Den här texten har jag väntat elva månader på att få skriva. Det var då vi relanserade Sydsvenskan.se och Svenska Dagbladets webbchef Fredric Karén skrev en personlig och initierad recension av vårt arbete. Rubriken löd ”Design utan nyhetskänsla” och sammanfattade väl hans syn på nya Sydsvenskan.se. Han var skeptisk.

Nu har Svenska Dagbladet relanserat sin webb och knivarna är sedan länge vässade och i topptrim. Men hämnden är inte ljuv och det finns ingen anledning att ta fram dem. Ett år har gått och vår redesign ändrade sättet många inom och utom branschen ser på webbtidningar. Jag är rätt säker på att Fredric Karén skulle ge oss ett annat betyg i dag.

Dessutom finns det ingen anledning att såga nya SvD.se. De har kort sagt gjort ett kanonjobb och lyft en rörig och vildvuxen sajt där nya element ständigt tillfördes utan att något fick stå tillbaka. Nu har de rensat och valt bort och satt ner foten: det här är SvD.se och det här ska sajten göra. Vilket är betydligt svårare än det låter.

Så, vad har då Svenska Dagbladet, som de numera också heter på nätet, gjort. I stort två saker: De har ersatt det tradionella norsk-svenska vertikala löpet och ersatt det med horisontella block (så kallade zoner) och de har lagt sig väldigt nära papperstidningen i tilltal.

Det är ganska lätt att lista inspirationskällorna till nya SvD.se. De har plockat element från The Guardian (den smala mittspalten med tidlöst material, aka den nya högerspalten) och LA Times (de horisontella boxarna med kolumnister eller erbjudanden).

Sajten skulle också kunna beskrivas som en korsning mellan danska Politiken och Berlingske. Där finner man förebilden till SvD.se:s zoner, det vill säga tydliga block med material hämtat från en vertikal (resor) eller redaktionell avdelning (Näringsliv). Därifrån kommer också den inom branschen omtalade helsidesannonsen som löper över en hel skärm, ett erbjudande som även finns på Sydsvenskan.se.

Jag känner igen i mycket från vår redesign i nya SvD. Tankegångar och ansatser men också i handling. Här är några exempel på bra saker:

• Den slimmade navigeringen med färre saker i menyn. Deras A-Ö ligger nära vårt Allt innehåll men är bättre utgjord.
• En annons per zon och skärm. Sammanhang i stället för slumpvis placering. Färre i stället för fler.
• De horisontella puffarna. I stället för att stapla dem vertikalt.
• Den luftiga designen. Bort med allt onödigt.
• Utvisningen av kommentarer på ettan. SvD.se lägger dem i zonen Läsardebatt, vi har dem i vårt första block.
• Den hårda mallningen av sajten. Med strikta och gemensamma mått för till exempel bilder. Vilket gör sajten betydligt mer lättjobbad än vad många tror.

Andra bra saker är:

• Den höga finishen. SvD.se har tagit sig tid att jobba med detaljerna. Det märks att redesignen tagit över sex fem månader.
• Sektionen. Särskilt viktig när man som SvD.se så tydligt satsar på ett fåtal saker.

Svenska Dagbladet har ungefär 500 000 dagliga läsare av papperstidningen och runt 350 000 dagliga läsare på webben enligt mätföretaget Orvesto. Det är därför intressant att se att de väljer att lägga sig så nära papperstidningen i tilltal. Vid en första anblick känns det som på bekostnad av det som gör webben unik. Hur ser prioriteringen ut den dag webben har fler läsare än pappret?

En nära besläktad fråga handlar om hur Svenska Dagbladet ser på affären och de olika kanalerna. Vad ska de vara bra på och hur ska de komplettera varandra? Nya SvD.se ger mig inget riktigt bra svar på de frågorna.

Slutbetyget blir hur som helst högt. Ännu högre blir det när blålänkarna på ettan försvinner och den alltför annonspackade sista fjärdedelen välsignas med lite läsglädje.

Svenska Dagbladet kallar sig själv gärna Sveriges kvalitetssajt för nyheter. I dag gör de skäl för åtminstone det andra ordet i den meningen.

Jag hade inga höga förväntningar på Aftonbladets första Ipad-app – Sportbladet. Förhandsrapporterna hade talat om en PDF-version av sportbilagan med lite multimedia och nyhetsuppdateringar som mervärden. Same, same but Aftonbladet.

Och det var faktiskt precis som levererades. Men på ett sätt som var både smartare och bättre än det jag hittills sett.

PDF-versionen av Sportbladet är som läsupplevelse lika upphetsande som de lösningar Svenska Dagbladet och Expressen lanserat. Det finns säkert ett kundsegment som går i gång på att få en exakt kopia av papperstidningen (Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggade häromdagen förtjänstfullt om detta) men jag tillhör inte den.

Däremot gillar jag rörlig bild. Och där har Aftonbladet träffat helt rätt. Prydligt paketerat, dels i en egen flik och dels inne i PDF-tidningen. Upplevelsen är betydligt bättre än motsvarande lösning i webbtidningen. (Och det är väl detta som appen egentligen handlar om: att få betalt för rörlig bild).

De löpande nyhetsuppdateringarna ligger också under en egen flik och fungerar betydligt bättre än sina motsvarigheter  på andra svenska Ipad-tidningar. Resultatbörsen gör precis vad den ska.

Betyget blir därför 3+, samma som för DN.

Båda har dock en bit kvar till norska Verdens Gang. Den är tillsammans med Berlingske Tidendes ekonomi-app bäst i Norden.

Ondagen den 24 november blev den stora Ipad-dagen för många i Tidningsverige. Vi presenterade vår kommande satsning, DN och Dagens Industri presenterade sina. Svenska Dagbladet lanserade sin första app.

Själv kryssade jag mellan översvämningar och isfläckar på E22, Malmö-Kalmar tur och retur. Och hade en hel del tid att fundera på de appar som redan sett dagens ljus. Så här ser jag på dem, givetvis med betyg. Och kriteriet för granskningen är enkel: ju bättre upplevelse desto högre betyg.

Tidningarnas resa mot Ipaden började redan i somras. Först ut var faktiskt City-tidningarna i Skåne. Därefter följde kort efter NWT-koncernens dagstidningar med bland annat Helsingborgs Dagblad. Två andra titlar ser ni på bilden nedan från Appstore. Tillsammans med några utländska kollegor.

Först ut i min genomgång är alltså pionjärerna från väst.

NWT-koncernen. Betyg: 1

Här pratar vi om en PDF-version av tidningen. Och det låter bättre än det är. PDF är ett bra format i tryckerisammang men står titt som tätt också för ”billig genväg” i mediesammanhang. I NWT-koncernens appar presenteras tidningen såsom den ser ut när den går till tryckeriet. Det är tvådimensionellt och inga relationer mellan de olika elementen. Klickar du på en rubrik på förstasidan kommer du precis ingenstans. Läsaren och läsupplevelsen kommer i andra hand, distributionen i första.

Till dess fördel kan dock sägas att appen fungerar smidigt och bra. Samt att den som vill se hur tidningen ser ut en viss dag får den in extenso, utan krusiduller och terminalanpassningar. Och det finns faktiskt en hel del som vill det.

Expressen. Betyg 1

Expressens nyhetsapp bygger på samma princip som NWT-koncernens och är som jag förstår saken byggd på samma bottenplatta. Den delar därmed alla nackdelar och fördelar med föregångaren. Expressen har dock ett så kallat live-lager i appen där de kan publicera nyheter under dagen. Dessvärre fungerade live-lagret bara undantagsvis under testet men buggarna kommer rimligen rättas inom kort. Då stiger också betyget.

Svenska Dagbladet. Betyg 2

Svenska Dagbladet ger ut en så kallad e-tidning i Ipaden. Det betyder på svenska PDF-version de luxe. Navigeringen är rejält mycket bättre än tidigare appar men liksom kollegorna faller Svenskan på läsupplevelsen. Det märks allt för tydligt att ursprunget är anpassat till papperstidning och inte till en pekplatta/läsplatta/pekdator/surfplatta.

Expressen Extra. Betyg 3

Nu börjar det hända saker. I stället för PDF-version har Expressen skapat en riktig app, anpassad till Ipaden. Den rymmer bild och video och har en läsupplevelse som ligger hästlängder före övriga svenska tidningsappar i den här genomgången.

Och där står vi i dagsläget när det gäller svenska tidningsappar. Med en rejäl portion PDF och lite rörligt och Ipad-anpassat. Och förklaringen till detta är enkel: mindre tidningar kan helt enkelt inte räkna hem arbetsinsatsen för att göra en enskild produkt för Ipaden. Men i takt med att de redaktionella systemen utvecklas kommer ribban sänkas betydligt.

Än så länge saknas också produkter som lutar mer mot webben än mot pappret. Kanske blir Aftonbladets kommande Sportbladet-app den första av den typen.