”The Tolstoy of the Internet era” kallas Jonathan Franzen i en recension av nya romanen ”Freedom”. Så mycket finare än så kan man väl inte bli titulerad som romanförfattare idag. Lägg till det att han nyligen var omslagspojke på Time Magazine, det händer verkligen inte så ofta för författare.

Det beror naturligtvis inte bara på att Barack Obama nyligen sågs med ett förhandsexemplar av Franzens ”Freedom” i handen, först och främst beror det såklart på att han är en väldigt bra och även viktig författare vars förra roman, ”The Corrections”, faktiskt lyckades med det tyvärr ganska sällsynta att på ett fullkomligt naturligt sätt gifta samman samtiden och inte minst samtidens sätt att kommunicera med ett klassiskt romanberättande vars rötter fortfarande gror i ångmaskinernas tid. Jag ser mycket fram emot att läsa ”Freedom”.

En intressant sak i den där Time-intervjun som publicerades för två veckor sedan, är beskrivningen av hur han jobbar:

”Franzen works in a rented office that he has stripped of all distractions. He uses a heavy, obsolete Dell laptop from which he has scoured any trace of hearts and solitaire, down to the level of the operating system. Because Franzen believes you can’t write serious fiction on a computer that’s connected to the Internet, he not only removed the Dell’s wireless card but also permanently blocked its Ethernet port. ”What you have to do,” he explains, ”is you plug in an Ethernet cable with superglue, and then you saw off the little head of it.””

Och ändå, tänker man, gick det nio år mellan ”The Corrections” och ”Freedom”.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg