Bonnierförlagen har en stolt tradition av att göra en julbok. Detta är en exklusiv liten sak som trycks i ett par tusen exemplar och delas ut till författare och journalister och andra som hamnar på the corporate julklappslista. Julboken är ofta intressant för sin tekniska lösning: Man gör något så fint och roligt och omodernt som en volym med osprättade sidor. Eller kanske som i år: En ickebok, en lång vikt pappersremsa i form av ett brev från författaren Niklas Rådström till Albert Bonniers förlag om varför det inte blir någon julbok i år. (Det är förstås ett slags novell däri också.)

Jag tror hur som helst att tekniken med det dragspelsvikta kallas ”leporellofalsning”. Och ja, det var det särklassigt mest intressanta med denna utgåva. Förlåt den i munnen skådade givna hästen.

Nu på eftermiddagen kom nyheten att serieförlaget Kartago, Sveriges på alla sätt ledande, köps upp av Bonniers.

Man får vara bra Rocky-förläst, vilket jag är, för att genast associera till en tidig Martin Kellerman-strip där Rocky och hans polare går gatan fram och konstaterar att det just nu går riktigt bra:

”Vi lägger ju under oss territorium på löpande band! Albert Bonnier kommer att klippa vår gräsmatta!”

Och man får nu hålla tummarna för att samgåendet inte påverkar Kartagos utgivning över huvud taget. Den är det inget fel på.

Nyheterna på DR1 i går kväll bjöd på årets mest avslöjande tv-ögonblick. Kim Bildsøe Lassen intervjuade Irans president Mahmoud Ahmadinejad, inför dennes besök i Köpenhamn. Det lät bland annat såhär:

Bildsøe Lassen: ”Sedan valet i Iran har det varit protester på gatorna och vissa har kallat demonstranterna för förrädare. Menar du att de unga demonstranterna är förrädare?”

Ahmadinejad: ”Vi ska hålla isär saker och ting. Valen i Iran är väldigt fria. Det är den högsta tänkbara graden av frihet. Vi har inte ett partibaserat system. Det är ett fritt styre. Väldigt folkligt förankrat. Vi hade ett väldigt högt valdeltagande, 85%, det är enastående. Så var det några som protesterade. Det är naturligt.”

Bildsøe Lassen: ”Menar du att de unga i Iran idag har frihet att uttrycka sina åsikter? Har de människor som säger att de blivit trakasserade av polisen fel?”

Ahmadenijad: ”Jag säger att lag råder i Iran. Om någon går mot röd gubbe i Danmark, griper inte polisen in då? Polisen ska upprätthålla lag och ordning. Men polisen handlar inom lagens ramar, och domstolarna övervakar polisen. Alla ska följa lagen, också protester ska ske innanför lagens ramar. Du såg säkert demonstrationerna i Köpenhamn i förrgår. Varför grep polisen in mot demonstranterna? Tårgas, batonger… Varför gjorde polisen så? Jo för att lag också råder i Danmark. Folk har friheten att protestera, men de ska respektera lagen. Det som skedde i Köpenhamn var detsamma som skedde i Teheran.”

Jag vill så gärna veta hur den danska regeringen känner inför denna björnkram.

Hela intervjun finns här.

Att återvända till skallebloggen här efter sju veckors tjänstledighet känns lite som att inte ha rakat sig på lika länge. Dammigt. Glest. Tråkigt. Men jag vill återvända med en länk till författaren Daniel Åberg, som testar sina vingar utan förlagshjälp med sin nya roman. (Den förra, som jag har för mig kom 2005, hetter ”Dannyboy och kärleken”, vilket jag tycker är en av de bästa romantitlarna från det här decenniet.)

Följ – och inspireras. Kanske en väg fram för allt fler?

När jag cyklade hit idag var hela vägen kantad av affischer med ett av syskonen Wahlgren. Det var som kolonner längs cykelbanan, som att befinna sig inuti en gigantisk Wahlgren-kuliss.

Igår råkade jag se en trailer för ett matprogram där en annan Wahlgren lagade fläskpannkaka. Eller om det var fisksoppa.

Som Vellinge-bor känner för ensamkommande flyktingbarn, så känner jag för familjen Wahlgren. Visst, de ser kanske ut som harmlösa barn men jag ser gangstermustascherna på deras läppar. Visst, de får gärna göra vad de gör och vara som de är, jag vill bara inte ha dem på min gata.