Det pågår en intensiv debatt i kommentarsfältet under mitt senaste inlägg. Det har inte så mycket med inlägget att göra, utan handlar om något helt annat. Diskussionen är, tyvärr, allt för vanlig, men absolut en otroligt viktig sådan. Jag återkommer till det ämnet och kommer göra det många gånger framöver.

Idag tänkte jag dock ta upp ett annat kärt ämne, cykelhjälmen. Denna fantastiska sak som skapar så mycket debatt. Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag inte är odelat för cykelhjälm, vilket inte heller alla mina läsare verkar vara med tanke på kommentarerna på det inlägget. Jag säger det igen; jag ser gärna att folk har cykelhjälm, men frivilligt. Jag är ganska stark motståndare till en hjälmlag, men jag säger därmed inte att jag är emot att folk använder hjälm. Jag använder det själv titt som tätt.

Hjälmdiskussionen poppar upp hela tiden och nu är det dags igen. Denna gången är det en holländsk artikel som sprids på Twitter och Facebook. Holland som för övrigt har en extremt låg andel som använder cykelhjälm, men dessutom är det absolut säkraste landet i världen att cykla i. Paradoxalt? Jag vet inte, men när det gäller just cykling så vet ofta holländare vad de pratar om.

En sak är i varje fall säker. Ibland är hjälm definitivt befogat… eller? (hur många gånger slår det FAKTISKT i huvudet på ett sätt som skulle skada en?)

Cykla lugnt!

Igår kunde man läsa att Malmö i sin kommande cykelplan har satsningar på cykel på 410 miljoner fram till 2018. I Sveriges bästa cykelstad förväntar jag mig absolut inget annat. Det som jag verkligen gillar med det här är att man nu kommer bygga cykelvägar bl.a. längs en del av de stora paradgatorna som går genom Malmö; Mariedalsvägen,Tessins väg-Major Nilssonsgatan-Bellevue­vägen, Föreningsgatan-Östra Rönneholmsvägen.

Jaha, 410 miljoner, är det bra då? Jo, jag tycker nog det. Om vi jämför med t.ex. Stockholm som nu verkligen har vaknat ur dvalan och förstått att folk vill cykla så är det ganska bra. För ett tag sedan kunde man läsa att Stockholm ska satsa 900 miljoner på cykling fram till 2018. Det är ju i runda slängar det dubbla mot Malmö. Stockholm är till befolkningen ungefär 3 gånger större (770.000 i centralorten) än Malmö (250.000 i centralorten). Detta gör att Stockholm kan tänka sig satsa c:a 1200 SEK/invånare, medan Malmö kan tänka sig satsa 1650 SEK/invånare, det vill säga att Malmö satsar ungefär 0.5 gånger så mycket per invånare på cykling. Malmö håller alltså måttet som Sveriges cykelstad fortfarande (har någon fler siffror från andra städer så är det bara att jämföra på). Mina beräkningar här är ju givetvis inte några vetenskapliga undersökningar, men den stora bilden bör vara rätt.

Malmö har idag 45 mil cykelbanor och det är verkligen inte fy skam. När jag pratar med mina internationella cykelbloggarkollegor så ligger Malmö högt värderat när man tittar på hur bra en stad är som cykelstad. Mycket beror detta på att vi har mycket separerade cykelbanor, men också inställningen till cyklingen generellt. Detta gäller också för Lund och Helsingborg, som också har fått utmärkelserna ”Sveriges bästa cykelstad”.

När satsningar som denna offentliggörs är det otroligt roligt att läsa kommentarer, läsa sina mail och lyssna på olika diskussioner ute på stan. De flesta tycker det är fantastiskt och gläds åt det, medan andra sätter sig på tvären direkt.

Två av de vanligaste kommentarerna man hör och läser är att det nu blir ännu svårare att köra bil och att det är utslängda pengar på något som bara kostar mycket. Dessa två argument är tyvärr (för de som använder dem) helt fel. Själv är jag allergisk mot uttrycket ”att försvåra för biltrafiken”. Det är inte det utbyggnaden av cykelinfrastruktur handlar om, det handlar om att underlätta för cyklister. När det blir lättare att cykla, kommer fler att välja cykeln. Ganska logiskt och väldigt enkelt. Dessutom blir det ju knappast svårare att köra bil när det blir fler som cyklar, då blir det ju mer plats på vägarna. Att det skulle vara dyrt är också helt tossigt. Förutom den enorma samhällsekonomiska vinst det är om folk cyklar i stället för att köra bil, så är cykelinfrastruktur otroligt mycket billigare att investera i än någon annan infrastrukturform. Förutom att underhållet är minimalt jämfört med en väg för motortrafik, så kostar de en bråkdel att bygga. Snittkostnaden 2010 för olika vägar var (källa Trafikverket):

Motorväg (2+2 körfält), c:a 45 miljoner SEK/km

2+1-väg utan planskilda trafikplatser, c:a 20 miljoner SEK/km

Cykelvägar, c:a 1 miljon SEK/km

Detta betyder att man kan bygga nästan 5 mil cykelväg för samma summa pengar som 1 km motorväg kostar och då har vi inte räknat in samhällsvinsterna med cykling eller underhållskostnaderna. Så nä, de där två argumenten köper jag inte.

Ska vi inte ha några vägar för bilarna då? Jo, självklart! Ska man bygga ett hållbart trafiksystem så kan man inte plocka bort bilarna, i varje fall inte som samhället ser ut nu. Däremot kanske vi måste vänja oss vid att inte köra så mycket bil inne i städerna. Hållbar utveckling står på tre ben, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, alla lika viktiga för en hållbar samhällsutveckling. Detta innebär att de som vill och måste köra bil ska kunna göra det och de som inte behöver det ska ha ett alternativ som är lika bra. Vi ska kunna transportera oss heter det, därför ett hållbart transportsystem.

Jag hejar på Malmö och jag skulle inte bli förvånad om Malmö blir årets cykelstad snart igen och att Malmö faktiskt kommer vara bland de första i Sverige (eller världen) med ett riktigt bra och hållbart transportsystem.

Det är fint väder idag så upp på sadeln och ta en tur med cykeln.

Cykla lugnt!

Det här med cykling är så mycket mer än bara två hjul på en ram som man tar sig fram på. Visst, cykeln är i och för sig just det, ett sjukt bra fordon för att ta sig från A till B, men för många är det så mycket mer. För många är det en livsstil. Vi har tävlings- och träningscyklisterna, cykelpendlarna, icke-cyklister, hipsters, fixies, liggcyklister etcetera.

Just den sista kategorin, liggcyklister, använder ju en typ av cyklar som ser lite annorlunda ut jämfört med oss andra, de ligger ner på cykeln. Det ser ofta grymt bekvämt ut och de liksom bara flyter fram på cykelbanan. Om du är lite nyfiken på hur det är att cykla med en liggcykel är det läge att ta sig ner till Cykelköket i Stapelbädden i morgon klockan 19.00 (verkstaden öppnar 17.00). Då kommer nämligen Christian Fasth och pratar lite om liggcyklar. Du får också tillfälle att provköra en liggcykel som dessutom är ”hemmagjord”. Har man träffat Christian så förstår man att man har träffat en riktig cykel-freak. Han jobbar på Fridhems cykel, han är ”liggist” (liggcyklist), aktiv i Trampkraft (den svenska klubben för Human Powered Vehicles), bloggar om cykling och är allmänt involverad inom cykelvärlden.

Jag kommer förhoppningsvis vara på plats och dagen till ära ska jag ta med mig min projektcykel och börja skruva isär den med hjälp av folket på cykelköket. Det kommer bli en bra kväll.

Ses där, cykla lugnt!

Ibland känns det hopplöst och trist att syssla med cykelfrågor. Det är så paradoxalt att syssla med det här i Sverige. Det finns ingen, eller i varje fall extremt få, som säger emot en när man pratar väl om cykling och ändå händer det inget. Det är så sinnessjukt segt att få till en förändring. Alla vill, men ingen vågar, kan eller orkar ta tag i sakerna. Det är lite gnäll här och lite löfte där, men oftast ganska lite verkstad. Är det så att vi i Sverige har det lite FÖR bra och apatin börjar ta över? Nä, nu är jag nog lite gnällig.

I perioder som de beskrivna här ovan är det extremt skönt att hitta små pärlor som förgyller ens vardag. Det där lilla som knuffar tillbaka en till verkligheten med all sin spänning och all sin skönhet. Här för leden stötte jag på en sådan pärla. Jag vill presentera sidan Bikeyface. Det är en tjej/kvinna/cyklist som startade bloggen för att skriva lite om sina äventyr på cykel när hon undersökte sin nya hemstad, Boston. Bloggen var tänkt att vara en ”vanlig” blogg, men blev en tecknad blogg eftersom hon är tecknare. Som hon själv  uttrycker det; art happens.

Läs, njut och cykla lugnt!

Idag delades Svensk Cyklings politikerpris ut. Svensk cykling är en branschorganisation för Sveriges cykelfackhandlare, tillverkare och importörer. De har börjat dela ut ett pris till den politiker i Sverige som har utmärkt sig i cykelfrågor och som lyfter upp cyklingen på den politiska agendan. I år gick priset till  stadsmiljöborgarrådet iStockholm, Per Ankersjö.

Svensk cyklings motiveringen till detta är:

Per Ankersjö har under 2011 riktat strålkastarljuset på cyklisters villkor i storstäder och bidragit till en levande diskussion som i allra högsta grad är relevant inte minst i Stockholm där den ökande cyklingen ställer nya krav på en god trafikmiljö för cyklister. Per Ankersjö har därmed medverkat för ökad cykling och bättre villkor för cyklister och cyklingen i Sverige och är en värdig mottagare av Svensk Cyklings politikerpris 2012.

Per Ankersjö och Klas Elm (ordf. Svensk cykling). Bilden är från Svensk cyklings hemsida.

Förra året gick priset till Karin Svensson Smith som numera sitter som andre vice ordförande i Lunds tekniska nämnd och året innan det till Annelie Hulthén som är ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg.

Jag gillar detta priset. Ofta tar personerna upp saker som är lite obekväma för folket i riksdagen. Ni vet, det där med att det är trångt i trafiken och att det möjligen är så att alla inte kan puffa runt i sina bilar inne i städerna. Vad det gäller Per Ankersjö är jag inte helt förvånad. Per som dessutom skriver sin blogg, Cykelborgarrådet bloggar. Han är inte lika flitig bloggare som vissa andra cykelbloggare här i landet, men bara ambitionen och att han faktiskt gör det tycker jag visar på engagemang och trovärdighet.

Ett stort grattis till Per Ankersjö!

Cykla lugnt!

Ni vet SPD. Om inte, så är det ett system där man kan klippa fast cykelskon i pedalen och enkelt klippa ur igen när man behöver foten fri.

SPD-pedal med sko. Bilden är från Shimano.com

Det är lätt att tro att det är något som är endast för tävlings- och träningscyklister. Så är det minsann inte. Även högklackat går tydligen bra! Fashion for the win!

Ni ser den lilla metallplattan längst bak på trampdynan; SPD. Fotot är från Triathlon – love2tri

Hur ser era ”cykelskor” ut? Har ni speciella skor när ni är ute och cyklar? Kanske på pendlingsturen mellan hemmet och jobbet?

Cykla lugnt!