Den här texten har jag väntat elva månader på att få skriva. Det var då vi relanserade Sydsvenskan.se och Svenska Dagbladets webbchef Fredric Karén skrev en personlig och initierad recension av vårt arbete. Rubriken löd ”Design utan nyhetskänsla” och sammanfattade väl hans syn på nya Sydsvenskan.se. Han var skeptisk.

Nu har Svenska Dagbladet relanserat sin webb och knivarna är sedan länge vässade och i topptrim. Men hämnden är inte ljuv och det finns ingen anledning att ta fram dem. Ett år har gått och vår redesign ändrade sättet många inom och utom branschen ser på webbtidningar. Jag är rätt säker på att Fredric Karén skulle ge oss ett annat betyg i dag.

Dessutom finns det ingen anledning att såga nya SvD.se. De har kort sagt gjort ett kanonjobb och lyft en rörig och vildvuxen sajt där nya element ständigt tillfördes utan att något fick stå tillbaka. Nu har de rensat och valt bort och satt ner foten: det här är SvD.se och det här ska sajten göra. Vilket är betydligt svårare än det låter.

Så, vad har då Svenska Dagbladet, som de numera också heter på nätet, gjort. I stort två saker: De har ersatt det tradionella norsk-svenska vertikala löpet och ersatt det med horisontella block (så kallade zoner) och de har lagt sig väldigt nära papperstidningen i tilltal.

Det är ganska lätt att lista inspirationskällorna till nya SvD.se. De har plockat element från The Guardian (den smala mittspalten med tidlöst material, aka den nya högerspalten) och LA Times (de horisontella boxarna med kolumnister eller erbjudanden).

Sajten skulle också kunna beskrivas som en korsning mellan danska Politiken och Berlingske. Där finner man förebilden till SvD.se:s zoner, det vill säga tydliga block med material hämtat från en vertikal (resor) eller redaktionell avdelning (Näringsliv). Därifrån kommer också den inom branschen omtalade helsidesannonsen som löper över en hel skärm, ett erbjudande som även finns på Sydsvenskan.se.

Jag känner igen i mycket från vår redesign i nya SvD. Tankegångar och ansatser men också i handling. Här är några exempel på bra saker:

• Den slimmade navigeringen med färre saker i menyn. Deras A-Ö ligger nära vårt Allt innehåll men är bättre utgjord.
• En annons per zon och skärm. Sammanhang i stället för slumpvis placering. Färre i stället för fler.
• De horisontella puffarna. I stället för att stapla dem vertikalt.
• Den luftiga designen. Bort med allt onödigt.
• Utvisningen av kommentarer på ettan. SvD.se lägger dem i zonen Läsardebatt, vi har dem i vårt första block.
• Den hårda mallningen av sajten. Med strikta och gemensamma mått för till exempel bilder. Vilket gör sajten betydligt mer lättjobbad än vad många tror.

Andra bra saker är:

• Den höga finishen. SvD.se har tagit sig tid att jobba med detaljerna. Det märks att redesignen tagit över sex fem månader.
• Sektionen. Särskilt viktig när man som SvD.se så tydligt satsar på ett fåtal saker.

Svenska Dagbladet har ungefär 500 000 dagliga läsare av papperstidningen och runt 350 000 dagliga läsare på webben enligt mätföretaget Orvesto. Det är därför intressant att se att de väljer att lägga sig så nära papperstidningen i tilltal. Vid en första anblick känns det som på bekostnad av det som gör webben unik. Hur ser prioriteringen ut den dag webben har fler läsare än pappret?

En nära besläktad fråga handlar om hur Svenska Dagbladet ser på affären och de olika kanalerna. Vad ska de vara bra på och hur ska de komplettera varandra? Nya SvD.se ger mig inget riktigt bra svar på de frågorna.

Slutbetyget blir hur som helst högt. Ännu högre blir det när blålänkarna på ettan försvinner och den alltför annonspackade sista fjärdedelen välsignas med lite läsglädje.

Svenska Dagbladet kallar sig själv gärna Sveriges kvalitetssajt för nyheter. I dag gör de skäl för åtminstone det andra ordet i den meningen.

Så är den till sist här: året julklapp, paddan, Steve Jobs och Apples Ipad.

Det har väl knappast undgått någon att den varit på väg till Sverige. Det har, som man säger, skrivits spaltmeter. Lite har dock skrivits om vad man ska ha i den. Här är några av mina favoriter just nu.

1. Instaper. Här samlar jag alla artiklar som jag inte hann läsa under dagen. Bra som minne men ännu bättre som läsupplevelse. Longform och Give me something to read är två bra sajter som samlar läsvärda artiklar från företrädesvis amerikansk press. Räkna med att en svensk motsvarighet kommer inom kort.
2. Friendly. Försök inte använda Iphone-appen för Facebook, det gjorde jag. Ladda i stället ned Friendly, fungerar fint och ser alldeles utmärkt ut. Hänger du hellre på Twitter är det däremot den officiella appen som gäller.
3. Angry birds. Svårt att komma förbi, särskilt som en julversion tydligen är på väg. Spelet där du medelst flygande fåglar ska rädda dina äggnappade telningar från diverse otäckingar är  minst lika roligt i paddan som i din Iphone (eller Android-telefon).
4. Life. Fantastiska bilder. Helt gratis. Guardians sparsmakade Eyewitness är ett bra alternativ liksom Boston Globes Big Picture.
5. Kindle. Amazons e-boksläsare och shop i ett. Väldigt vanebildande. Just nu ligger Kevin Kellys What Technology Wants högst upp i min digitala boktrave.

Andra favoriter är NY Post (trycksvärta), Huffington Post (trycksvärta 2.0) och Wikipanion (wikipedia-klient).

Sen har jag hört att en helt ny värld öppnas för den som har nödiga kunskaper i att få en VPN-klient att fungera samt ett amerikanskt kreditkort. Video via Hulu, musik via Pandora. Någon som vet?

De flesta av er känner säkert till Soundcloud.  Tjänsten som låter användaren ladda upp och dela med sig av musik och ljud. Om inte så är intervjun i senaste  Guardians Tech Weekly med en av grundarna – Alexander Ljung – en bra introduktion.

Tjänsten är i första hand till för musiker. Men den går förstås att använda till annat. Några exempel som ligger nära det vi sysslar med är förstås lagring och delning av intervjuer. På Kristianstadsbladet driver kulturredaktionen och P A Ydrefelt en ambitiös ljudblogg. Den skulle säkert vinna en hel del på att ta vägen via Soundcloud. Vi får helt enkelt prova. (Och ta oss själva i örat för att vi inte provat tidigare).

I väntan på det rekommenderar jag en av tjänsterna som sprungit ur Soundclouds API. Jag talar om citysounds.fm som strömmar musik från ett antal metropoler i världen. Dock inte Malmö. Vilket förstås är fel. Kom igen nu, Malmömusiker! Oj, vad fort det gick. Det är klart att Malmö finns med.  Jag skäms…

Här är en glad nyhet: Sydsvenskan.se är en av Sveriges hundra bästa sajter. Detta enligt Internetworld som på onsdag presenterar sin årliga Topp 100-lista.

Mycket mer än så vet vi inte. Men det kan kvitta. Vi skickar upp en mindre delegation och hoppas förstås att hamna så högt upp som möjligt.

***

Förra veckan besökte jag Internetdagarna, som år i lagt till ett mediespår till sitt annars tekniktunga innehåll. Från det spåret framkom ganska lite nytt. Det var på tok för mycket:

• ”Jag tror att…” – Redaktörer spekulerar kring affärsmodeller på nätet. Säljarna och marknadscheferna var som vanligt frånvarande.
• ”Mediekonsumtionen har ändrats…” – Redan noterat.
• Ungdomarna beter sig inte som sina föräldrar – Också noterat.

Bra var däremot diskussionerna kring transparens och öppenhet även om panelen liksom åhörarna var överens om det mesta.

Bäst var – och det var också anledningen till att jag åkte till Stockholm – dragningen av Chris Thorpe från The Guardian. En bra sammanfattning hittar du här (från en session han höll hos Bonnier FoU på torsdagen).

Om några timmar startar Sweden social web camp på Tjärö utanför Karlshamn. SDS-koncernen har förstås ett flertal medarbetare på plats och Ping har som ambition att publicera åtminstone några inlägg till er och chefens fromma.

Med all säkerhet kommer det bloggas en masse från campen men den som är intresserad kan redan nu följa evenemanget  på till exempel Bambuser och  Twitter.

Själv hoppas jag få in hel del idéer på hur vi kan utveckla vår verksamhet. Just nu funderar jag på hur vi kan öppna oss än mer mot omvärlden. Barack Obama gör just nu ett hästjobb med sitt Data.gov med att göra offentlig data tillgänglig för allmänheten. Guardian gör något liknande med sin Data store och har dessutom API:et Open Platform,  i Los Angeles bygger L.A Times kartor tillsammans med sina läsare och…

Det händer helt enkelt rätt mycket inom de här områdena. Vad kan vi göra? Vad bör vi göra? Det är frågor som jag hoppas få svar på under campen.