Det amerikanska schackbrädet

Publicerad den 12 januari 2010 klockan 15:10 av Sydsvenskans kulturredaktion

Barack Obama i Vita Huset och Michael Steele ordförande för republikanerna, men vissa saker är ännu inte överspelade i det för bara ett halvsekel sedan segregerade USA. Till exempel känsligheten för vissa historiskt belastade ord. Nu är Harry Reid, demokratisk majoritetsledare i senaten, i blåsväder för att ha använt ordet ”negro” i en kommentar om Obama. Det är i ett utdrag ur den kommande boken ”Game Change” av journalisterna Mark Halperin och John Heilemann som Reid fäller kommentaren och Michael Steele, den republikanske ordföranden, var inte sen att fördöma, föredömligt nog i Fox News, och kräva ursäkt och botgöring.

Det intressanta är att Michael Steele jämför Reids blunder med Trent Lott, den republikanske majoritetsledaren som 2002 hyllade Strom Thurmond för dennes presidentvalskampanj på 40-talet (Thurmond gick till val på ett löfte att hålla ”the negroes” ute från de vitas kyrkor och skolor). Nu är det alltså en yngre svart republikan som läxar upp en äldre vit demokrat för att ha varit ”racially insensitive” genom att jämföra honom med en äldre vit republikan.

Man kunde tro att något drastiskt hänt, men vissa saker förändras bara skenbart, och en sak kan man vara säker på vad det gäller den amerikanska ständigt pågående uppgörelsen med de historiska rasfördomarna och segregationen: Den följer inga partilinjer, har aldrig gjort. Trent Lott växte upp som demokrat. Strom Thurmond företrädde det oberoende partiet ”Dixiecrats” när han ville bli president, blev sedermera demokratisk senator innan han 1964 bytte till republikanerna. Alabama-guvernören George Wallace, sextiotalets frontalfigur för den segregerade amerikanska söderns rasism, var demokrat.

Abraham Lincoln var republikan. För övrigt också James Brown.

  • http://onepointofview.tumblr.com MaxW

    Amerikanska partier följer inte heller dem, partilinjen. Det är så suddigt där i mitten mellan åsnan och elefanten att stakethoppare accepteras per automatik. Det finns knappt inget spektrum alls att tala om i USA, person är bra mycket viktigare än parti.

  • http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/ Patrik Svensson

    Joe Lieberman! Han behöver inte hoppa över några staket, han sitter gränsle över det.

  • Bert Persson

    Den amerikanska debatten känns i alla fall mångtydigare och mera spännande än de motsvarande svenska kulturfajterna om män och kvinnor – nu senast Stig Larsson vs Åsa Beckman. För här finns det bara en enda matris: ung (nåja? det viktiga är rollfacket) kvinnlig kritiker utmanar manlig ikon och anklagar honom/hans publik för sexism, den manlige ikonens svar sorteras in under ”gubbigt geni med bettskena” – dessutom tycks kritikern påfallande ofta vara medelklass medan konstnären/författarenm kommer från arbetarklassen eller ser sig som rotad där.. Det är Skugge vs Ranelid, Ramqvist vs Lundell igen och igen och igen och igen…alltihop dryper av ett ressentiment som inte känns speciellt motiverat: har vs verkligen inga bättre skivor?

blog comments powered by Disqus

*Flintskalle: Den kommer alltid för tidigt och är orsakad av ungdomssynder eller av att man tänker stora tankar.
Andreas Ekström. rakad 2000 och Patrik Svensson, rakad 2001 bloggar direkt från Sydsvenskans kulturredaktion. Ämnen: Åttiotalshårdrock, medier, fine dining, amerikanska talkshowvärdar, internet och Zadie Smith. Med mera.

Länklista

  • Andreas Ekström
  • Patrik Svensson

Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu