Så är påsken över. Till vår familj kom den aldrig riktigt. Det som kom var en sängliggande sjukstuga. Nåväl. Tillbaka till verkligheten och tillbaka till cyklingen. Idag kändes det riktigt skönt att rulla lite i stan trots regnet.

Strax innan påsk togs ett nytt tag i projektet med att bygga en cykel. I det första inlägget fick jag kommentaren att jag kanske skulle ta bort lås och stöd, ”you got to keep it clean”. Först kände jag väl att det kanske var lite väl ambitiöst, men när man börjar med något eget projekt är det svårt att inte kasta sig in till 100%. Alltså åkte ramen till cykelköket tillsammans med mig för att köra en repa med vinkelslipen. Det var första gången jag höll i en vinkelslip, vilket betyder att detta är något de flesta klarar av på egen hand. Dock vill jag rikta ett STORT tack till Ola på Cykelköket för den fina handledningen i början.

Tuffa gnistor som man gärna håller byxorna borta från.

Låset var hyfsat lätt att få av, cylindern där stödet sitter var lite knivigare, men det gick ändå hyfsat. Det sista fick jag ändå ta med bågfil och det sista finliret fick jag ta med en metallfil. Det blev lite märke i ramen efter vinkelslipen där cylindern till stödet suttit, men det får jag leva med. Det är första gången jag gör det så, jag får väl ändå vara nöjd.

Resultatet efter vikelslip. Till vänster där låsgodset satt. Till höger där stödcylindern satt

Efter vinkelslipen åkte sandpapper fram för att börja slipa bort lacken på ramen. Även här fick jag en kommentar i första inlägget om att det minsann krävs mycket tålamod. Och minsann, det gör det. Tur att jag är utrustad med ganska mycket tålamod när det gäller sånt här. Det tar lite tid, men ändå inte så mycket som jag trodde.

Jag fick dock tipset att skaffa en sliprondell till en borrmaskin för att underlätta det hela. Sagt och gjort, jag köpte en sliprondell och det funkade faktiskt riktigt bra, på de stora ytorna. I alla skrymslen och vrår är det dock fortfarande sandpapper som gäller.

Sliprondell till borrmaskin, 100:- ungefär. Metallfil för att ta det vinkelslipen inte kan.

Fortsättning kommer inom kort. Cykla lugnt!

Våren smyger som sagts tidigare på. Solen värmer på ordentligt nu och det är verkligen hög tid att gräva fram cykeln från förrådet om du inte är en åretruntcyklist. När den stått stilla ett tag är det bra om den får sig en liten genomgång, smörja och justera bromsar, kedja och växlar, pumpa däcken och fixa till sadel, ljus och reflexer.

Vi tar den lätta vägen ut och lämnar in cykeln till en cykelverkstad, det funkar ju också. Om man har börjat umgås mer med sin cykel de senaste åren är det kanske läge att ta nästa steg i förhållandet och lära känna varandra lite bättre. Alltså, man tar fatt i vårfixet själv. Det är ganska lätt när man väl vet hur man ska göra och det är faktiskt ganska kul, om inget annat för att man får lite bättre koll på hur cykeln funkar och mår.

Cykeldelar, bilden från cykelköket.

Jaha, om man inte kan något om cykelmek då? Ja, då har man chansen i morgon, onsdag 28/3 kl. 18.00. Då har cykelköket en workshop i grundläggande cykelfix. Enkelt, ta med cykeln och de visar hur du vårfixar den. Jag kan varmt rekommendera det där nästa steget. Att sätta igång mitt cykelprojekt känns absolut som välinvesterad tid och det var långt mycket mer roligt än jag kunde ana.

Cykla lugnt!

Det är vår i luften. Verkligen, våren är äntligen i antågande. Snart vimlar staden av cyklister. Nu inför våren har jag också sätt igång ett litet projekt som jag gått och fnulat på ett bra tag. Eller ja, litet och litet, för mig är det ganska stort eftersom min kunskap när det kommer till cykelmekande är minimal. Men, redan nu har två källor visat sig vara ovärderliga, Cykelköket och Christian Fasth på Fridhems cykel.

Förra sommaren bytte jag till mig en gammal Crescent-cykel mot en burk hemmaslungad honung. Perfekt byte! Det var en silvergrå ”racer” från 70-talet av modell ”Världsmästarcykeln”. Det är absolut inte den bästa grunden, men ramen funkar till en början. Ni som följt bloggen har sett den tidigare i mitt livs första cyclecrosslopp. Där fick den spö så det rök om det av ett gäng kolfibermonster, men jag hänger inte läpp utan satsar på att kunna vara med i år igen, om jag hittar en ny cykel nu när jag slaktar gjutjärnshingsten.

Så såg den ut, den ädla springaren.

Nåväl. Startskotten för projektet gick när jag var på cykelköket för att lyssna på lite historia kring liggcyklar. Jag pratade lite med Katarina som jobbar på cykelköket och hon skulle beställa hjul till sin cykel. Skulle nu projektet bli av, var det ju bara att sätta igång! Jag hakade alltså på beställningen och hjulen hämtade jag i onsdags förra veckan. Så SNYGGA! Jag vet, nördigt, men jag blir sådan när jag grottar ner mig i olika projekt, oavsett om det gäller att bygga en cykel, lära mig spela fiol eller ger mig f-n på att jag visst kan börja åka bräda i betongparken på Stapeln när jag är 32! Hjulen beställdes från Espresso Wheels och är vita med svarta ekrar. Bakhjulet är av typen Flip Flop, vilket betyder att det monterat på ett håll blir en vanlig enväxlad cykel (single speed) och monterat på andra håller en så kallad fixed gear eller fastnavscykel.

Bilderna är från Espressowheels.

Nu var det alltså bara att sätta igång. Så fort jag kom hem efter att ha hämtat hjulen åkte den grå springaren upp från källaren och demonteringen påbörjades. Det mesta är ganska lätt att få av med en normal verktygslåda, lite skiftnycklar/blocknycklar, insexnycklar och skruvmejslar. Sen kommer det några saker som kan skapa lite problem, pedalerna, hur får man av dem och vevlagret som sitter genom ramen mellan tramporna? Efter ett tips från Cykelköket löste sig tramporna hyfsat lätt med ett specialverktyg inköpt på Biltema och en STOR hammare. De kan sitta rätt ordentligt fick jag erfara. Vevlagret fick jag loss med en skruvmejsel och en ÄNNU större hammare.

Pedalarmsavdragare. Smidigt och informativt namn.

Vevlager. Minns tyvärr inte vilket typ det var. Någon?

Nu är ramen alltså en ram, utan någonting på, den är tvättad och i morgon ska våtslipspapper inhandlas för lite avputsning innan primer, sprayfärg och lackering sker. Hädanefter ska jag försöka fota lite i förfarandet.

Ramen, nu bara en ram. 

Håll tummarna för mig och projektet och…

…cykla lugnt!

Cykeln är grymt bra. Den kräver inte så hemskt mycket av en. Lite luft i däcken då och då, lite olja på kedjan och möjligen ett byte av bromsklossar till och från. Mycket mer än så behöver det inte bli, om ens så mycket. Jag har alltid cyklat mycket, men de senaste åren har det blivit riktigt mycket och för ett tag sedan var jag tvungen att byta däck på min cykel för att det hade slitits ner till väven. Byta däck? Seriöst! Jag har aldrig ens varit i närheten av att behöva göra det tidigare! Men nu var det alltså dags. Det kändes riktigt bra. Det betyder ju att jag har utnyttjat cykeln bra. Dessutom är det skönt nu efteråt eftersom jag får ett nytt mönster att meditativt stirra på under färden på väl valda raksträckor.

Är det inte svårt att byta däck då? Absolut INTE! Det tar inte så lång tid och ungefär så här gör man:

Däck, däckavtagare och pump är vad man behöver, möjligen också två skiftnycklar.

Plocka fram sakerna du behöver. Nytt däck, däckavtagare och en pump (ja, jag missade pumpen på bilden).

Ta av hjulet från cykeln. I mitt fall innebär det att jag måste lossa bromsen för att få loss hjulet. Jag har snabblås på mina hjul, men har man inte det behöver man två skiftnycklar (ja, de saknas också på bilden över saker man behöver).

Nästa steg är att släppa ut luften ur däcket. För att lossa däcket trycker man in en av däckavtagarna mellan fälgen och däcket och bänder ut däcket utanför fälgen. På däckavtagaren finns det en krok som man sätter fast i en eker. När man trycker in däckavtagaren mellan däcket och fälgen är det otroligt viktigt att vara försiktig så man inte gör hål på slangen. Förr hade jag avtagare i metall, vilka var mer hållbara än de i plast, men som också skadade slangen mycket lättare. Det är nog en av de mest irriterande sakerna som finns; att sätta på ett nytt däck och pumpa upp det bara för att inse att man gjort hål i slangen. När den första däckavtagaren är fast tar man den andra och drar runt däcket för att lossa detta från fälgen. Ta loss slangen och trä det nya däcket på fälgen. När däcket är på är det dags att sätta in slangen.

Kräng av däcket med två däckavtagare.

Jag börjar alltid med att trä in ventilen och fästa denna i fälgen med den lilla ringen som finns. Putta in hela slangen i däcket och efter det brukar jag pumpa lite, lite luft i slangen för att den ska vika sig rätt och inte ligga klämd någonstans.

Trä in slangen i det nya däcket och pumpa i lite luft.

Nu gör man samma sak som innan, fast tvärtom. Man tar den ena avtagaren och trär in däckkanten som är lös innanför fälgkanten och fäster avtagaren i en eker. Med tummarna och med hjälp av den andra avtagaren ser man nu till att få däcket på plats. De sista fem centimetrarna kan vara lite kämpiga, men med lite vilja och tålamod går det ganska enkelt.

Kräng på det nya däcket med hjälp av en däckavtagare.

Sätt på hjulet och fäst bromsen om du tagit av den (som i mitt fall), pumpa däcket och sätt snurr på det för att se att du fått på hjulet rakt. Nu kan du luta dig tillbaka och ta en kopp kaffe. Enkelt, billigt och småpyssligt. Allt man behöver en vardagskväll.

Sätt på hjulet och fäst bromsen, sen smakar en kopp kaffe underbart!

Cykla lugnt!