Det publiceras ganska mycket artiklar som rör cykling i media nu för tiden. Cykeln är hetare än någonsin som transportmedel och det finns få saker som engagerar så mycket som cykelfrågor. Tittar man på kommentarsfälten till sådana artiklar ser man att de snabbt svämmas över med riktigt ordentliga diskussioner. Ibland är artiklarna bra och faktabetonade, ibland är de riktiga bottennapp.

Idag publicerades en artikel i DN som i stora drag handlar om hur farligt cykling är och att anledningen till det förmodligen är att cyklister är idioter och inte vet hur man beter sig i trafiken. Det är en trafikforskare från If som har kommit fram till slutsatserna efter att ha granskat 438 olyckor där cyklister och bilister varit inblandade mellan 2005 och 2010. Denna granskaning visar också att det är vanligast att 35 – 44 åriga män oftast är inblandade i olyckor med bilar. Slutsatsen som trafikforskare från If drar är att det förmodligen beror på att flödet av cyklar ökat och att många cyklister inte kan trafikreglerna.

Eftersom jag själv har forskat blir jag alltid skeptisk när jag läser om forskning och slutledningar utifrån granskningar. Det ligger liksom i en forskares natur att bli det. Inte för att forskare ofta har fel, utan för att man är skolad på det sättet. Så, jag ville helt enkelt kolla lite referensstatistik innan jag köpte detta rakt av. Min absoluta uppfattning är nämligen att cykling inte alls är farligt. Sagt och gjort, Trafikverkets statistik fick fungera som referens. Enligt dessa siffror är det inte mycket som stämmer med vad som står i artikeln från DN.

Enligt statistiken från trafikverket är cykeln säkrare än både bil och att vara fotgängare, precis som statistiken brukar visa. Antalet cyklister som blivit svårt skadade i vägtrafikolyckor har sjunkit från 2005 till 2010 från 353 stycken till 269 stycken. Tittar med på bilister och fotgängare är siffrorna 1704 ner till 1278 för bilförare och 317 ner till 276 för fotgängare.

Att det skulle vara cyklisternas fel för att de inte kan reglerna? Tja, till viss del kan det absolut vara så. Jag tycker verkligen att det finns en hel del cyklister som borde lära sig lite trafikvett, men det gäller även fotgängare och bilister, alla trafikslag är lika go’a när det gäller att tumma på trafikvettet. Däremot är det intressant att trafikforskaren från If nämner korsningar där det finns cykelbana är den plats där det sker flest olyckor. I artikeln står det

” Den överlägset vanligaste olycksplatsen är korsningar. Paradoxalt nog sker dubbelt så många olyckor i korsningar med cykelbanor som i dem utan.”

Jag vet inte om det är så paradoxalt. Tittar man på hur många korsningar, som har en cykelöverfart, är byggda är de ganska farliga sett ur en cyklists perspektiv. Ofta har man lett bort cyklisten en bit från den parallella vägen för att cykelbanan plötsligt ska korsa vägen. Klart att bilisten tappat kontakten med cyklisten. Det är inte alltid bättre att vara långt fråm bilarna. Det är ett typiskt exempel på hur ett knarkande av säkerhet kan slå bakut. Dessutom har ju andra undersökningar visat att cykelinfrastrukturen, eller bristerna i denna, är en väldigt stor bov i frågan om cykelolyckor.

Nåväl. Nu kanske man kan tänka att en trafikforskare bör vara objektiv, men jag har varit med om fler än ett fall av subtil lobbyverksamhet. Sist jag kollade hade If bra intäkter från bilförsäkringar, men inte så mycket från cykelförsäkringar. Har jag fel? Kanske, kanske inte. Troligen? Jag vet inte.

En sak vet jag dock, cykling är inte så farligt som artikeln framställer det och det är fortfarande visat ett otal gånger att ju fler som cyklar, desto säkrare blir det; ”safety in numbers”. Jag säger som en vän till mig. ”Plocka bort bilar och lastbilar och ge folk en cykelhjälm så har du snart 0% döda i trafiken”.

I vilket fall som helst. Det är alltid kul när cykeln finns i media. All publicitet är bra publicitet, eller?

Cykla lugnt!

Igår avslutades cykel-VM i Köpen hamn med ett tätt slut inför en stor publik, Mark Cavendish från Storbritannien gick segrande ur striden och tog hem VM-segern.

Som jag skrev i förra inlägget har det även varit andra saker som hänt i anslutning till cykel-VM, bl.a. Copenhagen Open Bike Polo Tournament, COBPT. Det hela gick av stapeln på Israels Plads inne i centrala Köpenhamn, bara ett sten kast från Ströget.

På två planer i samma storlek som innebandyplaner spelas täta matcher där cyklar, män (för det var bara män!), klubbor och bollar rör sig i en samstämmig röra. En första anblick ger det röriga intrycket, men efter bara någon minut börjar jag se mönster och det täta spelet blir otroligt fängslande och intressant. Det är inte utan att det drar lite i cykelnerven. Jag vill hoppa in och jaga den lilla röda bollen tillsammans med de andra.

Klubbor och bollar för cykelpolo.

Cyklarna är enkla och avskalade. Stålramar från gamla racers eller citybikes har plockats rena från allt onödigt lull-lull. Många har väldigt korta styren, en handbroms bak och de flesta framhjulen är täckta av en platta av papp eller plast.  Klubborna är ganska klassiska poloklubbor á la hästpolo och mängden skydd varierar i en skala från inga alls till full mundering med hjälm och galler, armbågsskydd, vadderade handskar och knäskydd. För min del känner jag att hjälm och handskar hade suttit på mig vid spel.

Pettson och Findus vaktar framhjulet.

Avskalade cyklar med mycket attityd.

Man är tre spelare i varje lag, varav en ofta står vid målet. Oftast spelar man i fasta lag, precis som andra lagsporter, men enligt en av utövarna har danskarna ett något märkligt system där man slumpas in i grupper om tre och sedan spelar i dessa grupper som ett lag. Dettas görs inför varje match, vilket gör att man tävlar som enskild individ och att man kan åka som en jojo upp och ner på resultatlistan beroende på vem man får spela med.

Att titta på cykelpolo känns som att titta på en tajt innebandymatch, men ändå inte. Det är lika tajt och snabbt, men som åskådare håller man hårt i sargen för att inte känslan av att ramla av cykeln och krama asfalten ska ta överhanden. Den känslan infinner sig speciellt när matchen sätter igång. Bollen ligger i mitten av planen medan de sex spelarna står vid kortsargen bakom målen. När pipan ljuder ger sig en spelare i vart lag iväg med jordens hastighet mot bollen för att vinna första striden. Jag tänker att lite felmarginal där och vi har en snygg hög med stål, plast och polospelare mitt på plan; det hände dock aldrig. Det var inte ens i närheten. Sen är det tajt hela matchen, det är en hel del tvärnitar och helomvändningar, men man ser att vanan på cykel är stor hos de flesta. Under tiden jag är där ser jag bara ett fall och killen är uppe på cykeln snabbt igen. Föresten, fötterna får inte röra vid mark, så håll dem på pedalerna. Åker en fot ner måste man ta sig till mitten av långsidan och slå klubban i en liten ruta markerad på sargen. Många har SPD-pedaler eller remmar som håller fast fötterna, men jag vet inte, det känns lite halvläskigt. Men, jag kan ge mig den på att om jag hade börjat spela hade det bara varit en tidsfråga innan SPD-pedalerna hade åkt på (SPD-systemet är skor och pedaler där skon knäpps fast i pedalen. Foten lossar man ganska lätt genom en liten vridning av foten).

I stridens hetta.

Tajta dueller är en stor del av matchen.

Man spelar cykelpolo kontinuerligt i Köpenhamn och nu för tiden även i Stockholm. I Stockholm spelar man vid Sofiaskolan varje söndag och en av initiativtagarna är Simona Bava från Bavabici (ett bra ställe för er som vill nörda ner er ordentligt i detaljer). I Malmö då? Spelas det cykelpolo där? Nja, det har hänt att några ses och spelar på landhockeyplanen nere vid Ribban, men det är högst sporadiskt och mest vännerna som ses för en match. I Lund? Mig veterligen görs det inte. Jag slängde dock frågan till Cykelköket för ett tag sedan och tydligen hade man där tankarna på att bygga en bana för cykel-polo i framtiden. Jag hoppas verkligen att det blir av och att man kan göra något riktigt bra av det för det hade inte missgynnat Malmö, tvärtom.

Jag avslutar som förra gången,

3-2-1-POLO

I morgon börjar cykel-VM i Köpenhamn. Det är riktigt kul att det blir ett landsvägs-VM så nära Skåne. Med tanke på att Köpenhamn är en av de största cykelstädera i världen är det ju egentligen självklart att lägga ett VM i Köpenhamn. Dessutom är det ju kul för Sverige eftersom cyklingen ökar väldigt mycket både vad det gäller vardagscykling och som träningsform. Som skåning ska man skatta sig lite glad att vi har Köpenhamn så nära som vi har. Dessutom är det ju (oftast) löjligt enkelt att ta sig över sundet idag med tåg.

Alla som cyklar landsväg i vår region eller bara tycker det skulle vara kul att se ett stort cykellopp med många stora namn bör alltså bege sig till Köpenhamn under nästa vecka. VM är 19 – 25 september och är mitt i Köpenhamn. Cykelstad som Köpenhamn är har man helt sonika stängt av vägarna i centrala Köpenhamn för att lämna plats åt VM-cyklisterna.

Cykelpolo. Bilden är från COBPTs hemsida.

Jag gissar att ni kommer kunna läsa ganska mycket om cykel-VM i tidningar och på bloggar, så jag tänkte i detta inlägget belysa en annan sak som händer i anknytning till arrangemanget i Köpenhamn. Det jag tänkte försöka bege mig till är COBPT, eller Copenhagen Open Bike Polo Tournament. Det är helt enkel precis vad det låter som, en öppen turnering i cykelpolo. Har ni sett hästpolo någon gång, ni vet, socitetsbritter på hästar som jagar en boll på en gigantisk gräsplan? Det är ungefär så, fast människor i alla åldrar och från alla samhällsskikt på alla möjliga sorters cyklar på en liten asfaltsplan. Det är tajt och fantastiskt underhållande. Under COBPT finns det möjlighet för alla som vill komma och prova på. Det kan jag rekommendera, om inget annat för att vi förhoppningsvis får en cykelpoloplan i Malmö under ledning av Cykelköket. Att vara med i turneringen är gratis och dessutom kan man få tillgång till gratis boende (eller man kunde det, vet inte hur det ser ut nu) för den som vill. Cykelpoloturneringen är alltså lite mindre, men jag kan nog utlova att det kommer bli minst lika mycket spänning och fight som i VM och framför allt är jag helt övertygad om att det kommer vara en otroligt bra stämning och ett enormt hjärta i det hela, speciellt eftersom arrangörerna går ut med att det kommer bli en ”come-have-fun-and-party-tournament”. Ni hittar all info om COBPT på deras hemsida.

Jag brukar avsluta med ”cykla lugnt”, men idag hoppar jag det.

3-2-1-POLO!

Jag har hittat ett hyfsat bra cykelställ i Malmö. Utanför lärarutbildningen, Orkanen som ligger på Nordenskiöldsgatan. Cykeln står helt ok i ställen utan att framhjulet sitter fast och därmed inte riskerar att bli skevt, den står utan att min framlampa blir knäckt eller böjd, det är bra med plats mellan cyklarna och framför allt… man kan låsa fast cykeln ordentligt! Bra där!

Ledsen över kvaliteten på bilden. Jag hade bara mobilen med och var stressad in till ett seminarium om hållbarhetscertifiering av stadsdelar. Mycket intressant och roande nog kom cykeln ofta upp som en sak som man måste få in mer i stadsplaneringen. Återigen. Bra där!

Cykelställen utanför Malmö högskola

Ulla och Charlotte fixar med sina tävlingscyklar.

När jag var en liten påg sprang min pappa Malmö Maraton och allt sedan dess har jag undrat varför man i Malmö inte har några riktigt bra långdistans lopp i löpning och på senare år har tanken även slagit mig att Malmö borde ha ett cykellopp. Nu har man ju haft Broloppet och fått Malmömilen och dessutom, i helgen hände det, Malmö Velo Classic. Ett lopp där sträckorna var antingen 75km eller 120km.

Jag tog en sväng ut till Husie för att se målgången på den korta distansen och för att titta på området. Kul att se de första cyklisterna susa in i mål och nästa år hoppas jag kunna göra dem sällskap. Enligt arrangörerna var det över 500 deltagare, vilket verkligen är bra uppslutning enligt mig. Det som dock slog mig när man tittade på cyklisterna var att det var tokigt mycket racer och Lycra. Inget fel i det, men jag tror verkligen att man skulle kunna göra något riktigt stort av ett arrangemang som detta om man satsade lite på att få in fler ”motionärer” och dessutom flyttat in det hela i centrala Malmö, ungefär som man nu gör i Köpenhamn om någon vecka. Det kommer kanske, eller inte om det inte är målet. Detta var första året och jag tror och hoppas att man skulle kunna bearbeta Malmö Stad lite för att flytta in ”folkfesten” i centrum.

Nåväl, Sydsvenskan har redan skrivit om loppet så jag bestämde mig för att hitta en annan väg. Jag hittade två motionärer utan racercyklar och utan Lycra look. Lotten föll på Ulla och Charlotte, mor och dotter.

1. Ni cykla Malmö Velo City. Hur kommer det sig?
Charlotte: Jag har sprungit Malmömilen och såg att samma organisation låg bakom cykelloppet, som jag läse om på Sydsvenskans hemsida. Jag tvingade med mig mamma på Tjejvättern för ett par år sedan, cykla är liksom lättare oavsett ålder. När jag då såg det här tänkte jag att det var kul att utmana sig själv och samtidigt göra nåt med mamma.

Ulla: Charlotte utmanar ibland mej till lopp och hon fick syn på detta lopp tidigt i sommar och ja, jag kunde inte stå emot.
Har haft sommaren på mej att träna och jag gillar att cykla. Vårt förra projekt var tjej-vättern. Den är ju 9 mil så jag visste att med träning kanske det skulle gå. Vädret var så bra nästan ingen vind och lagom varmt.

2. Vilken sträcka cyklande ni och vilken tid fick ni i mål?

Charlotte: 77 km på tiden 3:56:48

Ulla: Vi cyklade 75 (blev 77)och tiden 4 tim. Charlotte cyklade lite snabbare.

3. Det var ju ganska mycket racer-cyklar och Lycra-look bland deltagarna. Vad hade ni på er när ni cyklade loppet och vad hade ni för cyklar?

Charlotte: När jag anmälde oss trodde jag att det skulle vara likt Vombsjön runt eller så. Men så var det verkligen inte, vi var i minoritet och jag hade vanliga träningskläder och en 12-15 årig gammal Crescent med 7-växlar.

Ulla: Ha ha… vi stack verkligen ut. Charlotte hade träningskläder och jag hade halvlånga jeans och träningströja och våra alldeles vanliga cyklar. Min är visserligen ny men Charlotte cyklade på sin 12 år gamla Crescent. Vi hade också cykelkorg med dricka frukt och annat gott för att klara hela vägen till mål.

4. Hur trivsam var sträckan? Var det jobbigt eller var det en skön tur?

Charlotte: Det var en riktigt bra runda men backarna vid Vismarlöv tog nästan väl hårt, de tog aldrig slut. Men resten var bra, lagom mycket trafikerade vägar och bra skyltat från arrangörerna.

Ulla: Det var en skön tur fram till rejäla backar efter Hässleberga och sen jobbigt från Klågerup till Hyby och till vi passerat bokskogen, sen gick det bra in mot Malmö över Skabersjö.

5. Hur var stämningen ute bland cyklisterna? Var det många ”motionärer”?

Charlotte: Bland oss få (!) motionärer var det bra stämning, vi skojade om hur udda vi såg ut och försökte sporra varandra ute på vägarna.

Ulla: Stämningen var god men vi var så få motionärer som höll till i slutet.

6. Kommer ni cykla loppet igen om det anordnas fler gånger och skulle ni rekommendera andra motionärer att cykla det?

Charlotte: Ja absolut men man borde lära mer av Malmömilen med en motionär och en tävlingsklass för att locka mer ”vanliga” cyklister. Dessutom borde man ha kvar den långa sträckan men gör den ”korta” lite kortare, kanske ca 5 mil för att fler ska känna sig motiverade. Lättare att locka företag/arbetskamrater när det är lite kortare distans men ändå mer än en ”vanlig” cykeltur.

Ulla: Det är möjligt att vi cyklar loppet igen, då blir fler i släkten utmanade. Det är ganska lång sträcka så det skulle vara kul med fler motionärer och lite kortare. Är vädret inte så perfekt som i lördags kan det bli för jobbigt.

7. Bästa och sämsta minnet som ni kommer ta med er?

Charlotte: Bästa grejen var känslan vid start, att rulla iväg så många samtidigt som sporrar varandra. När man dessutom fixar en grymt jobbig backe och sen rullar utför ett tag, det är fint. Det sämsta var väl hur lite motionärer det var, risken är att loppet bara blir för de som satsar seriöst. Det är ju alltid roligare att ha några att ”tävla” mot och som gör att man pushar sig själv lite mer än när man bara cyklar för transport/skojs skull.

Men väldigt kul med ett cykellopp i Malmö och det har ju alla möjligheter att bli något stort om man låter både elit och motionärer vara med på sina villkor.

Ulla: Att vi klarade att cykla så snabbt och kunde hålla ett jämnt tempo. Jag hade inte klarat det så bra om inte Charlotte hade hejat på i backarna och hållit tempot uppe. Hon hade fått en bättre tid om hon inte väntat på mej. Vädret gjorde också att det inte fanns en chans att hitta på någott skäl att stanna hemma.

Cykla lugnt!

För ett tag sedan skrev jag om olyckor där cyklister är inblandade och filosoferade lite om vad orsakerna kunde vara. Hundhuvudet fick mobiler och mp3-spelare bära och de fick utstå en del kritik. Jag var dock inte säker på detta, utan det var som sagt mest filosoferande och egentligen inte mycket fakta i det.

Jag grävde vidare lite i det hela för att se om det finnas någon studie på detta och fick tips om en rapport som kom i år och är skriven av Anna Niska på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut). I denna rapport kan man se att, precis som nämnts i mitt tidigare inlägg, singelolyckor står för den absolut största delen av olyckor där cyklister är inblandade, närmare bestämt 70% av alla cykelolyckor. Här hittade jag också svaret på vår fråga, vad många singelolyckor beror på. Det visar sig att ungefär 40% av alla singelolyckor beror på bristande drift och underhåll av cykelinfratrukturen. Så man KAN trots allt skylla på dålig cykelinfrastruktur.

Vad menas då med detta? Jo, detta betyder att om kommunerna och Trafikverket inte sköter våra cykelbanor blir det också olyckor. En av de viktigaste sakerna som pekas ut är halkbekämpning, men man nämner också att bra belysning är viktig för säkerheten. Belysningen är dessutom väldigt viktig ur ett trygghets- och framkomlighetsperspektiv. Ytterligare saker som räknas in i bristande underhåll och drift är t.ex. att man inte tar bort glaskross, grus och sand (efter halkbekämpning), hål, ojämnheter, kanter och dåliga lagningar av beläggningen.

I artikeln jag hänvisade till i det föregående inlägget säger man att:

”Vinterväglag är inte en förklaring. Singelolyckor, precis som andra cykel­olyckor, är minst vanliga under vintermånaderna.”

Detta är ju inte vad rapporten visar, vad ska man tro egentligen? Gatukontoret säger:

”– Singelolyckorna kan handla om att människor cyklar över sin förmåga och begår misstag”

Jag håller med om det också och jag håller nog fast vid att mobiltelefoner och mp3-spelare spelar in, vilket även polisen tycker sig se. Trots allt kan det aldrig vara bra att distrahera sig med något annat när man rör sig i trafiken. Jag är dock böjd att säga att dessa faktorer kanske inte är de mest avgörande, speciellt inte om man ska tro rapporten från VTI. Det skulle vara intressant om vi även fick se en rapport som tar upp användandet av t.ex. mobiltelefoner under cykelturen.

Hur upplever du att snöröjningen funkar där du bor? Hur är skicket på cykelbanorna? Är det bra beläggning eller ser det ut som mormors lapptäcke där hål och skarvar verkar vara normen?

Cykla lugnt!