Och går också du då bara förbi?

Publicerad den 10 februari 2012 klockan 08:44 av Heidi Avellan

Tiggarens nöd tvingar oss välja, slås fast i P1-morgon:

Gå förbi. Utan att möta blicken.

Se tiggaren i ögonen och säga nej.

Eller skänka en slant – väl medveten om att det antagligen inte är så klokt. I värsta fall hamnar pengarna i händerna på samvetslösa slavdrivare inblandade i människohandel, i bästa fall uppmuntrar det bara en person att stanna kvar i denna ovärdiga fattigsyssla istället för att tvingas skaffa ett riktigt jobb.

Svårt:

Det handlar ju om att fatta ett väl övervägt beslut, ett beslut där moral och humanism vägs in, på ingen tid alls.

Ett i-landsproblem – visst.

Och av de två människor som möts dessa få sekunder är det tiggaren som har det svårare. Självklart.

Men likafullt är det knepigt varje gång en mamma med ett lite barn i knäet räcker fram sin pappmugg eller mannen utan ben utanför Hemköp möter min blick och min nioåring undrar varför han sitter där han sitter. Varför ingen hjälper honom på riktigt?

Jag försöker svara. Det går så där.

Till salu – du betalar

Publicerad den 9 februari 2012 klockan 08:24 av Heidi Avellan

De vill sälja din bostadsrtt. Eller ditt hus.

Lyckas de får de en del av vad köparen betalar. Rimligt, ett bra system med morot och piska som får mäklaren att göra sitt bästa

Misslyckas de får de ingenting …

Nehej, ”gratis eller sålt” är tydligen snart historia. Fastighetsmäklarna vill ha betalt hur som helst, skriver Sydsvenskan idag: Startavgift.

Rimligt? I princip, mäklaren gör ju ett jobb, investerar lite tid och arbete och tar en viss risk med ett nytt objekt.

Allt handlar om hur det hela utformas. Det får inte finnas något incitament i det hela som gör att mäklaren tar på sig osäljbara objekt eller lovar mer än vad som går att hålla bara för att locka in kunden i processen och ta betalt. Och sedan struntar i att aktivt sälja.

Lite illavarslande är det att idén dyker upp nu när fastighetsmarknaden gått i stå.

Borg vs bankerna, rond …

Publicerad den 8 februari 2012 klockan 07:31 av Heidi Avellan

Storbankerna gör jättevinster mitt i krisen.
Finansminister Anders Borg (M) rasar mot bankerna. Tar till brösttoner, gör sig stöddig:
What else is new?
Borg menar att hårdare kapitaltäckningskrav kommer att kapa vinsterna. Han talar om höjd bankskatt.
Vi bankkunder är luttrade.Vi räknar med att bankerna hittar på ett sätt att skicka alla kostnader vidare, precis som de gör med risken. Går det bra gör banken vinst, går det illa står skattebetalarna för fiolerna.

Eftersom banker inte kan tillåtas gå omkull.
Hur som helst är det du och jag som betalar.
Bankerna vet det.
Vi vet det.
Och egentligen vet också Borg det.

Rätt med Breivik i rätten

Publicerad den 7 februari 2012 klockan 13:10 av Heidi Avellan

Det gör säkert ont i de drabbade. Det skär i hjärtat hos dem som miste en nära anhörig den 22 juli och dem som själva mötte massmördaren, men överlevde.

Att möta Anders Behring Breivik i rättssalen måste vara en prövning.

Att han under omhäktningsförhandlingarna i Oslo igår dessutom kunde lyfta händerna i vad som tolkades som en högerextrem hälsning, att han fick påstå att det är han som representerar ”det norska urfolket” och därför inte kan vara skyldig, att han krävde att bli släppt och ville ha en fin medalj av kungen för att handlat i nödvärn för det norska folket … allt det där är påfrestande.

Men nödvändigt.

Den nationella stödgruppen efter den 22 juli är kritisk till att medier direktsände gårdagens förhandlingar. Det höjdes också röster mot att Breivik får yttra sig i rätten – och i någon mening sprida sitt budskap.


Men Breivik ska behandlas som vilken misstänkt brottsling som helst, hur vidrigt hans brott än är. Inte så mycket för hans skull som för Norges, inte så mycket av respekt för honom, som av respekt för det rättsliga system som är en del av den demokrati och öppenhet Breiviks terrorbrott var riktat emot.

En öppenhet och demokrati som hans 77 offer trodde på och jobbade för.

Blir han särbehandlad så har han redan vunnit.

Han måste få yttra sig och medierna måste få återge det han säger. Hans åsikter må vara förvirrade och hatiska, men ska mötas med argument.

Eller kanske som en av åhörarna, Magnus Håkonsen, uttrycker det i DN: ”Att skratta åt honom är ett bra sätt att desarmera hans argument.”

Gränshinder väck – ”allerede i år”

Publicerad den 6 februari 2012 klockan 14:34 av Heidi Avellan

Gränshindren ska bort. Redan i år …

Ibland känns det mer meningsfullt än ibland att syssla med opinionsbildning och delta i debatter.

I tisdags deltog jag i en debatt i Köpenhamn med rubriken ”Krisen en chance for Norden?

De andra debattörerna var Manu Sareen, minister med ansvar för nordiska frågor, Marlene Wind, professor och chef för centret för europeisk politik vid Köpenhamns universitet och Bertel Haarder, tidigare minister och ordförande för den danska delegationen i Nordiska rådet.

Det blev många vackra ord sagt om nordiskt samarbete – det brukar klinga vackert då det handlar om Norden – innan jag som sista inledare fick strö malört i glädjebägaren och peka på att det nordiska samarbetet gått i stå och att gränshindren kring Öresund är en skam som efter mer än ett decennium med Born fortfarande utgör ett hinder för integrationen. Utan att regeringarna verkar bry sig.

Sedan blev debatten mer intressant.

Ministern verkade så uppriktigt angelägen om att ta itu med gränshindren, till exempel. Men det brukar sällan hända så mycket så snabbt.

Glad är jag idag då det dimper ner ett pressmeddelande från Manu Sareen:

Regeringen opprioriterer fjernelsen af grænsehindringer mellem de nordiske lande

Han pekar på de hinder danskar på väg till Bornholm möter, men också på den uppsjö av hinder som drabbar Sundspendlarna. Och den ekonomiska tillväxten.

Det er mig derfor magtpåliggende, at vi fra dansk side – i samarbejde med de øvrige nordiske lande – medvirker aktivt til at fjerne flest mulige grænsehindringer i Norden allerede i år.

Allerede i år.

Redan i år.

Toppen, ministern! Få fart på det hela!

Två vann då Finland valde

Publicerad den 5 februari 2012 klockan 20:55 av Heidi Avellan

Ingen blev förvånad då det stor klart att Samlingspartiets Sauli Niinistö slog De grönas Pekka Haavisto i presidentvalet i Finland.

Den konservative kandidaten nosade på segern redan i förra valet för sex år sedan och Samlingspartiet är ett av de tre stora partierna – och har dessutom statsministerposten just nu.

Med 62,6 procent av rösterna har Niinistö ett starkt mandat.

Somliga har ansett Niinistös popularitet märklig med tanke på hans merit som ”järnkamrer” från tiden som finansminister, men det kan ju faktiskt vara precis tvärtom. I dåliga ekonomiska tider är de hårda finansiella nyporna snarare en merit.

Den enda överraskningen hade varit om finländarna hade valt en grön president – och en som dessutom är öppet homosexuell. Men en sådan förnyelse var det alltså få som på allvar räknade med.

För en som var uträknad från början var det en seger att komma till en andra omgång.

Så har valet två segrare.

Sauli Niinistö tillträder officiellt den 1 mars. Första statsbesöket går traditionellt till Sverige.

Haavisto eller Niinistö

Publicerad den 3 februari 2012 klockan 08:07 av Heidi Avellan

För en svensk låter det bara alltför lika. Alltför lika finskt:

Pekka Haavisto eller Sauli Niinistö – hur stor kan skillnaden vara?

På söndag väljer mitt forna hemland president och det är alltså redan klart att det blir en man och en finne – de två kvinnorna och den enda finlandssvenska kandidaten föll bort i första valomgången.

Nu återstår två medelålders män med klara statsmannaegenskaper, eleganta och verserade, vardera med en internationell karriär i backfickan – även om De grönas Pekka Haavisto har en mer imponerande meritlista utanför landets gränser än Samlingspartiets Sauli Niinstö.

Att två internationalister gick vidare till andra omgång i ett land där populism och nationalism vädrar morgonluft i eurokrisens spår är i sig glädjande, det är framför allt internationella relationer presidenten i Finland har att syssla med.

Det mest troliga är att Niinistö vinner kampen med rejäl marginal. Och det är inte så mycket att orda om, i sak. En värdig vinnare.

Trist i sammanhanget är ändå att Pekka Haavistos sexualitet fått ta så stor plats i debatten. På tok för många kan helt enkelt inte tänka sig att Finlands president representerar med sin äkta hälft om denna äkta hälft är av samma kön som presidenten.

är det alltså reda

Platt läsning är också läsning

Publicerad den 2 februari 2012 klockan 10:03 av Heidi Avellan
I Sundbyberg har skolorna slängt ut böckerna. De använder läsplattor och tycker att barnen lär sig bättre.
Det får utbildningsminister Jan Björklund (FP) att gå i taket. Han blir sorgsen och ser en framtid utan böcker och penna och papper. ”Om man tänker ersätta böckerna fullt ut med digitala hjälpmedel, då är man fel ute.”
Varför det?
Det viktiga måste vara att barn lär sig läsa och skriva – och använda den nya tekniken. Då behövs läsplattor och datorer och lärare som vet hur de används.
Sedan kan vi som älskar böcker och tidningar på papper fortsätta att göra det. Också. Man kan älska två …

Med i gänget

Publicerad den 31 januari 2012 klockan 07:59 av Heidi Avellan

I ena laget Storbritannien och Tjeckien. I det andra 25 EU-länder. Och bland dem – lyckligtvis – Sverige.

Så ser läget ut efter måndagskvällens toppmöte i Bryssel.

Om pakten kommer att bli bra, om det kommer att fylla sitt syfte, lösa krisen och skapa ny tillväxt i Europa, är alldeles för tidigt att säga. Men åtminstone finns chansen att pakten utvecklas i en riktning som är bra också för Sverige.

Nu när Sverige valt att agera i den union vi är med i.

Nu gäller det – igen

Publicerad den 30 januari 2012 klockan 07:44 av Heidi Avellan

Det finns flera punkter på agendan. Men viktigast på toppmötet i Bryssel är den finanspolitiska pakten som länderna måste bli överens om.

Alternativet är bara förfärligt.

Det gick inte så bra vid förra försöket i december: EU:s Gossen Ruda, Storbritannien, satte sig som så ofta förr i EU:s historia på tvären och David Cameron lade in sitt veto – ett veto som kritiserades också på hemmaplan då varken han eller någon annan kunde säga vad det var ett veto emot.

Sedan dess har reglerna i finanspakten klarnat en hel del. Men kärnan är det som sagts från början: regler för ordning i statens finanser.

Vilket egentligen inte borde behövas, eftersom tillväxt- och stabilitetspakten redan innehöll de viktigaste reglerna. Problemet var att euroländer med jättarna Tyskland och Frankrike i spetsen bröt mot dem. Följden ser vi nu.

I kväll ska alltså Fredrik Reinfeldt (M) förhandla om Sveriges medverkan i europakten mot rätten att sitta med på eurotoppmöten. Kraven är att Sverige inte ska tvingas följa de nya budgetreglerna och nejet till euron ska respekteras.

Bra finanser har Sverige redan, så det är bara att hoppas på bra spridningseffekter av det svenska fögderiet.


Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu