Trångt i trafiken
Förstasidan i Sydsvenskan idag hade artikeln ”Full fart till jobbet”. Artikeln handlar om cykelbanan mellan Malmö och Lund och grundar sig i att en person i Åkarp känner sig otrygg när cyklister susar förbi utanför dörren. Sträckan mellan Malmö och Lund är ofta på tapeten, ibland för att man pratar om en supercykelväg där och ibland för att antalet pendlare med cykel har ökat kraftigt på sträckan.
Anledningen till att jag sitter här idag och skriver denna blogg är just denna sträcka. När jag hösten 2009 började cykelpendla mellan Malmö och Lund blev jag oerhört frustrerad på hur cyklisterna behandlades i gatustrukturen. Redan då kunde man höra politiker och kommuner viska om prioritering av cyklister och fotgängare, men frågan var långt ifrån den nivå som den är idag. Jag började skriva om cykelpendling och började intressera mig för trafikplanering och stadsutveckling och nu har jag alltså bland annat hamnat här.
Ingrid Hallberg som är grunden till artikeln menar att hon och barnen ofta känner sig otrygga när cyklister far fram i hög fart. Jag kan inget annat än att känna sympati med henne och jag kan absolut förstå hennes känsla. Cyklisterna kommer nära tomterna, speciellt genom Åkarp, och de kommer många gånger med hög hastighet. Jag som cyklist gillar inte heller det, att cykla förbi utfarter och grindar där det plötsligt kan dyka upp ett barn eller en utbackande bil. Det är inte kul och jag känner mig också ofta otrygg i situationerna. Handlar då detta om att tanklösa cyklister cyklar för fort eller att fotgängare spatserar omkring på cykelbanan? I vissa fall är det så, men inte i detta.
Vi var tre som uttalade oss i artikeln, intresseorganisationen, myndighet och cykelpendlaren.
Man ska ha i åtanke att många av de som cyklar sträckan mellan Malmö och Lund har kanske 4 – 5 mil att cykla om dagen. Det är en bit och man blir rätt trött även om man är i form (vilket man är när man cykelpendlar, oavsett man vill det eller ej), alltså vill man komma fram så fort som möjligt. Det är inget konstigt med det, det är samma tankemönster som en person som kör bil eller åker kollektivt. Man cyklar som fort man kan och orkar. Skillnaden mellan en cyklist och en bilist är dock att infrastrukturen inte till närmelsevis är så bra för en cyklist som för en bilist. Detta gör att cyklister och fotgängare ofta känner sig otrygga.
Det finns vissa kardinalfel i Sveriges trafik om man ser med en fotgängares eller cyklists ögon. För det första är det konceptet GC-väg, alltså en väg där cyklister och fotgängare ska samsas på en ofta ganska liten yta. Jag frågade för ett tag sedan på Twitter vad nummer ett på en cyklists önskelista var och fick ett ganska entydigt svar, ”separera cyklister och fotgängare”. Det är alltså nummer ett på önskelistan. Trots detta byggs det dagligen GC-vägar i Sverige med stöd av… ja, var är stödet egentligen? Jag har hittills inte sett eller hört en vettig förklaring till en helt ovettig lösning. Cyklar är fordon och det är inte fotgängare. Detta leder till kardinalfel nummer två. Cyklar är fordon och borde alltså behandlas som andra fordon, eller? Om så vore, skulle i så fall cyklister som cyklar lite fortare välja vägen framför cykelbanan i Åkarp, vilket många faktiskt gör. Men, se där kommer lagen in och säger att så får man inte göra. Allt enligt en dom från i fjol när en cyklist i Lund blev påkörd på en väg OCH blev dömd på kuppen eftersom det fanns en cykelbana längs vägen. Jag skrev att domen var huvudlös och skulle kunna få ganska dåliga konsekvenser längre fram och ganska snabbt fick jag mycket mothugg och hård kritik från olika håll, bl.a. annat polis, kommunala tjänstemän och försäkringsbolag. Domen var minsann bra för det ökade säkerheten i trafiken. Jag håller inte med om det. Möjligen gör domen att vi får färre cyklister på vägarna så att färre bilister och cyklister kolliderar, men trafiksäkerheten blir absolut inte bättre, det är Ingrid Hallberg och alla andra fotgängare och cyklister vittne till varje dag i vårt avlånga land.
Att separera cyklister och bilister är bra på många sätt, men viktigare är kanske att separera cyklister och fotgängare, eller så struntar man helt enkelt i hur man tar sig fram och börjar titta på i vilken fart man tar sig fram och låter cyklisten själv välja om han eller hon (vågar inte använda hen efter vad som hände i DN) ska välja cykelbanan eller vägen. Cykelpendlar man 5 mil om dagen blir man ganska duktig på att läsa av sin omgivning och de flesta av oss har vett nog att anpassa sitt cyklande därefter, det visar om inget annat alla de som väljer att cykla på vägen trots den märkliga domen i Lund. Regler ska följas, hur dumma de än är, men i vissa fall har jag ändå förståelse för att folk bryter mot dem, även om jag aldrig kan försvara handlingen.
Nä, jag tror helt enkelt att man måste komma ifatt i trafikplaneringen och i sättet att se på trafik. Bilister är fortfarande prioriterade i stadsplaneringen och cyklister glöms ofta bort, dock glöms fotgängare bort ännu oftare och denna amnesi leder många gånger till en otrygghet i trafiken.
Cykla lugnt!
