det här är vårt kollektiva missnöjes vinter. vi är nere för räkning. och det är inte enbart ekonomin, dumbom. det är kulturen.

*comedia odell art*

buhu!

förbjud all konst som går att relatera till ”riktiga” händelser och personer. det gråtande barnet på väggen kan ha utsetts för övergrepp. sjömannen med pipan i mungipan kan när som helst slänga sig mot de stormpinade klipporna i djup pankikångest. vi är alla kränkbara varelser. plötsligt har de personer som annars är de första att avfärda det passivt-aggressiva, oövertrumpade kränkningsbegreppet blivit de kränkta.

*bankrupt*

”för ersättningar som inte kan imponera på någon”
andreas ekström – http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments

vem vet kanske är det ekonomin i vart fall? när vi andra går i säckväv och den globala ekonomins slut är nära så vill vi inte se att nån sätter sprätt på våra skattepengar (skattepengar ger alltid höga indignationspoäng) i konstexperiment.

nej. avskatta oss från konsten. låt oss leva i ett land där vi istället för att undersöka tabun kring självmord låter oss underhållas av en grupp nya hjältar: de som loggar på sociala siter under namn som ”lisa13år”.

*Dessau sampled*

”The fear is that *artists* will not dare to offend anyone. /…/ And self-censorship is worse than state censorship.

At the risk of sounding like a stuck needle and echoing most other reasonable people, *art* needs to be allowed an edge, to be allowed to take chances and tickle taboos. Outspoken *artists* should use *art* to expose hypocrisy, reveal truths about the world and maybe broaden a few narrow minds. That is how *art*, and the world, moves forward. Not by having a compliance officer constantly hovering over an edit button.”
Bruce Dessau – http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks