Konstens tulpanekonomi
Publicerad den 29 januari 2009 klockan 13:50 av Andreas EkströmHerostratos var en ung man som för 2 365 år sedan – tror man – brände ner Artemistemplet i den grekiska staden Efesos.
Hans mål var att bli kändis. Man får säga att han lyckades; hans namn är nu själva grundstenen i uttrycket ”herostratisk ryktbarhet”, kändisskap kopplat till någon typ av missgärning.
”Konstnären” Anna Odell kommer knappast att skapa något så bestående av hennes senaste ”verk” att döma. På Liljeholmsbron i Stockholm lekte hon självmordskandidat så övertygande att polisen hämtade och förde henne till omhändertagande i den psykiatriska tvångsvården. Där spottade hon på personalen innan hon talade om att hon bara var där i egenskap av konstnär.
Hon talar nu i vaga termer om att ”vidga begrepp” och ”tänja gränser”, idéer som kan se stora och goda ut, men som varje gång måste bedömas för sig, och som därför kan befinnas helt sakna värde. Ett slags konstens tulpanekonomi.
På köpet: Polis och vårdpersonal – som än en gång fick anstränga själ och kropp för ersättningar som inte kan imponera på någon – fick sin verklighet parodierad, sina insatser förlöjligade.




