Projektet, del 3
Åter till projektet jag påbörjade för ett tag sedan. Jag bytte ju till mig en gammal Crescent för ett tag sedan och strippade den helt på allt som fanns på den. Det sista jag gjorde var att plocka av fastsvetsade lås och stöd med hjälp av en vinkelslip som jag lånade nere på Cykelköket. Efter det var det slipa av färg och därefter måla.
När jag nämnde att jag skulle slipa ner ramen för hand var det en del som ”varnade” mig för det eftersom det är grymt tålamodskrävande. Det är absolut sant. Det tar en hemsk tid att göra det, inte grovgörat, men detaljerna. Det var många som förespråkade att lämna in den på ett måleri för att få den blästrad och sedan spraymålad. Jag bestämde mig för att trots allt slipa ner ramen för hand och det gick bra (mycket eftersom jag har ett långt tålamod med sådant terapiarbete). Att slipa ner för hand gör jag dock inte om, absolut inte. När det sedan blev dags för spraymålning stannade liksom hela projektet upp.
Var spraymålar man en cykelram utan att färga ner allt omkring sig? Blir det verkligen bra med färg från en sprayburk? Är det inte extremt miljöovänligt att göra det med sprayburkar?
Ja, man spraymålar den inte på balkongen och inte på gården, det gillas inte av någon. Att få på färgen bra ur en sprayburk är i stort sett omöjligt om man inte är riktigt duktig och att använda nio burkar färg (två burkar grundfärg, fem burkar färg och två burkar lack) är verkligen inte miljömässigt klokt. Dessutom kostar det ju en del trots allt, 50 spänn burkar om man väljer en billig sort. Alltså, 450 SEK för en målning som förmodligen inte blir bra och är, enligt min moral, helt förkastlig.
Det fick helt enkelt bli ett måleri ändå. Bland kommentarerna när det pratades målning nämndes Branteviks måleri. De fick både ris och ros och då är det ju perfekt för mig att undersöka saken. Sagt och gjort, jag tog ramen till måleriet och det skulle gå på 800 SEK för blästring och målning. Helt klart värt det om man betänker att slipark och färg går på i runda slängar 500 SEK och till det kommer tokigt mycket tid och jobb.
Jag har fått frågan om vilken färg det blir på cykeln säker 100 gånger. Jag har svarat att det får bli en överraskning och har hävdat att det blir en neutral och lugn färg. Så var det tänkt, svart var färgen jag hade i huvudet ända tills jag gick in genom dörren till måleriet, då ändrade jag mig. När jag en och en halv vecka senare hämtade ramen från måleriet var den inte stålgrå eller svart, den var Kawasaki-grön.
Ramen före och efter
Grönt. Får se om jag får dit Faber-lagret igen eller det blir en adapter
Jepp. Grön. Jag ångrar det inte en sekund. Varje gång jag nu tittar på den gillar jag den skarpt. Fälgarna har jag visat tidigare och de är ju vita. Resten få ni se efter hand. Kvaliteten på målningen kan jag absolut inte klaga på, ramen är klockrent målad och servicen var bra. Vi får se på kvaliteten i längden, men än så länge är jag mycket nöjd och det var absolut värt de 800 SEK.
Nu ska lite delar köpas in och sedan ska allt monteras på cykeln. Först på är vevlager.
Faber vevlager
Cykla lugnt!
