Mitt snack hade alltså rubriken ”Sportbevakning och den sociala webben – vad funkar och hur kan vi förena dem vidare?” Min erfarenhet är att sport lämpar sig utmärkt för liverapportering på nätet – men det måste finnas fler av nätets möjligheter som går att tillvarata i sportbevakningen. I liverapporteringen har vi kommit långt, men andra områden har vi inte utnyttjat alls.
Så vad är det som funkar så bra med liverapportering? Jag fick mitt uppvaknande under friidrotts-VM i Berlin. Det var mitt första twittermästerskap, det var sommaren 2009, jag hade haft twitter i ett halvår och det hade börjat bli rätt stort i Sverige. När jag satt på tävlingarna i Berlin och twittrade om vad jag såg insåg jag att det hemma i tv-sofforna satt massor av människor som ville diskutera vad som hände med mig på plats. De ville inte veta vad som hände – det såg de ju på sina tv-apparater – de ville prata om vad de såg. Och ibland ville de veta om jag kunde se något som inte de såg. (Ibland hände det också att jag spoilade något för dem, eftersom TV4 valde att lägga reklamavbrott precis när det var spännande. Men det var ju inte mitt fel.)
Sedan dess har liverapporteringen vuxit sig stark, främst genom Cover It Live där den som rapporterar både berättar vad som händer i ett särskilt inbäddat flöde och samtidigt svarar på kommentarer. Det är samma sak där – de som följder CIL gör det egentligen inte för att veta hur det går. De gör det för att de vill diskutera med någon och dela sin upplevelse med andra.
Hur vet jag det? Jo, det hade varit naturligt att tro att till exempel MFF:s bortamatcher skulle vara det som drog mest läsare till CIL, eftersom det rimligtvis är då som inte så många har chans att se matchen vare sig live eller på pay per view på tv. Men det är precis tvärtom. Ju högre publiksiffran är på Swedbank stadion, desto fler är inne och chattar på CIL. Det är uppenbart av kommentarerna att döma att de som följer matchen där gör det i fler kanaler samtidigt. Det är alltså av ett slags social behov snarare än ett behov av att veta hur det går i matchen som läsarna loggar in på CIL.
När vi skulle sända MFF:s kvalmatcher till Champions League var ambitionen att i vår tv-spelare bygga in ett CIL-flöde så att de som följde matchen på sydsvenskan.se skulle kunna se matchen och samtidigt diskutera den, i samma fönster på datorn. Tyvärr nådde vi inte ända fram – men jag tror definitivt det är framtiden.
På dagens session tog vi det ett steg längre och bollade fler idéer för sportbevakning bortom liverapportering. Vad mer kan vi utveckla? Ungefär 25 personer kom till ladan och i princip alla deltog genom att spruta idéer ur sig och över mig. Vi snackade om en lyxig variant av en slags tippliga som både gick ut på att tippa på lång och kort sikt, och dessutom kopplades till positioneringstjänster genom att deltagarna kan bli ”kungar” i sin stadsdel och där man skulle kunna mäta dagsform genom att räkna samman resultatet i de senaste omgångarna och ranka på en massa andra sätt.
Vi pratade rätt mycket om twitter och hur man skulle kunna utnyttja det genom att kartlägga twittrande idrottare och göra listor och flöden i samband med mästerskap. Någon ville följa ett lokalt lag i de nedre serierna genom twitter och blogg, och någon tyckte att vi inte skulle begränsa oss till ett lag utan ha twittrande företrädare i alla lag och på så sätt bygga ett småklubbstwitterflöde. En bred och uppdaterad bevakning – byggd på läsarmedverkan.
Jonathan Stara som driver Gif Sundsvalls fanpage på facebook berättade om hur de snabbt lägger upp publikbilder efter varje match där publiken direkt går in och taggar sig själva för att visa att ”de var där”. På så snabbt får Gif Sundsvall på ett rätt enkelt sätt bra aktivitet på sin sida.
Någon föreslog att de som kommenterar på CIL skulle kunna betygsätta varandras kommentarer utifrån olika kategorier, till exempel vem som har bra analyser, vem som har humor och så vidare. Nu i efterhand tänker jag att det kanske skulle kunna kopplas till lyxrankningen, så att man fick extrapoäng genom att kommentera, betygsätta andra och få höga betyg på sina egna kommentarer.
En riktigt rolig men svårgenomförd idé skulle vara att sätta en headcam på en domare under en match för att en gång för alla få reda på vad domaren egentligen ser och för att vi som gillar att klaga i efterhand kan få en känsla för hur snabbt det faktiskt går i en match och vilket stort område domaren ska ha i blickfånget.
En annan idé gick ut på att alla deltagare i långa lopp (till exempel skidor, cykel, löpning) skulle ha gps-sändare på sig så att publiken enkelt kan följa klungan och sina bekanta som deltar och veta hur de ska placera sig för att tajma de deltagare de vill följa på bästa sätt.
Många av de här förslagen hade naturligtvis sina begränsningar – som vanligt främst ekonomiska – men det var underbart att sitta fyrtio minuter med ett gäng kreativa människor som inte behövde tänka på några sådana begränsningar utan kunde spåna helt fritt och förutsättningslöst. Lyx! Tack för det, alla ni som kom!
