Oerhört stor Doktor Baltazar-varning på den här maskinen, tycker ni inte?

Hemskt sugen på att testa, bara för att.

***

Professor Baltazar föddes tydligen på sextiotalet i det forna Jugoslavien, och skapades av Zagreb Films. För er som inte minns honom eller den genialt poppiga signaturmelodin finns fina klipp på YouTube förstås.

Baltazar tycks vara en vänlig och världsförbättrande vetenskapsman, men det är inte helt enkelt att spåra någon universitetsanknuten verksamhet i hans värld. Han är kanske emeritus, vad vet jag. Men om jag ska gissa disciplin så är han något slags kemist från början. Blanda vätska är han ju en jäkel på, som ni vet – nästan varje problem han ställs inför löser han genom att dra i spaken i sin tombolamaskin och sedan hälla ut det kemiska superpreparat som maskinen framställer, och ur vilket en fantastisk uppfinning alltid tar gestalt.

Jag undrar vilken av de tre ansökningarna för att få ESS som Baltazar skulle ha stöttat. Ungern ligger närmast Kroatien. Skulle Ungern vinna i kväll – det känns som melodifestival eller OS-ansökan – ska jag skicka dem ett mejl om att göra professor Baltazar, den snälle vetenskapsmannen med världens bästa för ögonen, till officiell maskot.

Jag har tidigare tjatat om Hans Roslings förträfflighet. Här kommer ytterligare bevis för att jag har rätt.

I går fick jag skäll (se nedan i kommentarerna) för att vi skriver för mycket om medier på den här bloggen.

Men vad ska man göra när verkligheten bjuder på sådana här smörpass? Reportern på Berlingske vet alltså inte vad Spotify är, eftersom han stavar det ”Sporty-Five”. Sporty-Five, det är ju klockrent! Har någon reggat domänen än?

Expressen-journalisten Clarence Frenker skickas ut för att försöka få en kommentar av Wanja Lundby-Wedin om den senaste fackliga skandalen.

Clarence Frenker hittar en kvinna som inte vill svara på frågorna, vilket ska visa sig bero på att hon inte är Wanja Lundby-Wedin. Vilket dock inte reporter Frenker uppfattar. Expressen gör en braskande förstasida.

Man kan ironisera över detta en timme i sträck om man vill. I stället, en fråga:

Hur är det möjligt att ha anställning på tidningen Expressen som reporter utan att kunna känna igen LO:s ordförande?

Det är tid för diskussion om det personliga ansvaret i journalistiken, det som lite för ofta försvinner bakom utgivarskapet. Det är därför jag i denna notis skriver reporterns namn. Sedan är reportern förstås inte ensam ansvarig. För vad skiljer ett etablerat massmedium från en blogg? En av många saker är den kollektiva kompetensen, skyddsnäten, erfarenheten. Den sakkunskap som en saknar finns ofta hos någon annan på redaktionen och så vidare. Men, nej.

Expressen bör, som det heter, se över sina rutiner. Men inte bara nyhetsrutinerna, utan utbildningsrutinerna, rekryteringsrutinerna.

***

Och nu gäller det att sätta i gång lite konspirationsteorier här direkt: Kan vi utesluta att LO skickade en lookalike? Kan vi utesluta att det var Anna Odell?

Vi har problem med svenskspråkigt spam här bland bloggkommentarerna, det är en ”Barbro” som tipsar om en viktminskningsmetod via en länk. Jag har tagit bort den flera gånger nu.

Men det är skönt att världen går framåt ändå! Spam – nu på svenska!

Om allt vore som vanligt skulle Lennart Persson stått i dj-båset på Sonics och K3:s grej Popskolan på Vinylbaren ikväll, och spelat fantastiska låtar som vi aldrig hade hört talas om förr.

Nu får vi andra stå där och spela för honom istället. Det blir inte som vanligt, men det blir åtminstone inte tyst.

Det börjar vid 18-tiden. Ni är naturligtvis alla välkomna.

Ni som läser här är kanske sådär mittemellan-intresserade av Sydsvenskans inre angelägenheter, men Sven Hovne är ingen inre angelägenhet. Han har under många år på Sydsvenskan varit en massa saker, reporter till exempel, men de senaste åren läsarkontakt och besöksguide. En centralpunkt för kontakt och kunskap.

Sven Hovne är en av mina bästa vänner bland kollegerna – jag brukade hälsa på honom med orden ”Goddag farbror Sven!” varpå han lika rutinmässigt sa ”Goddag din olycka” – men från och med i måndags arbetar han inte längre här. Han har gått i pension.

”Man ska gå i tid från festen, för då hinner man kanske med en fest till”, sa han i fredags.

Ja, jag skriver mest det här för att jag redan saknar honom enormt mycket. Man tror att man har konstanter i sitt liv, och jag har just begripit att jag trodde att Sven Hovne var en konstant här på Sydsvenskans redaktion.

Jag ska försöka dra något slags generell lärdom av det.

Ett pressutskicksmail skickat halv sju i morse, från några som kallar sig Nackens Folkdansgille, har den naturligtvis alldeles självlysande rubriken ”Norges schlagerdans genusgranskas!”.

Ja just det, med utropstecken och hela köret. Så ska en slipsten dras. Dagsaktuell schlageranknytning tillsammans med ordet ”genusgranskas”, med sin lätt hotfulla doft av skatterevision och Stasi.

Vad det handlar om? Jo att tre högskolearbeten som alla studerar den norska dansen ”halling” är på väg att läggas fram. Och som det faller sig, var det just ”halling” som några av figurerna bakom den norske schlagervinnaren råkade dansa i lördags.

I dag presenterar Sydsvenskan stolt en text av Jonas Gardell om anonymitetens problematik. En motbild! Jag älskar motbilder.

Johannes Forssberg skrev en rätt försiktigt formulerad kritik av Piratpartiet i Expressen i veckan, såg ni det? (De mer lättkränkta härjar i kommentarsfältet.)