Klirr i kassan med mer cyklar.
Cykling är fint. Det är miljövänligt. Det är billigt. Det är hälsosamt. Det är säkert. Men ärligt talat, man kommer inte alltid jättelångt med att vara gullig i vår värld. I varje fall kommer man inte så långt med att vara gullig när det kommer till stadsplanering och utbyggnad av infrastruktur. Då är det i princip bara två saker som styr; pengar och trygghet/säkerhet. Lite kort och förenklat skulle man nog kunna korta ner det hela till det. Jag vet, det är sjukt tråkigt och deprimerande, men så ser det ofta ut. Inte alltid, det säger jag inte. Absolut inte alltid, men väldigt ofta.
Ibland när jag läser olika tidningar förundras jag över varför man har flera uppslag med bilannonser och ibland hela bilagor om bilar och tester av dessa. Man läser om hur våra städer blir mer osäkra att vistas i, hur våra vårdköer bara växer för varje dag, hur våra tysta områden försvinner i rasande takt och hur stadsluften bara blir sämre. Jag blir ännu mer förundrad när jag sedan vänder mig och tittar på cyklingen.
Om nu pengar, trygghet och säkerhet är så viktigt i vårt samhälle, hur kommer det sig då att man inte satsar mer på saker som gör samhället just tryggare och säkrare och dessutom sparar en massa pengar? Nu säger jag inte att man inte satsar på cykling, eller jo, det är nog det jag säger. Tittar man cykelsatsningarna och på de summor som läggs där, är det skrämmande lite resurser om man dessutom tittar på utbytet man får från satsningarna. Med tanke på hur mycket pengar som faktiskt finns att hämta i en mer utvecklad ”cykelkultur” är det konstigt att det inte görs mer.
Bilden är från The Times
Ska jag nämna några exempel så är cykelturismen ett. Jag skrev för ett tag sedan om hur just cykelturismen i Europa omsätter ungefär 40 miljarder om året och av det är inte Sverige en speciellt stor del. Ett annat exempel är Storbritannien, som upplever lite av en cykelrevolution, där antalet cykelresor på det nationella cykelnätverket ökade med 18 %, eller 40 miljoner cykelresor, mellan åren 2010 och 2011. En intressant aspekt av detta är att en tredjedel av cyklisterna berättar att de skulle kunna tagit bilen i stället. I en studie av organisationen Sustrans, visade beräkningar att denna ökning var samhällsekonomiskt värt 442 miljoner pund på ett år (c:a 5 miljarder SEK) bara i hälsovinster. Studien visade också att om resorna i cykelnätverket i stället hade skett med bil skulle koldioxidutsläppen öka med 760,363 ton, något som skulle kosta samhället ungefär 40 miljoner pund (c:a 460 miljoner SEK). Detta är siffror som är lite svåra att greppa, men det är galet mycket pengar och om nu ekonomin styr så mycket i samhällsplaneringen kanske det är något att beakta ytterligare en vända.
Bilden är från Sveriges Radio
Förutom den ekonomiska aspekten kan ju dessutom hälsoaspekten räknas in. Att man mår bättra av att röra på sig är det ju ingen som ifrågasätter idag. För att ta ett annat exempel är problemet med buller mycket större än vad vi kan tro och dessutom svårt underskattat. Bara i Malmö är den samhällsekonomiska kostnaden för trafikbuller 250 miljoner per år (pdf) och då är inte kostnaden för sjukvård inräknat. I Europa utsätts 40 % av befolkningen (c:a 200 miljoner) av trafikbuller som överstiger de uppsatta riktvärdena. Då är det bara att räkna själv. Vi är 300 000 i Malmö där det kostar 250 miljoner per år och dessutom är Malmö ganska lugnt och litet om man jämför med andra, mycket större, städer i Europa. Kostnaderna är hisnande!
När jag tänker kring dessa aspekter av trafiken blir jag mer än någonsin motiverad till att arbeta för en bättre trafikmiljö där fotgängare och cyklister får en mycket bättre situation inne i städerna och att dessa kopplas ihop på ett smart och smidig sätt med kollektivtrafiken. Jag gillar bilen, verkligen, den är sjukt smidig, men frågan är till vilket pris.
Cykla lugnt!
