Lådcykeln sänker även den bästa.
För ett tag sedan skrev jag lite om lastcyklar eftersom jag börjat fundera på det i samband med att vi fått vårt andra barn. Jag fick lite fina tips och dessutom erbjudande om en begagnad Bullitt som jag blev väldigt glad över. Tyvärr var jag den enda som ville ha en sådan, så det fick vara.
Jag har testat en del lådcyklar och har fått lite olika känsla för dem, både när det gäller kvalitet och när det gäller hur de är att cykla på. Ganska direkt bestämde vi oss dock för en Nihola Family och en sådan blev det också. De går lös på strax över 20000 SEK nya, vilket är lite galet, och begagnade är ganska svåra att hitta i Skåne. Troligen för att folk trivs bra med dem. Dock hittade vi ett danskt par som sålde sin och vi har inte ångrat köpet en sekund. Det är ett underbart sätt att färdas på tillsammans med sina barn, väskor, påsar och prylar som man har med sig.
Anledningen till att vi fastnade för en Nihola är att den känns så otroligt mycket smidigare än de andra modellerna av samma typ. En stor anledning till detta är att framhjulen svänger när man vrider på styret. På andra lådcyklar finns en led mitt på cykeln så att man vrider hela lådan som man har framför sig. Det är ju så klart en smaksak, men det var en av de största anledningarna till att vi fastnade för just Niholan. En annan är att den är lättcyklad och har en smidig utformning. Vid första anblick ser lådan kanske lite liten ut, men vid närmre testande visar det sig att man faktiskt får plats med en hel del. Senast jag var ute hade jag två barn, två matkassar, en ryggsäck (30L) och en vinbärsbuske i lådan och det skulle nog gått in lite till om det hade behövts. Vi har sju växlar på vår cykel och det räcker gott och väl.
Hur är det då att cykla med en lådcykel? Jo, det är riktigt kul, men man får ett annat perspektiv på saker och ting. Malmös cykelbanor är absolut inte så breda som jag trodde, det är inte så bra sammanhang i cykelnätet som jag trodde och det är verkligen helt katastrofalt när det gäller kanter vid överfarter som man ska upp och ner på för att köra över en gata. Det märks helt enkelt att jag som nyttocyklist i vanliga fall rätt smidigt tar mig runt Malmö och lätt kan kompensera för tillkortakommande i infrastrukturen.
En annan sak som blev smärtsamt uppenbart är cykelparkering. Lyktstolpar, som jag annars försöker undvika, har blivit ens bästa vän. Helt enkelt för att det inte finns någon plats för mig att låsa fast min lådcykel. Här om dagen testade jag att parkera den i en parkeringsfika för bilar, men där fick jag mig en avhyvling, så det får helt enkelt bli lyktstolpar och staket för min del ett tag till. Detta gäller även i huset där jag bor. Det finns ingen möjlighet för mig att sätta lådcykeln på ett säkert ställe och samma problem stöter andra barnfamiljer på i huset som har cykelvagn. Detta är dock på gång att ändras eftersom min hyrasvärd har visat en väldigt stor vilja till att lösa problemet. Det är t.o.m. så att de kallade mig till ett möte och idag träffade jag miljöchefen, husvärden och områdeschefen för att titta på hur man kan lösa parkeringen för cyklister i deras olika hus. Bra initiativ och en stor eloge till dem.
Well, detta var väl en kort sammanfattning av mina första tankar som ny ägare av en lådcykel. Det kommer bli mer reflektioner fortlöpande, det är jag övertygad om. Ni som har låd-/lastcyklar, hur är era tankar kring att cykla i era orter? Hur är det med parkeringsmöjligheter?
Cykla lugnt!
