Ni som läser här är kanske sådär mittemellan-intresserade av Sydsvenskans inre angelägenheter, men Sven Hovne är ingen inre angelägenhet. Han har under många år på Sydsvenskan varit en massa saker, reporter till exempel, men de senaste åren läsarkontakt och besöksguide. En centralpunkt för kontakt och kunskap.

Sven Hovne är en av mina bästa vänner bland kollegerna – jag brukade hälsa på honom med orden ”Goddag farbror Sven!” varpå han lika rutinmässigt sa ”Goddag din olycka” – men från och med i måndags arbetar han inte längre här. Han har gått i pension.

”Man ska gå i tid från festen, för då hinner man kanske med en fest till”, sa han i fredags.

Ja, jag skriver mest det här för att jag redan saknar honom enormt mycket. Man tror att man har konstanter i sitt liv, och jag har just begripit att jag trodde att Sven Hovne var en konstant här på Sydsvenskans redaktion.

Jag ska försöka dra något slags generell lärdom av det.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg