Annons:
tisdag 21 maj 2013

Texter taggade med ‘olyckor’

En dum dom får styrfart

Publicerad den 16 december 2011 klockan 16:54 av Marcus
Fordon bland fordon. Foto Jörgen Harre.

Fordon bland fordon. Foto Jörgen Harre.

Idag ändrades en dum dom som jag i mitt tidigare bloggande skrivit en del om och varit extremt kritisk mot. Det var Andreas Grass som blev dömd för att ha cyklat på gatan och blivit påkörd av en bil; bilisten gick fri, trots smitning.

Idag ändrades alltså denna dom av hovrätten och även bilisten blir fälld och får böta. Det var extremt skönt för alla cyklister eftersom det nu inte längre är tillåtet att kör ner cyklister med bil, vilket med lite tolkning den tidigare domen i princip innebar. Dock är det lite olyckligt att Andreas dom står kvar eftersom det innebär att man som cyklist inte får cykla på gatan om det finns en cykelbana sidan om.

Jag cyklar personligen mycket hellre ute bland bilarna eftersom de rör sig ungefär som jag gör med cykeln (eller jag rör mig som dem, vilket ni vill), mycket eftersom båda är fordon. Men jag ska ju inte vara där som cyklist om det finns en cykelbana. Jag ska vara på den delade ytan som finns tillsammans med fotgängare, vilka inte är fordon, och dessutom tillsammans med ett motorfordon, mopeder, som också kan köra på cykelbanan. Alltså, motorfordon, fordon och fotgängare klumpas ihop på en yta om kanske 3 meter medan bilarna har en yta på kanske 10 meter. Men det är kanske rättvist och trafik på lika villkor, vem är jag att bedöma det?

Var får man som cyklist då köra? Trafikförordningen är enligt många ganska otydlig i detta och vad jag vet har den inte prövats förut i ett fall som detta, vilket en mer kunnig inom juridik säkert kan rätta mig i om jag har fel. Cyklister ska tydligen köra på cykelbanor där dessa finns och finns det inte ska man hålla så långt till höger på vägen som möjligt. Finns en vägren ska denna användas.

Argumentet som ofta används är att cykelbana och gångbana är separerade och det vet alla som gått eller cyklat längs en vit linje att det är en separation i teorin och på en planritning, aldrig i praktiken. Det mest ideala hade ju varit att separera cyklarna från både bilar och fotgängare, något som görs på många ställen i t.ex. Danmark och Holland, men inte så ofta i vårt land. Man ska också betänka att i många länder räknas det som dråp, mord eller försök till detta om man kör ner en cyklist med bilen. Det är alltså lika illa att köra ihjäl en cyklist som att skjuta ihjäl någon. Lite hårt kan man tycka, men jämför man ”farligheten” mellan en cykel och en bil så kanske man kan förstå tankesättet.

Idag pratar man i Sverige om att premiera cyklister och att man vill att fler ska cykla. Då kan man tycka det är lite märkligt och en smula olyckligt att man får en dom som pekar i motsatt riktning. Man kanske inte blir så förvånad trots allt, om man ska vara lite elak. Hur ofta måste man när man korsar en annan väg eller cykelväg köra över två kantstenar? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att trycka på en knapp så att man kan få grönt ljus? Hur många gånger måste man hoppa av bilen för att med egen kraft få fart igen efter att man har lämnat en annan trafikant företräde? Nä, menar man allvar med att man vill premiera cyklister måste man snart börja visa det. Det finns kommuner i Sverige idag som verkligen har satt fart och börjar peka ut riktningen, här kan ju Malmö och Örebro få ett omnämnande, här finns viljan och här finns viljan att tänka lite nytt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är inte trafikslaget som har betydelse för vilket klimat vi har i stadsrummet, det är vårt beteende mot varandra, oavsett om man sitter i en bil, på en buss, på en cykel eller går. Sandlådementaliteten hör inte hemma på våra vägar, men den närs ibland av märkliga lagar och regler.

Cykla lugnt!

En svart dag på cykelhimlen.

Publicerad den 7 december 2011 klockan 11:53 av Marcus

Malmö anses av många vara den bästa cykelstaden i Sverige, något som jag nog är böjd att stämma in i. Man är inte bra på allt, men man kämpar på och prioriteringen av cyklar börjar synas så smått på vissa håll, även om det är en bra bit kvar. Motivationen stiger förhoppningsvis ytterligare när fler städer kommer igång och utmanar, så som Örebro och Stockholm och kanske snart även Helsingborg.

Även om cykeln är ett av de absolut mest säkra sätt att transportera sig med, händer så klart olyckor. De flesta olyckor som sker är singelolyckor, men det händer ju att det är fler trafikanter inblandande. I statistiken finns det säkert ett stort mörkertal när det gäller kollision mellan cyklister eller mellan cyklist och fotgängare. Förmodligen är dessa olyckor inte alltid så allvarliga, i varje fall inte jämfört med en olycka mellan en cykel och ett motorfordon. Nyligen blossade debatten upp lite, när en kvinna i Stockholm blev nerkörd av en högersvängande lastbil, en debatt som är väldigt aktuell och aktiv internationellt, inte minst i England och USA.

I Malmöregionen händer det också olyckor mellan cyklister och motorfordon, men som tur är inte så många som det skulle kunna vara. Jag tror det i mångt och mycket beror på at vi har en stor andel cykelbanor som är separerade från motortrafiken, något som definitivt inte är fallet överallt i världen. Ibland är det dock riktigt svart på cykelhimlen även i vår del av världen. En sådan dag hade vi förra onsdagen, den 30 november. Tittade man på Malmöpolisens twitterflöde kunde man inte annat än undra vad som stod på.   På mindre än fem timmar skedde fyra olyckor mellan cykel och bil. Heltokigt!

Antingen hade folk ovanlig bråttom hem efter lunch strax innan månadsskiftet, eller så var det en ren otur. En sak som är säker är att vi måste bli bättre på att ta hänsyn i trafiken och visa respekt för våra medmänniskor. Visst olyckor händer, men jag tror vi skulle kunna få bort en hel del med lite beteendeförbättring, allt går inte att bygga bort.

Cykla lugnt.

Olyckan – en enmansshow

Publicerad den 30 augusti 2011 klockan 10:34 av Marcus

Är hösten redan här? Sommaren började ju aldrig. Det känns som jag hamnat i en Monty Python film där våren lurar sommaren och hoppar direkt till höst. En sak är kanske bra med att hoppa över sommaren, cykelolyckorna blir inte så många.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en läsare som frågade mig om varför det är så många olyckor med cyklar inblandade. Det är en otroligt bra fråga och det hela har kommit upp i några artiklar de senaste dagarna i Sydsvenskan. Det är, tack och lov, inte jättemånga olyckor med dödlig utgång. Dock är en dödsolycka en för mycket. När olyckan är framme och en cyklist förolyckas är det i princip alltid i kollision med ett motorfordon. Jag tror faktiskt aldrig jag hört talas om ett fall där en cyklist dött när det bara varit cyklister och/eller fotgängare inblandade (rätta mig om jag har fel här). Som tur är minskar andelen kollisionsolyckor mellan cyklister och motorfordon, förmodligen mycket för att man idag bygger separata cykelbanor, men även för att det är fler som cyklar. Ett uttryck som man ofta använder är ”safety in number”, d.v.s. att ju fler som cyklar desto säkrare är det att cykla. Detta ser man t.ex. i Holland och Danmark där andelen cyklister är stor och andelen olyckor är liten. Det är ett ganska klart samband mellan andelen cyklister och andelen olyckor.

Bilden är från CTC's skrift "Safety in numbers"

Bilden är från CTC's skrift "Safety in numbers"

Vanligare är det dock med singelolyckor bland cyklister som nämnts tidigare bland kommentarerna här på bloggen. Antalet singelolyckor har mellan 2006 och 2009 ökat med 47% och står idag för c:a 70% av alla allvarliga cykelolyckor. Hur kommer då detta sig? Är det så farligt att cykla? Nä, verkligen inte, tvärtom är det ett av de säkraste sätten att ta sig fram och kommunerna försöker göra en del för att minska risken för singelolyckor genom att t.ex. att plocka bort höga och skarpa kanter, förbättra sikten o.s.v.

Trots allt tror jag dock att det beror på den mänskliga faktorn. När man är ute och cyklar mycket i Malmö och Lund är det inte jättesvårt att förstå varför olyckor sker. Egentligen tycker jag nog att det är konstigt att det inte händer fler olyckor. Man kan skylla på dålig cykelinfrastruktur (vilket man VERKLIGEN kan göra i många fall), man kan skylla på oförsiktiga fotgängare och bilister, man kan skylla på en massa saker, men till syvene och sist är det den egna uppmärksamheten och det egna ansvarstagandet som betyder mest. I artiklarna nämnda ovan tas t.ex. mobiltelefon och mp3-spelare upp. Polisen anser att detta har stor inverkan på olycksstatistiken och jag är nog böjd att hålla med till viss del. Att skriva SMS samtidigt som jag cyklar finns inte i min värld, jag fixar inte det, jag skulle stått på huvudet direkt. Man har helt enkelt fantastiskt dålig uppmärksamhet när man skriver SMS samtidigt som man cyklar. Sluta med det! Att prata i telefon samtidigt gör jag ibland, men stannar gärna till, det är mest jobbigt att göra det samtidigt och det är sällan det är några längre samtal som inte kan vänta en stund. Lyssna på musik gör jag sällan inne i stan, jag gillar att höra vad som händer runt mig, dock har jag ofta musik i öronen på sträckan mellan Malmö och Lund där det är lite lugnare trafik.

Jag har, ta i trä, bara blivit påkörd av en bil en gång och det tog inte hårt, mycket för att jag var med och bromsade. En anledning till att jag klarat mig undan ganska bra, tror jag beror på att jag är en väldigt ”aktiv” cyklist. Jag har ständigt koll på vad som händer runt mig genom både ögon och öron. Jag försöker läsa av trafiken runt mig så jag kan reagera om cyklisten framför mig plötsligt svänger eller stannar utan att göra tecken eller om det kommer ut en bil från en utfart med skymd sikt. Detta är också en anledning till varför jag gärna cyklar bland bilar. Där är mer plats eftersom vägarna är gigantiska och bilar är otroligt klumpiga, så man ser ganska tidigt när de ska svänga eller stanna (dock inte alltid så det gäller som sagt att vara aktiv och alert).

Jag kan inte tala för alla, men min erfarenhet och min känsla säger att om folk hade tagit cykeln som fordon på större allvar, varit mer aktiva i sin cykling och dessutom inte varit så rädda för att vistas i trafiken hade nog andelen olyckor kunnat minskas. Som vanligt handlar det om samspel och samförstånd i trafiken. För att plocka ytterligare en kommentar från en läsare så kan man säga att i trafiken har man inga rättigheter, bara skyldigheter.

Vad tror du är orsaken till alla singelolyckor? Tror du mobil och mp3-spelare spelar in?

Ta hand om er i trafiken och cykla lugnt!

På två hjul
Här kommer det skrivas om cykling och allt däromkring. De tunga morgonbenen som rullar ut i ösregnet, doften av de gula rapsfälten på väg till jobbet, bilen som tar vattenpölen intill dig i 70 knyck och var man hittar den där sjukt snygga hjälmen.
Jag, Marcus Ljungqvist, är bosatt i Malmö och cyklar mycket och ofta. För mig är cykeln oslagbar som transportmedel på kortare sträckor. Cykeln är miljövänlig, säker, billig, hälsosam och tidseffektiv. Dessutom fungerar cykeln som en drog, börjar man nyttocykla finns ingen återvändo, man är fast!

Vill du se eller läsa om något speciellt, maila mig på patvahjul@gmail.com.

Sök i bloggen

Annons:
Annons:
Blogg
Läsarpulsen
Annons:
Bloggar