Velodrom, en snurrig historia
Då var Malmöfestivalen över för denna gång. På ett sätt ganska skönt eftersom det blir lite lättare att ta sig fram i centrum och dessutom slipper man drivorna med cyklar i cykelställen och folk precis överallt. På ett annat sätt är det lite trist, Malmöfestivalen är stort och får mycket folk att krypa ut ur sina hålor till mängder med trevliga aktiviteter och smakupplevelser.
I år fanns det dessutom mycket för de som gillar cyklar och cykling. En av dessa saker var ju minivelodromen på Gustav Adolfs torg. Det var riktigt fint att de lyckats få upp den, speciellt på en plats så centralt där alla passerar. Självklart var jag nere och testade, det fick man ju liksom inte missa, och jag var långt ifrån den enda. På lördagen, andra dagen på festivalen, hade 600 personer provat på att cykla den 50 meter långa banan. Man kan ju tycka att det verkar konstigt att fara runt, runt i en oval bana så fort man kan, men det är en helt otrolig känsla.
Min första tanke var att nu kommer jag bli duktigt snurrig och farten får man nog hålla nere. Snurrig blev jag dock inte, lite kanske, men absolut inte så mycket som jag trodde. Och farten? Den kunde man faktiskt hålla uppe ganska bra på grund av doseringen i banan.
Några varv i minivelodromen.
Att cykla i minivelodromen hoppas jag få göra igen och vill vi hoppas på lösa rykten kommer velodromen hamna på en plats som är öppen för alla att testa på. Innan dess hoppas vi att den hamnar på den kommande cykelfestivalen i Malmö (jo, ryktet säger att det ska bli en sådan).
Det här med minivelodrom kan vara en riktigt trevlig publiksport. Kolla bara nedan på tävlingen från London.
Cykla lugnt!
