De externa köpcentrumen som växer upp kring vara städer är, förutom bedrövligt tråkiga och inspirationslösa öknar, totalt beroende av bilburna kunder. Avsaknaden av anpassning till cykeln är rätt påtaglig. Ofta kan man hitta några ynka cykelställ vid något av varuhusen, om man letar riktigt ordentligt, ofta lite undangömda och ganska dåliga. Det pinsamma är att vissa butiker går ut med att de jobbar för en hållbar utveckling, men jag tycker nog man slår sig lite väl snabbt för bröstet. Man får bara akta sig så man inte slår för hårt och får hosta.

Nåväl, även jag beger mig ibland ut i asfaltsöknen och jag råkade springa på ett lite annorlunda cykelställ vid ett av möbelvaruhusen på Svågetorp. Lite häftig design, men hur bra är det? Vad tror ni om denna Danish Design @ Svågetorp i Malmö?

Cykla lugnt!

Vi är mitt uppe i vintern, men i Skåne är det snöfritt. Personligen tycker jag det är lite tråkigt med en vinter utan snö och framför allt en jul utan snö. Jag blir fortfarande barnsligt förtjust när den första snön faller på vinter och jag har ett extremt stort tålamod med allt vad det innebär. Snön får en att sakta in, ta det lite lugnare, gör allt lite ljusare och lite tystare.

Hur som helst vill jag önska alla er läsare en riktigt God Jul. Jag hoppas ni får en riktigt fin helg med era familjer, vänner och kanske en och annan ny bekantskap.

Det här med cykelstölder är en riktigt tråkig historia. Det har förmodligen alltid funnits, men det känns som att det har ökat avsevärt sista tiden. Kanske är det bara jag som är mer observant för sådant nu när jag pysslar med cykling, men jag tror ändå att antalet ökat i takt med ett ökat intresse för cykling och cyklar i vårt samhälle.

Jag tror dessutom att det kan vara svårt att komma till rätta med problemet om man inte börjar fundera lite mer kring det. Visst, man kan ha bra eller bättre lås, men man kan ju inte kedja fast varenda detalj på cykeln i en stolpe. Cykeltjuvar gillar vi alltså inte. Ibland lägger dock tjuven ner en massa tid och möda på att få loss cykeln och dessutom på mer eller mindre innovativa sätt. Det är nästan så att de förtjänar cykeln ibland (eller inte).

Här om dagen var familjen ute och promenerade i stan och då såg vi just ett sådant innovativt sätt att stjäla en cykel. Vad gör man om man inte går runt med en skiftnyckel, utan bara råka ha kraftavbitaren eller bultsaxen med sig. Jo, det bästa av situationen när tjuvbegäret tränger sig på.

Har du sett några annorlunda sätta att stjäla en cykel och vad gör du för att undvika att din blir stulen?

Cykla lugnt!

Fordon bland fordon. Foto Jörgen Harre.

Idag ändrades en dum dom som jag i mitt tidigare bloggande skrivit en del om och varit extremt kritisk mot. Det var Andreas Grass som blev dömd för att ha cyklat på gatan och blivit påkörd av en bil; bilisten gick fri, trots smitning.

Idag ändrades alltså denna dom av hovrätten och även bilisten blir fälld och får böta. Det var extremt skönt för alla cyklister eftersom det nu inte längre är tillåtet att kör ner cyklister med bil, vilket med lite tolkning den tidigare domen i princip innebar. Dock är det lite olyckligt att Andreas dom står kvar eftersom det innebär att man som cyklist inte får cykla på gatan om det finns en cykelbana sidan om.

Jag cyklar personligen mycket hellre ute bland bilarna eftersom de rör sig ungefär som jag gör med cykeln (eller jag rör mig som dem, vilket ni vill), mycket eftersom båda är fordon. Men jag ska ju inte vara där som cyklist om det finns en cykelbana. Jag ska vara på den delade ytan som finns tillsammans med fotgängare, vilka inte är fordon, och dessutom tillsammans med ett motorfordon, mopeder, som också kan köra på cykelbanan. Alltså, motorfordon, fordon och fotgängare klumpas ihop på en yta om kanske 3 meter medan bilarna har en yta på kanske 10 meter. Men det är kanske rättvist och trafik på lika villkor, vem är jag att bedöma det?

Var får man som cyklist då köra? Trafikförordningen är enligt många ganska otydlig i detta och vad jag vet har den inte prövats förut i ett fall som detta, vilket en mer kunnig inom juridik säkert kan rätta mig i om jag har fel. Cyklister ska tydligen köra på cykelbanor där dessa finns och finns det inte ska man hålla så långt till höger på vägen som möjligt. Finns en vägren ska denna användas.

Argumentet som ofta används är att cykelbana och gångbana är separerade och det vet alla som gått eller cyklat längs en vit linje att det är en separation i teorin och på en planritning, aldrig i praktiken. Det mest ideala hade ju varit att separera cyklarna från både bilar och fotgängare, något som görs på många ställen i t.ex. Danmark och Holland, men inte så ofta i vårt land. Man ska också betänka att i många länder räknas det som dråp, mord eller försök till detta om man kör ner en cyklist med bilen. Det är alltså lika illa att köra ihjäl en cyklist som att skjuta ihjäl någon. Lite hårt kan man tycka, men jämför man ”farligheten” mellan en cykel och en bil så kanske man kan förstå tankesättet.

Idag pratar man i Sverige om att premiera cyklister och att man vill att fler ska cykla. Då kan man tycka det är lite märkligt och en smula olyckligt att man får en dom som pekar i motsatt riktning. Man kanske inte blir så förvånad trots allt, om man ska vara lite elak. Hur ofta måste man när man korsar en annan väg eller cykelväg köra över två kantstenar? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att trycka på en knapp så att man kan få grönt ljus? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att med egen kraft få fart igen efter att man har lämnat en annan trafikant företräde? Nä, menar man allvar med att man vill premiera cyklister måste man snart börja visa det. Det finns kommuner i Sverige idag som verkligen har satt fart och börjar peka ut riktningen, här kan ju Malmö och Örebro få ett omnämnande, här finns viljan och här finns viljan att tänka lite nytt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är inte trafikslaget som har betydelse för vilket klimat vi har i stadsrummet, det är vårt beteende mot varandra, oavsett om man sitter i en bil, på en buss, på en cykel eller går. Sandlådementaliteten hör inte hemma på våra vägar, men den närs ibland av märkliga lagar och regler.

Cykla lugnt!

Tidigare skrev jag om en liten resa jag skulle göra runt Öresund med tåg tillsammans med min cykel. Detta var en tur jag gjorde för att kunna hålla en presentation under en workshop som Öresund som cykelregion anordnade i torsdags, den 8 december, på Hyllie arena. Workshopen handlade om cykeln som en del i konceptet ”hela resan” och det jag skulle titta på var tillgänglighet, möjlighet att plocka med cykeln och parkeringsmöjligheter kring några stationer.

Jag gjorde trippen tillsammans med bloggrannen Christian Fasth, som även jobbar i en större cykelaffär i Malmö. Dagen till ära lånade Christan en hopfällbar cykel, av märket Brompton, från sitt jobb för att ta med även denna aspekt. Vi gjorde resan den 11/11/11 och träffades vid Tringeln klockan 11.11, eller nä, riktigt så var det inte. Vi reste fredagen den 11/11/11 och sågs klockan 8 för att resa i viss pendlartrafik.

Min vanliga cykel och Christians Brompton

Först, biljett. 249:- för en tur runt sundet med tåg och båt. Det är ett hyfsat pris tycker jag. Biljetten varar två dygn, så man har t.o.m. möjlighet att stanna till och verkligen se sig omkring. Tyvärr ingår inte cykeln här, utan den får man köpa en barnbiljett till och det är lite väl dyrt. Dankarna på seminariet höll på att ramla av stolen när vi berättade att det kostar 58 SEK att ta cykeln från Malmö till Helsingborg. Brompton-cykeln får åka med gratis eftersom den fälls ihop till storleken av en resväska.

Triangeln station är trevlig; nära mellan biljetter och tåg, bra hiss, bra perrong. MEN, cykelparkeringen. Den har jag varit inne på tidigare och många av er läsare är enormt missnöjda med den, den är faktiskt helt fantastiskt dålig. För få ställ och man kan inte låsa fast cykeln på ett bra smidigt sätt. Dessutom ska man ju plocka bort ställen vid Johanneskyrkan och då undrar jag stilla hur man tänker kring det och jag vet att det är många av er läsare som reagerat på det, speciellt om man vet hur mycket cyklar där står. Nu har jag fått reda på att arkitekterna inte hade tänkt att cyklar skulle parkeras där utan det skulle vara en öppen yta och så fick det tydligen bli. En stor, tom, plattlagd yta. Det känns jättetrevligt och enormt smart utnyttjad plats i en stad man annars pratar om att förtäta.

Nåväl, vi måste vidare! Vi åkte Öresundståg hela vägen och det funkar över förväntan att ta med cykeln. De är absolut inte smart planerade ur ett cykelperspektiv, men det funkar. Det som är otroligt märkligt är att man i stora delar av Europa har lyckats lösa det här med cykeltransport på tåg på bra sätt (Danmark, Tyskland, Slovakien, Schweiz, etc.), men att man i Sverige prompt säger, ”nä, det går inte, det finns inte kapacitet för det”. Inbilla inte mig att det är färre som åker tåg i resten av Europa än i Sverige. Det finns absolut argument som kan försvara detta påstående, men jag har ändå svårt att tro att Sverige är så himla speciellt.  Men vad vet jag; jag är bara en enkel cykelbloggare.

Cykellösning på tåg från (vänster till höger) Slovakien, Tyskland och Öresundstågen i Sverige. Bilderna från Slovakien och Tyskland är tagna av Birger Winsnes.

Nästa stop var Lund, där Lundahoj finns. Bra cykelparkering i anslutning till stationen, men tyvärr kommer de nog inte vara kvar. Dessutom fick vi inte ta bilder där utan blev helt sonika utslängda eftersom vi hade kamerorna uppe. Lite märkligt, men jag kanske förstår att det bli så vid nedläggningshot. Perrongerna är lite svårtillgängliga med cykel, men det funkar så länga man inte har bråttom till tåget. Kanske blir det bättre när de bygger om stationen.

Knutpunkten blev stop tre. Där är det lätt att ta sig till och från tågen och bussarna och cykelbanorna är precis utanför dörren. Helsingborg är inte direkt en cyklists paradis om man ska tro mina läsare genom åren och jag få nog hålla med till viss del. Dessutom har man försökt göra som i Malmö och satt upp cykelställ i form av bil-siluetter. Tyvärr har man missförstått hela den pedagogiska poängen och satt dessa på trottoaren. Man ska alltså ställa dessa på en bilparkering för att visa att det går tio cykelparkeringar på en bilparkering. Till Helsingborgs försvar så har de i varje fall köpt in ställen, som är blad de bästa på marknaden att ställa cykeln i. Dessutom har de cykelparkering under tak med bygelställ. Kanske lite få, men några till så hade det varit bland de bästa på hela resan.

Nästa utmaning var att ta sig på båten, för det är verkligen en liten utmaning. Man får först cykla lite mer än en halv kilometer söderut mot Campus för att sedan svänga runt ett stängsel och sedan cykla tillbaka till Knutpunkten. Detta gör man i samma körbanor som lastbilarna. Det är absolut inte en trevlig upplevelse och jag kan bara tänka mig hur en cykelturist ser på det hela. Ska man utnämna det sämsta på hela resan så toppar detta med hästlängder. Med en Brompton kan man gå på båten och det hade väl varit att det bästa med en vanlig cykel också. Väl på båten finns det inte heller någonstans att ställa cykeln. Efter lite kryssande mellan lastbilar och bilar så hittade jag en stolpe sidan om en soptunna att låsa fast cykeln i. Kanske kan man inte klaga eftersom det är gratis att ta med cykeln.

Cykelparkeringen på båten mellan Helsingborg och Helsingör var väl inte den bästa kanske.

Väl i Helsingör var det samma visa som i Helsingborg. En kilometers cykling bort från stationen tillsammans med lastbilar för att sedan svänga runt ett stängsel och cykla tillbaka igen. Helsingör är pittoreskt och fint. Mycket cykelställ, men tyvärr helt överfulla. Vi uppehöll oss inte så länge här utan tog nästa tåg mot Köpenhamn. Nu var vi i Danmark och det märktes. Här kom det fler cyklar på tåget och det kändes mycket mer naturligt att ha den med. Bl.a. delade vi cykelplats med en gammal dam med en riktigt sportig och maxad mountain bike och vi delade även cykelplats med en ung tjej på en stylad mormors-cykel med blommor, väskor och grejer. På det hela taget en trevlig tur.

I Köpenhamn inser man snabbt varför detta ibland kallas världens cykelmecka. I Köpenhamn finns cyklar, det är cyklar överallt. Det är inte bara Karin Monark, utan där ser man lika många typer av cyklar på 20 minuter som man gör under 10 år i Sverige. Cykelställen är överfulla, men det är en fröjd att cykla i Köpenhamn. Titeln som en av världens bästa cykelstäder är välförtjänt. I Köpenhamn fick vi också chansen att se DSB S-tåg. De danska tågen där man har en hel vagn för cyklar. Jag kommer prata mer om dessa i ett senare inlägg.

Cykelparkering i Köpenhamn. Ett hav av cyklar.

I Köpenhamn fick jag lösa en ny biljett för min cykel, det gick alltså inte att lösa en Öresund runt-biljett direkt i Malmö, vilket VERKLIGEN är något man måste lösa om det är så att man vill ha en integrerad cykelregion runt sundet, speciellt om man vill satsa mer på den så lukrativa cykelturismen. På perrongen var det fullt med resenärer och en viss rad i en text poppade upp i mitt huvud, ”…i mån av plats”. Vad är det egentligen?  Hur är prioriteringen? Är en cykel mer värd än en väska eller en barnvagn? Hur är de med en rullstol, har de företräde framför en barnvagn? Om man vill ha en bra kollektivtrafik, eller infrastruktur överhuvudtaget, gäller det att göra saker enkla, det är inte den texten på något sätt. Nåväl, vi fick på cyklarna, men det var precis. Mellan Köpenhamns huvudbangård och Kastrup var det fullt med resväskor, inte konstigt på något sätt. Efter Kastrup blev det lite bättre, men fortfarande mycket barnvagnar och lite nypåstigna resväskor. Vi hoppade av i Hyllie.

Hyllie har ett cykelgarage. Det är fusk att jämföra Hyllie med de andra stationerna. Har ni inte varit och tittat på cykelgaraget, så gör det. Det är riktigt fint! Från Hyllie cyklade vi in till Triangeln igen, en tur som är mycket kortare än vad man tror och denna dag var det skönt att få röra på benen lite efter allt tågskumpande.

För att göra en kort sammanfattning. Tågen är inte direkt gjorda för att ta med cykeln, men det funkar hjälpligt. Tittar man på t.ex. S-tåg i Danmark så inser man, återigen, att vi ligger ljusår efter danskarna när det gäller cykling och ett helhetsgrepp runt resandet. Dessutom visade det sig för DSB att andelen tågresenärer ökade när man skaffade S-tågen, d.v.s.  cykelvagnar på tåget (mer om detta senare). Generellt för alla stationer är att det är för få cykelställ och de är alldeles för dåliga. Om man nu inte vill att folk ska ta med cykeln på tåget så får man minsann se till att skärpa sig när det gäller förvaring och parkering av cyklar vid stationerna. Alla kan och ska inte ha med cykeln på tåget, det funkar inte, men i så fall måste man kunna ställa ifrån sig sin cykel på ett bra och säkert sätt under dagen. Den tredje stora saken är färjan mellan Helsingborg och Helsingör, eller egentligen tillgängligheten till färjan, den är under all kritik.

Det blev ett hemskt långt inlägg, men jag hoppas ni har haft kul på färden trots allt.

Cykla lugnt!

Malmö anses av många vara den bästa cykelstaden i Sverige, något som jag nog är böjd att stämma in i. Man är inte bra på allt, men man kämpar på och prioriteringen av cyklar börjar synas så smått på vissa håll, även om det är en bra bit kvar. Motivationen stiger förhoppningsvis ytterligare när fler städer kommer igång och utmanar, så som Örebro och Stockholm och kanske snart även Helsingborg.

Även om cykeln är ett av de absolut mest säkra sätt att transportera sig med, händer så klart olyckor. De flesta olyckor som sker är singelolyckor, men det händer ju att det är fler trafikanter inblandande. I statistiken finns det säkert ett stort mörkertal när det gäller kollision mellan cyklister eller mellan cyklist och fotgängare. Förmodligen är dessa olyckor inte alltid så allvarliga, i varje fall inte jämfört med en olycka mellan en cykel och ett motorfordon. Nyligen blossade debatten upp lite, när en kvinna i Stockholm blev nerkörd av en högersvängande lastbil, en debatt som är väldigt aktuell och aktiv internationellt, inte minst i England och USA.

I Malmöregionen händer det också olyckor mellan cyklister och motorfordon, men som tur är inte så många som det skulle kunna vara. Jag tror det i mångt och mycket beror på at vi har en stor andel cykelbanor som är separerade från motortrafiken, något som definitivt inte är fallet överallt i världen. Ibland är det dock riktigt svart på cykelhimlen även i vår del av världen. En sådan dag hade vi förra onsdagen, den 30 november. Tittade man på Malmöpolisens twitterflöde kunde man inte annat än undra vad som stod på.   På mindre än fem timmar skedde fyra olyckor mellan cykel och bil. Heltokigt!

Antingen hade folk ovanlig bråttom hem efter lunch strax innan månadsskiftet, eller så var det en ren otur. En sak som är säker är att vi måste bli bättre på att ta hänsyn i trafiken och visa respekt för våra medmänniskor. Visst olyckor händer, men jag tror vi skulle kunna få bort en hel del med lite beteendeförbättring, allt går inte att bygga bort.

Cykla lugnt.