistermärke och en pärondricka. Dessutom får cykelbanan besök av Lotta Giraff som går banan tillsammans med en grupp barn för att visa vilka regler som gäller och vad trafikmärkena betyder. Efter en runda med Lotta kan sedan barnen ta ett cykelkörkort när de visar att de lärt sig något under turen.

Du hittar cykelbanan i Raoul Wallenbergs park och de finns på plats 24/8 – 26/8 klockan 11.00 – 17.00.

Idag drog Malmöfestivalen igång. Malmöfestivalen har funnits sedan 1985 och varje år besöks den av ungefär 1,5 miljon människor. Festivalområdet har varierat en hel del genom åren och i år sträcker sig området från Gustav Adolfs torg och ner till Hjälmarekajen och Skeppsbron. Ett hyfsat litet område om man tänker till hur mycket folk det blir.

Jaha, vad har detta med cykling att göra då? Jo, pretto som det låter så är ju cykeln det persfekta sättet att ta sig till festivalen. Jag minns som ung påg när man tog bussen i till stan för att gå på festival. Det var alltid samma ångest med tokfulla bussar innehållande överförfriskade medelålders män och kvinnor. Samma visa var det för de som åkte inom stan med stadsbussarna. Det bästa sättet borde alltså vara med cykel, åtminstone inom Malmö. Det är snabbt och smidigt som vanligt, det kostar inget så man kan ta sig en extra älgkebab och man kommer fram och kan ta sig hem precis när man vill. I år har man dessutom på festivalskartan satt ut  var det är bra att parkera cykeln. Jag tänkte bege mig ut på en runda i veckan för att ta en titt på cykelparkeringarna de föreslår. På Malmöfestivalens hemsida (under karta) har man dessutom en stor knapp med namnet ”Ta cykeln till festivalen!”. Med ett klick kommer man då till en Cykelplanerare. Jag har ännu inte hittat en reseplanerare som är riktigt bra för cykel, utan brukar själv titta på en karta och ta ut en rutt, speciellt sedan jag hittade OpenCycleMap. Dock ska det sägas att jag har hört från många som inte är så vana cyklister att en planerare kan vara till ganska stor hjälp (varför jag nämner den här).

Nåväl. När jag skulle börja skriva detta inlägget tänkte jag säga något i stil med att cykeln är bra för man kommer dit man vill när man vill, på väg hem får man trampa ut lite stelhet ur benen efter allt gående i folk massor och dessutom kan man smutta lite på en öl vid något rastställe i form av ett tält med schysst musik. Med då slog det mig plötsligt. Dricka alkohol och sedan cykla, är det ens lagligt? Kan jag skriva så här på bloggen? Å andra sidan är det nog inte helt ovanligt att folk vinglar hem på en cykel efter en kväll på puben. På den frågan hade jag nog fått ställa mig på ja-sägarnas sida.  Jag tror inte att polisen direkt bötfäller någon för det, men jag tror minsann att de kan göra det. I vilket fall som helst har Danmark återigen gått före när det gäller cykling. I en artikel här i Sydsvenskan kan man läsa att det är ”Grönt för full cyklist i Danmark”. Det är Danmarks justitieminister som inte tycker man ska bötfälla cyklister som är alkoholpåverkade. Det visar sig att polisen i enstaka fall har bett en förfriskad cyklist att leda hem cykeln och det är just denna instruktion som ska räcka och inte böter. Det visar sig också att sedan början av 2010 har endast sju olyckor skett där en cyklist varit berusad och då har man i vissa fall inte kunnat utreda om det berodde på alkoholen. Eftersom vi i Sverige är ljusår efter Danmark inom det mesta som rör cykling kanske detta är en enkel och rättfram sak att ta efter? För jag tycker nog precis som en av läsarna skriver i kommentarerna på artikeln ,”Hellre att påverkade personer tar sig hem med cykel än med bil!”.

Jag säger som NOFX (som för övrigt spelar på måndag klockan 21.30):

”Don’t drink and drive, you might spill your drink”

Har du cyklar berusad någon gång? Tycker du det skulle vara förödande för vårt samhälle om man tillät det i lagen?

Idag var det dags för mig att ge sig iväg på en minikonferens med forskarskolan jag jobbar lite för och den gemensamma bussen hade avgångstid klockan 8.00 från Lund. Med lite att göra innan vi gav oss iväg fick jag bestämt vara på plats redan klockan 7.30. Jag brukar räkna att det tar en timme till Lund med cykel, även om det inte brukar ta mer än 50 minuter.

Nåväl. 6.30 hoppade jag upp på cykel, vilket är lite tidigare än jag är van vid. Benen var riktigt sega och jag kände mig lite frusen, dels för att detta var en av de första turerna till Lund sedan semestern satte in och dels för att kroppen inte riktigt vaknat än. Luften var kylig, men klar och frisk, solen sken och gatorna var relativt tomma. Det tog alltså inte speciellt många tramptag förrän jag, som så många gånger tidigare, kände kroppen och benen vakna av lite rörelse och frisk luft.

Gatorna i Malmö var hyfsat tomma på bilar och det var sporadiska möten med cyklister. När jag kom till Värnhem och började resan mot Lund började det dock dyka upp lite fler cyklister, många av dem troligen cykelpendlare. Det roliga med att cykla på en annan tid än vad man är van vid är att man får se lite nya ansikten. Dessutom reagerade jag på att de ansikten jag brukar träffa när jag cyklar ut ur Malmö, som är lite trötta efter två mils cykling, nu dök upp som pigga och förväntansfulla ansikten i utkanten av Lund.

Dagen var och är perfekt för cykelpendling. Sol, vindstilla (ja, även mellan Åkarp och Hjärup) och frisk luft. På sträckan mellan de båda städerna var det fullt med cyklister som var på väg till jobb. Alla såg pigga och glada ut och en hel del nickade väldigt en hälsning till en cykelpendlarfrände.  På det hela taget var cykelpendlingen idag precis som perfekt som den kan vara.

Väl framme i Lund låstes cykeln fast ordentligt och jag hade dessutom lite extra tid när jag gick ner i omklädningsrummet på kontoret för att skölja av mig och byta om. Pigg och full av energi är jag nu reda att ta mig an två dagars konferens.

Cykla lugnt!

Cykelhjälmen! Jag verkligen hatar cykelhjälmen! Varför? För att den för mig som cykeldebattör, cykelskribent, cyklist, cykelförespråkare, cykel-vad-du-vill, skapar en massa huvudbry. Jag gillar inte saker jag inte kan ta ställning till och sedan stå för det.

Jag har själv cykelhjälm när jag cyklar mellan Malmö och Lund, eller någon annan längre sträcka. Det har jag alltid eftersom jag då blir trött och min uppmärksamhet försämras. Jag har mycket sällan hjälm när jag cyklar kortare sträckor och inne i stan. Varför? Jag vet inte, jag har bara inte det.

Jag är inte någon super-fan av cykelhjälmen, jag tycker väl i och för sig inte illa om den heller. Den är väldigt bra samtidigt som den är otroligt dålig. Cykelhjälmen är en konstig paradox för mig som cykel-filosof.  Hur kommer då detta sig?

Jo, det finns en hel mängd rapporter som visar att införande av hjälm-krav eller hjälm-lagar medför att färre människor cyklar. Det vill givetvis inte jag och inte heller någon annan som inser att våra vägar börjar bli lite väl fulla, vi har fått lite för mycket buller och vi har lite för dålig luft i våra städer. Hjälmen signalerar att cykling skulle vara något farligt och detta gör att många drar sig från att använda cykeln. Det är den stora andelen, sen finns det de som inte skulle välja cykeln eftersom de tycker hjälmen är ful, klumpig och förstör en fin frisyr. Det har också visats att om man bär hjälm utsätter man sig för en risk eftersom man som cyklist då är benägen att cykla fortare och dessutom ta större risker. Inte nog med det, utan man har även visat att bilister håller mycket kortare avstånd till cyklister med hjälm är cyklister utan hjälm. Visst låter det helt galet, men resultaten är väldigt klara.

Trots allt detta finns det länder som har infört hjälmlag för vuxna. Australien är ett sådant land. Man gjorde där en studie som visade att andelen skallskador minskat med 29% efter införandet av hjälmlagen. Dock visar det sig att denna studie inte är helt rättvisande. Dels är det väldigt lite data, något som författarna själva medger är ett problem, man har också gjort antaganden i studien som de egna resultaten sedan visar är orimliga. Minskningen med 29% är dock sann på kort sikt, precis när man införde lagen, men det betyder också att man inte vet om en hjälmlag har haft någon effekt på längre sikt. En ny studie har dock utvecklat detta och det är här paradoxen börjar bli tydlig. I denna studie visar man nämligen att andelen huvudskador ÖKAR på längre sikt vid införandet av en hjälmlag.

Nu är det hela uppdukat för en inre konflikt hos mig. Cykelhjälmen är väldigt bra att ha på huvudet om olyckan skulle vara framme, en billig livförsäkring som man brukar säga. Dock vill jag inte ha en hjälm på huvudet eftersom det drastiskt ökar risken för att råka ut för en olycka. Så, hur gör jag nu? En sak är jag helt överens med mig själv om. Det vore en riktig tankevurpa att införa en hjälmlag. Dels för att jag generellt inte gillar förbud och pekpinnar och dels för att det finns så många studier som visar på stora nackdelar med en sådan lag. Därmed inte sagt att jag inte tycker man ska ha hjälm, men det är upp till var och en och det är en riktigt knivig ”trade-off” som man måste ta ställning till.

Australien har antagit en hjälmlag, medan t.ex. Israel inte gjorde det av ekonomiska(!) skäl. Även Mexiko avslog en sådan lag för att kunna starta upp ett system med hyrcyklar.

Har du cykelhjälm när du cyklar? Varför/varför inte? Bör vi ha en hjälmlag i Sverige?

Ja, det här med ditt och mitt är otroligt svårt för vissa. I min värld blir det dessutom bara värre och värre, men det kanske är för att jag blir äldre och äldre, men visst var det bättre förr?

Mitt senaste inlägg om cykelparkeringar fick en del kommentarer och det har även varit lite aktivitet i mailen. Alla verkar vara överens om att cykelparkering är något som måste få högre prioritering, att man måste börja titta på hur en cykel ser ut när man designar cykelställ och att man skapar fler platser att ställa cykeln på. Hur ställen ska se ut och var i förhållande till entréer kan man ju diskutera och det handlar nog en hel del om tycke och smak. Under mina år av cykelbloggande är jag dock ganska övertygad om att majoriteten vill ha cykelställ där man kan låsa fast cykeln i ramen och att man vill kunna ställa cykeln utan att den skadas oavsett om man har stöd eller inte. Cykelställen får inte heller vara för komplicerade med gummipackningar, hydraulik och märkliga skärmar.

Jag tog en tur tillsammans med min kamera kring det stället i centrala Malmö där cykelparkeringen är som sämst enligt väldigt många, Triangeln. Här är några exempel:

Alla cykelställ kring Triangeln är fulla, vart ska man då göra av cykeln?

Fyra ställ, tio cyklar. En vanlig syn kring Triangeln.

Också en vanlig syn. Kan man inte låsa fast cykeln står ofta ett framhjul kvar. Klassiskt exempel på en dålig cykelparkering.

På vägen hem från Triangeln tog jag också någon bild utanför en bostadsrätt som nyligen investerat i skinande nya cykelställ. Tyvärr har man då inte tänk efter vad cyklisterna vill ha utan köpt traditionella ställ. För mig är det lite märkligt att en bostadsrättsförening gör ett sådant misstag, är det inte de boende som bestämmer vad som ska köpas in?

Splitter nya cykelställ. Inga bra cykelställ, vilket bevisas av att man inte använder dem.

Jag tänkte alltså fortsätta lite på temat cykelparkering och cykelställ för att reda ut vad vi som cyklister verkligen vill har och hur de bör utformas. Sen får jag försöka få lite kommentarer och tankar från gatukontoren i Malmö och Lund, så får vi se hur denna diskussion artar sig.

Så, ”spit it out”! Hur vill ni ha cykelparkeringarna och cykelställen?

Cykla lugnt!

Att cykelpendla mellan Malmö och Lund är ganska bra, mycket på grund av att det finns cykelväg hela sträckan. Sen är det ju synd att säga att det är en speciellt bra cykelväg, speciellt inte ur ett cykelpendlarperspektiv. Detta kan ju dock ändras inom en hyfsat snar framtid eftersom det pratas mycket om en cykelhighway (super cycle highway, London) eller supercykelväg (Cykelsuperstier, Köpenhamn) eller velostrada eller cykelväg. Ja, kärt barn har många namn.

I Köpenhamn är det svårt att missa cykelns betydelse. Bilden är från cykelsuperstier.dk

Jag har fått en hel del mail av läsare som undrar om jag vet något om denna supercykelväg (som jag väljer att kalla den) och tänka sig, jag vet en hel massa om den! Det finns fantastiskt mycket man kan skriva om denna supercykelväg och det är långt mycket mer än vad jag kan klämma in i ett inlägg, så det får helt enkelt bli så att jag skriver om det lite då och då.

Vi börjar från början. Vad är en supercykelväg? En supercykelväg är en cykelbana som är bred, hyfsat rak, utan korsande bilvägar och med bra beläggning. Till detta kan man sedan lägga en hel massa saker som pumpstationer, filer för olika hastigheter, caféer, vindskydd, läplanteringar, solcellsbeläggning etcetera.

Varför ska vi då ha en supercykelväg mellan Malmö och Lund? Det första argumentet är att den första motorvägen för motorfordon byggdes mellan Malmö och Lund, det är den motorväg vi fortfarande kör på. Därför skulle det ur ett historiskt och kulturellt perspektiv vara klockrent att lägga även det första ”motorvägen” för cyklar mellan Malmö och Lund. Det andra argumentet är för att sträckan idag är välanvänd. Alla cyklar inte hela sträckan mellan Malmö och Lund (även om jag ibland blir förvånad över hur många som faktiskt gör det), utan någon delsträcka mellan Lund, Hjärup, Åkarp, Burlöv, Arlöv och Malmö. Dessutom vill man ju från alla möjliga håll få fler att cykla och det sättet som funkar absolut bäst är att bygga cykelbanor och underlätta för cyklister, d.v.s. med en supercykelväg kan man förhoppningsvis öka andelen cykelpendlare.

Hur ska man då bygga denna supercykelväg? I april var jag med på ett seminarie där flera konsultföretag hade fått ta fram olika förslag på hur en sträckning av supercykelvägen skulle kunna se ut. Dessa drogs på lite olika sätt, från att gå öster om motorvägen till att gå väster om den till att förbättra den redan befintliga cykelbanen. De olika sträckningarna finns samlade på bild här och här. Eftersom jag var enda ”cyklisten” där kände jag att vi kanske borde kolla med de som faktiskt ska använda en kommande supercykelväg, nämligen cyklisterna. Sagt och gjort, jag drog ihop ett seminarium på Helix i Malmö med hjälp av Öresund som cykelregion och diskuterade saken med cyklister och trafikplanerare. En sammanfattning av detta kan ni hitta här.

Denna ”cykelhighway” har varit ganska uppmärksammad i media, men än är absolut inga beslut tagna, så om det blir en supercykelväg mellan Malmö och Lund får vi se. Vi är dock många som hoppas och tror på det!

Vad tycker du? Låter en supercykelväg lockande?

Cykla lugnt!