Kommentarer till Det amerikanska schackbrädet

Av: Bert Persson

Bert Persson — Mon, 18 Jan 2010 14:02:02 +0000

Den amerikanska debatten känns i alla fall mångtydigare och mera spännande än de motsvarande svenska kulturfajterna om män och kvinnor – nu senast Stig Larsson vs Åsa Beckman. För här finns det bara en enda matris: ung (nåja? det viktiga är rollfacket) kvinnlig kritiker utmanar manlig ikon och anklagar honom/hans publik för sexism, den manlige ikonens svar sorteras in under ”gubbigt geni med bettskena” – dessutom tycks kritikern påfallande ofta vara medelklass medan konstnären/författarenm kommer från arbetarklassen eller ser sig som rotad där.. Det är Skugge vs Ranelid, Ramqvist vs Lundell igen och igen och igen och igen…alltihop dryper av ett ressentiment som inte känns speciellt motiverat: har vs verkligen inga bättre skivor?

Av: Patrik Svensson

Patrik Svensson — Tue, 12 Jan 2010 16:25:00 +0000

Joe Lieberman! Han behöver inte hoppa över några staket, han sitter gränsle över det.

Av: MaxW

MaxW — Tue, 12 Jan 2010 15:28:39 +0000

Amerikanska partier följer inte heller dem, partilinjen. Det är så suddigt där i mitten mellan åsnan och elefanten att stakethoppare accepteras per automatik. Det finns knappt inget spektrum alls att tala om i USA, person är bra mycket viktigare än parti.