36000 cyklister cyklar dagligen på en av supercykelstierna i Köpenhamn. Det är ganska många cyklister, men så är det Köpenhamn vi pratar om. Det skulle man aldrig se i Sverige, eller? Kanske kommer det bli så. Sakta men säkert närmar vi oss en ”supercykelsti” även i och mellan Malmö och Lund.

Jag har varit med ganska länge på resan när diskussionerna har gått om denna supercykelväg, jag har fått ganska bra koll på vad cyklisterna som cyklar sträckan tycker och jag hade i maj i fjol ett öppet seminare när cyklister, politiker och trafikplanerare träffades i Malmö för att diskutera en framtida supercykelväg mellan Malmö och Lund. Egentligen är det inga konstigheter, önskemålen är ganska lätträknade och inte speciellt svåra att leva upp till. Dessutom har vi en fantastisk möjlighet att lära oss av ett av de två bästa cykelländerna i världen, och det är bara 30 minuters tågfärd dit, Köpenhamn och Danmark.

Att Malmö satsar 29 miljoner på att rusta upp cykelinfrastrukturen inför en supercykelväg och att Lund väntar på att Burlöv, Staffanstorp och Trafikverket ska ta ställning kommer inte heller som någon nyhet. Malmö ligger i framkant i Sverige när det gäller cykling och är ju för tillfället Sveriges bästa cykelstad. De andra kommer säkerligen att följa, men med lite fördröjning.

Förstudien som Trafikverket nu har tagit fram angående en eventuell sträckning längs den kommande fyrspåriga södra stambanan har kommit snabbt och är riktigt bra. Dragningen längs järnvägen är ett smart drag (oavsett om man vill cykla sidan om ett tåg eller ej) och det gör att supercykelvägen skulle bli mycket billigare och faktiskt kunna bli av inom en snar framtid. Dessutom har jag fått indikationer från Trafikverket på att man kommer börja rusta upp den befintliga cykelvägen redan till våren, något som mångt och mycket kan göras utan att det kostar särskilt mycket pengar. Trafikverket har varit otroligt snabba på att få fram förundersökningen. Hur kommer det sig? Trafikverket har väl ett ryckte om sig att inte vara supersnabba? När jag var med på mötet där förstudien presenterades menade Janet van der Meulen från Trafikverket att det mycket beror på att det har kommit ett tydligt politiskt initiativ.

Som alltid, i de flesta frågor, handlar det om klara och tydliga politiska initiativ och riktlinjer. Utan dem står tjänstemän och medborgare ganska bakbundna. I frågan om en supercykelväg blir det lite mer komplicerat eftersom det nu är fyra kommuner, Lund, Staffanstorp, Burlöv och Malmö, som måste komma överens och samordna sig. Då är min fråga, har ansvariga politiker i kommunerna träffats och diskuterat frågan? Svaret är nej.

Detta är en fråga som inte går att lösa om var och en sitter på sin kammare och funderar. Kommunerna kan inte lösa detta var och en för sig, utan måste träffas och diskutera. Som politiker idag, i Sverige, behöver man inte vara rädd för att tala väl om cykling, opinionen lutar kraftigt för ökad cykling i vårt samhälle och det är extremt lätta poäng att samla om man tar beslut som gynnar cyklingen. Jag kan bara prata från min egen erfarenhet som cykelbloggare. Denna blogg hade under första månaden 14000 sidvisningar och mitt tidigare, privata, cykelbloggande har legat på c:a 6000 sidvisningar i månaden under ett antal år. Kommentarerna är alltid fulla av engagemang och min mailbox är ständigt full av läsarmail. Jag har endast fått 7 mail genom åren som varit negativt inställda till cykling där två har varit frustration över att cyklister inte har ljus på cykeln och cyklar som tokar (vilket jag förstår irritationen över), ett har varit ett hot om att preja mig av vägen och fyra av dem har varit ganska okonstruktivt gnäll (och de fem sista är förmodligen från gubbar i hatt där navelsträngen vuxit fast i ratten på bilen).

Så, jag kan inget annat än att snällt be ordförande, vice ordförande och 2:a vice ordförande i de tekniska nämnderna att träffas och diskutera denna fråga, det är liksom där det ligger nu. Så, om Ronny Johannessen (M), Bodil Eriksson (FP) och Karin Svensson Smith (MP) från Lund, Bertil Persson (M), Pia Jönsson (S) och Berit Lagergren (M) från Staffanstorp, Lars-Erik Wollmér (S), Klas Hult (S), Nils Holmqvist (M) från Burlöv, och Anders Rubin (S), Karolina Skog (MP) och Håkan Fäldt (M) från Malmö läser detta får ni gärna dra ihop ett möte. Jag skulle t.o.m. kunna ställa min tid till förfogande och ordna ett möte. Som cyklist, ”representant” för cyklister, oberoende bloggare, partipolitiskt neutral och dagstid/kvällstid på neutral mark, det är bara att höra av sig (patvahjul@gmail.com).

Cykla lugnt!

Att cykelpendla mellan Malmö och Lund är ganska bra, mycket på grund av att det finns cykelväg hela sträckan. Sen är det ju synd att säga att det är en speciellt bra cykelväg, speciellt inte ur ett cykelpendlarperspektiv. Detta kan ju dock ändras inom en hyfsat snar framtid eftersom det pratas mycket om en cykelhighway (super cycle highway, London) eller supercykelväg (Cykelsuperstier, Köpenhamn) eller velostrada eller cykelväg. Ja, kärt barn har många namn.

I Köpenhamn är det svårt att missa cykelns betydelse. Bilden är från cykelsuperstier.dk

Jag har fått en hel del mail av läsare som undrar om jag vet något om denna supercykelväg (som jag väljer att kalla den) och tänka sig, jag vet en hel massa om den! Det finns fantastiskt mycket man kan skriva om denna supercykelväg och det är långt mycket mer än vad jag kan klämma in i ett inlägg, så det får helt enkelt bli så att jag skriver om det lite då och då.

Vi börjar från början. Vad är en supercykelväg? En supercykelväg är en cykelbana som är bred, hyfsat rak, utan korsande bilvägar och med bra beläggning. Till detta kan man sedan lägga en hel massa saker som pumpstationer, filer för olika hastigheter, caféer, vindskydd, läplanteringar, solcellsbeläggning etcetera.

Varför ska vi då ha en supercykelväg mellan Malmö och Lund? Det första argumentet är att den första motorvägen för motorfordon byggdes mellan Malmö och Lund, det är den motorväg vi fortfarande kör på. Därför skulle det ur ett historiskt och kulturellt perspektiv vara klockrent att lägga även det första ”motorvägen” för cyklar mellan Malmö och Lund. Det andra argumentet är för att sträckan idag är välanvänd. Alla cyklar inte hela sträckan mellan Malmö och Lund (även om jag ibland blir förvånad över hur många som faktiskt gör det), utan någon delsträcka mellan Lund, Hjärup, Åkarp, Burlöv, Arlöv och Malmö. Dessutom vill man ju från alla möjliga håll få fler att cykla och det sättet som funkar absolut bäst är att bygga cykelbanor och underlätta för cyklister, d.v.s. med en supercykelväg kan man förhoppningsvis öka andelen cykelpendlare.

Hur ska man då bygga denna supercykelväg? I april var jag med på ett seminarie där flera konsultföretag hade fått ta fram olika förslag på hur en sträckning av supercykelvägen skulle kunna se ut. Dessa drogs på lite olika sätt, från att gå öster om motorvägen till att gå väster om den till att förbättra den redan befintliga cykelbanen. De olika sträckningarna finns samlade på bild här och här. Eftersom jag var enda ”cyklisten” där kände jag att vi kanske borde kolla med de som faktiskt ska använda en kommande supercykelväg, nämligen cyklisterna. Sagt och gjort, jag drog ihop ett seminarium på Helix i Malmö med hjälp av Öresund som cykelregion och diskuterade saken med cyklister och trafikplanerare. En sammanfattning av detta kan ni hitta här.

Denna ”cykelhighway” har varit ganska uppmärksammad i media, men än är absolut inga beslut tagna, så om det blir en supercykelväg mellan Malmö och Lund får vi se. Vi är dock många som hoppas och tror på det!

Vad tycker du? Låter en supercykelväg lockande?

Cykla lugnt!