Fordon bland fordon. Foto Jörgen Harre.

Idag ändrades en dum dom som jag i mitt tidigare bloggande skrivit en del om och varit extremt kritisk mot. Det var Andreas Grass som blev dömd för att ha cyklat på gatan och blivit påkörd av en bil; bilisten gick fri, trots smitning.

Idag ändrades alltså denna dom av hovrätten och även bilisten blir fälld och får böta. Det var extremt skönt för alla cyklister eftersom det nu inte längre är tillåtet att kör ner cyklister med bil, vilket med lite tolkning den tidigare domen i princip innebar. Dock är det lite olyckligt att Andreas dom står kvar eftersom det innebär att man som cyklist inte får cykla på gatan om det finns en cykelbana sidan om.

Jag cyklar personligen mycket hellre ute bland bilarna eftersom de rör sig ungefär som jag gör med cykeln (eller jag rör mig som dem, vilket ni vill), mycket eftersom båda är fordon. Men jag ska ju inte vara där som cyklist om det finns en cykelbana. Jag ska vara på den delade ytan som finns tillsammans med fotgängare, vilka inte är fordon, och dessutom tillsammans med ett motorfordon, mopeder, som också kan köra på cykelbanan. Alltså, motorfordon, fordon och fotgängare klumpas ihop på en yta om kanske 3 meter medan bilarna har en yta på kanske 10 meter. Men det är kanske rättvist och trafik på lika villkor, vem är jag att bedöma det?

Var får man som cyklist då köra? Trafikförordningen är enligt många ganska otydlig i detta och vad jag vet har den inte prövats förut i ett fall som detta, vilket en mer kunnig inom juridik säkert kan rätta mig i om jag har fel. Cyklister ska tydligen köra på cykelbanor där dessa finns och finns det inte ska man hålla så långt till höger på vägen som möjligt. Finns en vägren ska denna användas.

Argumentet som ofta används är att cykelbana och gångbana är separerade och det vet alla som gått eller cyklat längs en vit linje att det är en separation i teorin och på en planritning, aldrig i praktiken. Det mest ideala hade ju varit att separera cyklarna från både bilar och fotgängare, något som görs på många ställen i t.ex. Danmark och Holland, men inte så ofta i vårt land. Man ska också betänka att i många länder räknas det som dråp, mord eller försök till detta om man kör ner en cyklist med bilen. Det är alltså lika illa att köra ihjäl en cyklist som att skjuta ihjäl någon. Lite hårt kan man tycka, men jämför man ”farligheten” mellan en cykel och en bil så kanske man kan förstå tankesättet.

Idag pratar man i Sverige om att premiera cyklister och att man vill att fler ska cykla. Då kan man tycka det är lite märkligt och en smula olyckligt att man får en dom som pekar i motsatt riktning. Man kanske inte blir så förvånad trots allt, om man ska vara lite elak. Hur ofta måste man när man korsar en annan väg eller cykelväg köra över två kantstenar? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att trycka på en knapp så att man kan få grönt ljus? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att med egen kraft få fart igen efter att man har lämnat en annan trafikant företräde? Nä, menar man allvar med att man vill premiera cyklister måste man snart börja visa det. Det finns kommuner i Sverige idag som verkligen har satt fart och börjar peka ut riktningen, här kan ju Malmö och Örebro få ett omnämnande, här finns viljan och här finns viljan att tänka lite nytt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är inte trafikslaget som har betydelse för vilket klimat vi har i stadsrummet, det är vårt beteende mot varandra, oavsett om man sitter i en bil, på en buss, på en cykel eller går. Sandlådementaliteten hör inte hemma på våra vägar, men den närs ibland av märkliga lagar och regler.

Cykla lugnt!

I måndags morse när jag hoppade upp på cykeln mot Lund fylldes min kropp av energi; sol, 17 grader och i princip helt vindstilla, med andra ord en perfekt dag för att cykelpendla till jobb, eller egentligen en perfekt dag för vad som helst.

När jag cyklar mellan Malmö och Lund försöker jag hålla mig på cykelbanorna så mycket som möjligt. Egentligen är det mest av lathet eftersom man då glider fram i ganska långsamt lunk där man måste bromsa in för utfarter, sakta ner i skymda korsningar, ta lite omvägar och snirkla runt märkliga böjar. Har jag mer fokus på att komma fram lite fortare, blir det allt som oftast att jag tar mig ut på vägen bland bilarna eftersom cykelbanorna ofta är byggda för att cyklisterna inte ska vara på vägen och därmed inte byggda efter hur man cyklar och hur cyklister beter sig. På vägen krävs lite mer aktivitet från min sida som cyklist, genom att jag läser av trafiken och är mer uppmärksam. Bilar är ju ganska hårda att stöta ihop med, men de är också stora och klumpiga vilket gör dem hyfsat lättberäkneliga; ska de svänga eller stanna ser man det ganska tydligt och man kan planera cyklingen därefter, det handlar ju alltid om samspel i trafiken. Ibland är det ju också så att det inte GÅR att cykla på cykelbanorna. Anledningarna är många och i måndags uppenbarade sig de tre absolut vanligaste orsakerna under turen till jobb.

Det är gött att glida förbi vägarbetet och de väldiga bilköerna vid Värnhem/Midhem i Malmö. Här är också första stället det allt som oftast inte går att cykla på cykelbanan om man inte vill stanna och vänta. Här är en (1) utfart där bilarna ofta helt sonika ställer sig rakt över cykelbanan för att kunna komma ut på vägen. Detta är på intet sätt unikt för Midhem utan risken för detta upprepar sig kanske var 100 meter längs vägen genom Malmö-Arlöv-Burlöv och sedan även i Åkarp och Lund. När man kör igenom Åkarp är det mer regel än undantag att det vid busshållplatserna står en (2) bil parkerad på cykelbanan för att föraren ska kunna hoppa av och hämta en gratistidning. Efter detta fortsatte jag dock färden glad av vädret, bara för att efter en liten bit hitta en (3) lastbil parkerad över hela cykel- och gångbanan. Inspirerad av Mora-träsks sångtext i titeln, var det bara att korsa grässträngen mellan cykel/gång-banan och vägen, köra ner för en hög trottoarkant och ut på vägen, cykla 20 meter, ta sig upp för en hög trottoarkant, köra över grässträngen och fortsätta färden på cykelbanan, lite tröttare efter avbrottet i rytmen. Kranföraren hade dessutom lite problem att navigera godset rätt eftersom lastbilen stod lite för nära tomten sakerna skulle in i. Jag vet inte, men min spontana tanke var ju att man kanske skulle kunna ställa lastbilen på gatan i stället för att avhjälpa problemet, men det är klart, då kan man ju hindra trafiken (i varje fall en viss typ av trafik).

Nåväl. Jag ska kanske inte klaga för mycket. Det finns ju värre saker att oja sig över. En sak som jag har varit frågande inför ett tag är varför vi inte kan ha färgmarkerade cykelfält i vägbanorna. Jag har börjat ändra åsikt lite om detta, inte för att jag fått någon bra förklaring varför man valt att separera cykel- och vägbanor, utan för att jag har insett vilka problem det kan medföra att INTE ha dem separerade. Jag anser väl att man kanske skulle kunna ha båda typerna för att avhjälpa andra problem, som t.ex. olika behov när man cyklar i avseende på fart och typ av cykel. De här problemen, att inte kunna cykla på cykelbanorna, visas på ett ypperligt sätt i en video, gjord av Casey Neistat, som på ett viruslikt sätt spreds i cykelbloggarkretsar för någon vecka sedan. Dessutom är det här med att inte cykla på cykelbanor något som är ganska aktuellt även i Sverige.

Bike Lanes – Casey Neistat

Cykla lugnt!