Andreas, helt off topic,
i dagens tidning har du en liten kommentar om muslimen som vägrade ta en kvinnlig chef i hand. Jag har tänkt på den där lilla notisen hela dan…
Dels är jag född in i och uppvuxen i en sluten, väldigt människofientlig sekt (fullt tillåtet i Sverige), dels har jag alldeles nyligen i mitt jobb råkat ut för en muslim som inte tog i hand. Alltså har jag lite åsikter här.

Han sa ifrån vänligt och i förbigående och så var det inte mer med det. Det stod alldeles klart att det inte var personligt, det var till 100% ”it’s not you, it’s me”. Våra affärsförehavanden går vidare helt professionellt och med all respekt från bägge sidor.
Det var inte värre än att jag kanske inte vill pussa okänd fransman på kind. Inte alls lika illa som allt skit jag var tvingad att göra/inte göra inför andra människor som minderårig sektmedlem.

Viss typ av muslim tar inte motsatt kön i hand, det gäller båda könen. Tycka vad man vill om det, men inte sjutton är det kränkande eller diskriminerande för den som ‘råkar ut’ för det. I värsta fall är det kränkande för den som kanske tvingas till beteendet. Det handlar BARA om den individen och dennes samvete, inte dig eller mig! Respekt är så självklart och enkelt, bara man kan se förbi det där röda skynket som islam ju är idag.

Evan Dando hade helt klart rätt: ”why don’t you look after yourself and not down on me”

Intressanta synpunkter. Men vad händer om vi ”översätter” situationen på så vis att vi tänker oss ett rum med fyra vita personer och en svart, och någon vägrar att hälsa i hand på den svarta personen? Kanske hade man kunnat rädda det genom att säga ”av hänsyn till min religion kan jag inte skaka hand med svarta personer, sorry, hoppas du förstår”? Men nej. Jag tycker inte det. Sedan är det väl ytterst tveksamt, som jag skrev, om detta ska koppas till arbetslöshetsersättningen. Man kan ju inte lagstifta om handslag, precis.

Diskussion med många deltagare finns redan på annan plats på sajten, mycket välkommen dit:

http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/02/08/religionsfrihet-banar-vag-for-backlash/

Fin scen du beskriver. Jag tycker alltid det är besvärande med dessa meddelanden man lämnar om sig själv på tygkassar och kepsar, påsar och teskitar. Såg en gammal farbror idag (ja, han VAR gammal, säkert 80) med en påse där det stod Malmö Högskola. Så då vet man liksom att där går han INTE! Men om Rakel kommer med den kassen, ja, då har hon varit där, det passar liksom. Den enda textade tetröja jag kan tänka mig är den med ”Kafka hade inte heller så roligt”. Men då ska det vara originalet – inte de nytryckta. Snobb. Snobb är vad jag är.

Haha, min svensklärare hade en sån t-shirt på åttiotalet! Hon bar sitt öde – att undervisa oss – med tålamod och värdighet. Jag gillade henne väldigt mycket. (Karin Barsöe. Smedingeskolan, Fjärås.)

Skriver upp beige rutig tweedkavaj med lappade armbågar på önskelistan.

Jahaja. Denna svenskaläraren känner att det kanske skulle vara too much i klassrummet – ”Kafka hade heller inte så roligt”. Blir lite konstigt. Alla gillar inte ämnet. Hmm, men jag ska fundera på saken. Jag vill också bli ihågkommen om tjugo år!

”Jag har läst Kafka och jag har gjort det med kläderna på”

-genial oneliner av Magnus Ödmark. Syftar ”gjort det” tillbaka på den föregående satsen eller är de båda leden helt obeorende? Och är det normala att läsa Kafka…näck? Utan t-tröja?

Max, jag vet att du känner Franz. Men jag känner Magnus. Och jag kan intyga att precis vad som helst vid ett eller annat tillfälle kan vara normalt.

Jag har en kasse som det står Domus på.

[...] Patrik Olsson och Andreas Ekström [...]