Svenska försvaret mot narkotika?

Efter beskedet att två svenska soldater dödats och en skadats i Afghanistan framträdde ÖB Sverker Göranson i TV-programmet Agenda på söndagen. Han var inte helt igenom övertygande.

Ytterst handlar uppdraget om att ”möjliggöra att de (afghanerna) också kan leva på det fina sätt som vi gör här hemma, för gör vi inte det riskerar vi inte minst att den narkotika som finns där kommer hit och drabbar våra barn på våra gator i Sverige”, förklarade Göranson.

Visst. Den omfattande narkotikaproduktionen är ett problem, både för Afghanistan och för omvärlden. I Isaf:s mandat ingår också att bekämpa den olagliga narkotikahanteringen. Men det centrala motivet för att riskera svenska soldaters liv och lem är knappast att skydda svenska barn mot droger.

I grunden handlar FN-mandatet om att skydda Afghanistans civila samhälle, motverka terrorism, bygga upp demokratin och en inhemsk ordningsmakt.

Skriv en kommentar »

Religionsfrihet banar väg för backlash

En man som inte kan skaka hand med en kvinna, som inte kan se en kvinna i ögonen, som helt enkelt ignorerar en kvinna även om hon är arbetsgivare och chef – hur skall han ta sig fram i det svenska arbetslivet? I det svenska samhället?

Stockholms tingsrätt har dömt Arbetsförmedlingen att betala 60 000 kronor i skadestånd till en muslimsk man som fick sin ersättning indragen för att han vägrade skaka hand med en kvinnlig representant för ett företag där han sökte praktikplats, enligt Ekot.

Religiös diskriminering, menar rätten och DO som drev målet. Och vann.

Går det att avfärda så enkelt? Skitsak? Kvinnan på företaget var småaktig?

Här har rätten svarat på frågan: Religiös diskriminering? Ja, han är muslim och skakar av religiösa skäl inte hand med kvinnor. Var god och betala.

I rätten var det enkelt, verkligheten är mer komplex.

Hoppas målet går vidare och högre instans vågar se komplikationerna.

I vårt samhälle finns en gemensam värdegrund som bland annat säger att kvinnor och män har samma värde – det är inte acceptabelt att, som arbetsgivarsidan beskriver, ignorera en företagsledare för att hon är kvinna. Den som skall leva här måste acceptera den värdegrunden.

Det känns olustigt om DO börjar driva diskrimineringsmål där män kräver rätten att nedvärdera kvinnor av ”religiösa” skäl, alltså att en arkaisk patriarkal syn på kvinnan kommer igen i vårt jämställda sekulariserade samhälle.

Köksvägen. 

Med religionen som dörröppnare.

Det finns 11 Kommentarer »

Förlorade år i Ukraina

Viktor Janukovitj är det ukrainska presidentvalets segrare.

Det uppger en ledamot i landets valkommission.

Ibland är politikens vägar outgrundliga.

2004 vann Janukovitj, allmänt betraktad som Kremls man, ett val kantat av oegentligheter. Viktor Jusjtjenko och Julia Timosjenko ledde oppositionen med krav på demokrati och reformer. Människor gick ut på gatorna. Det var den orangea revolutionen.

Janukovitj tvingades bort. Oppositionen segrade. Men parhästarna Justjenko och Timosjenko blev snabbt fiender. Maktkampen ledde till låsningar. Nödvändiga reformer uteblev. Ukraina sjönk allt djupare ner i korruption, ekonomisk kris och väljarapati.

Nu tycks Janukovitj vara tillbaka som president. Om hans motståndare accepterar förlusten. Julia Timosjenko har lovat att vid minsta tecken på valfusk uppmana sina anhängare att än en gång gå ut på gatorna.

Men revolutioner – även fredliga – går sällan i repris.

Sex år har gått förlorade. För de människor som den gången gick ut på gatorna och höjde de orangea fanorna i protest måste det kännas oändligt bittert.

Att återupprätta ukrainarnas förtroende för politik och demokrati – i den mån de haft något – blir inte lätt.

Och det skulle förvåna om Viktor Janukovitj är rätt man för uppgiften.

Taggar: Ukraina
Skriv en kommentar »

Lögn, statistik och förbannade socialdemokrater

Var av hjärtat är fullt, brukar det heta när ordsvallet och engagemanget skenar åstad.

Och uppenbarligen var det många socialdemokrater som hade mycket att avbörda sig om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i veckan. Ilskan och indignationen var inte att ta fel på.

Det började i söndags när statsministern under partiledardebatten i SVT påstod att det var 100 000 fler sysselsatta 2009 än när den borgerliga regeringen tillträdde 2006. Men den siffran var fel, konstaterades strax. Finansminister Anders Borg, vars departement hade försett Reinfeldt med siffrorna, backade genast och gjorde en pudel. Vid jämförelsen mellan de olika åren hade inte hänsyn tagits till att Statistiska centralbyrån ändrat åldersindelningen, hette det. Tidigare räknades antalet arbetsföra i åldrarna 16–64 år, numera spänner gruppen från 15 till 74 år.

Slarvigt och klantigt – absolut. Men medvetet? Knappast. Sannolikheten för att en sådan bluff går hem är ju i praktiken noll.

Ändå var oppositionen snar att insinuera att statsministern farit med osanning med flit. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros undrade om Reinfeldt slarvade eller avsiktligt försökte vilseleda.  LO-tidningen talar om ”statistikfifflet som avslöjar regeringens livslögn”, medan Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, raljerar över statsministerns påvra kunskaper i matematik och statistik och lovar att skicka pedagogiska barnböcker för att avhjälpa bristerna.

Men hur fel hade Fredrik Reinfeldt?

”Alla seriösa bedömare”, menade Östros, är överens om att 100 000 fler syssslsatta är ”helt fel”.  LO-tidningen talar om ”uppenbart orimliga siffror”. SSU har åtagit sig att lära moderater att räkna från ett till hundratusen.

Men hur skall SSU, som har en dokumenterad oförmåga att ens räkna sina egna medlemmar på ett riktigt sätt, kunna lära någon något om matematik? Moderaterna kan lugnt betacka sig för den hjälpen och istället förlita sig på SCB, som också bör kunna åtnjuta Östros välsignelse som ”seriös bedömare”. Statistiken därifrån säger, enligt TT, att under 2009 var 40 000 fler i åldrarna 16–64 år sysselsatta jämfört med 2006. I åldersgruppen 15–74 var antalet sysselsatta 69 000 fler.

Antalet arbetslösa är större nu än då. Det är sant och det är olyckligt. För individen är utanförskap – oavsett orsak – en tragedi. Inte desto mindre – trots finanskris och trettiotalsliknande lågkonjunktur har antalet sysselsatta i landet ökat under perioden.

Frågan huruvida 100 000 i förhållande till 40 000 och 69 000 är att betrakta som ”helt fel” eller uppenbart orimligt kan ältas till döddagar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kan nöja sig med läsa slutklämmen i LO-tidningens ledare: ”åberopande av falsk statistik visar på ett desperat behov av att bortförklara misslyckandet.”

Det finns 3 Kommentarer »

Svårt+tråkigt=manligt?

Styrelseuppdrag är inget för kvinnor, menar styrelseproffset Mats Qviberg i fredagens Svenska Dagbladet.

Han talar om en illusion bland tjejer om att styrelsearbete är spännande. Men det är ett svårt jobb som passar illa för dem som är mitt karriären och har små barn, påpekar han.

Som om inte män i karriären också blir föräldrar.

Som om inte kvinnor skulle vara beredda att ta sig an svåra och tråkiga uppgifter.

Om ansträngningarna att få in fler kvinnor i styrelserummen säger Qviberg:

”Det är väl bra att man släpper in tjejer så att de får se att det kanske inte var deras grej.”

Uppenbart är jämställdhetstänkande inte Mats Qvibergs grej.  

Taggar: jämställdhet
1 Kommentar »

Det sjuka Sverige

Sverige är inte längre världens sjukling, rapporterar Ekot på torsdagen. Nivån på sjukfrånvaron ligger nu ungefär på genomsnittet i Västeuropa. 2,4 procent för 2009, preliminärt.

Det är glädjande i sig, om färre är sjuka.

Men något tycks vara rejält sjukt i debatten.

Björn Johnson, statsvetare vid Malmö högskola, hävdar i nya bokenKampen om sjukfrånvaron att påståendena om utbrett fusk och överutnyttjande av sjukförsäkringssystemet i början av 2000-talet antingen var felaktiga eller grovt överdrivna. Det ligger, menar Johnson, närmare till hands att boven varit det havererade rehabiliteringssystemet – sjukskrivningarna blev inte många fler, men längre.

Slutsatserna rimmar delvis, men inte helt, med slutsatserna i Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning 2006. Även Hedborg, som med fog kan kallas expert på svenska trygghetssystem, slog fast att sjukskrivna borde få rehabilitering och stöd tidigare. Men hon betonade också att sjukförsäkringen används till mycket mer än att täcka upp vid sjukdom – och att det aldrig varit tanken.

Helt uppenbart finns det många aspekter på svenskarnas krasslighet och deras trygghet.

Så kanske bör statsminister Fredrik Reinfeldt (M) fnysa lite mindre åt de rödgröna motståndare som ytterligare vill utreda somliga aspekter av sjukförsäkringen.

Det finns 2 Kommentarer »

Dumpat avfall och dumpat ansvar

Rysk militär dumpade på 1990-talet stora mängder radioaktivt avfall och kemiska stridsmedel i Östersjön strax öster om Gotland.

Det uppgav SVT:s Uppdrag Granskning på onsdagen och stödde sig bland annat på uppgifter från en svensk underrättelseagent, Donald Forsberg, som framträdde i programmet.

Björn von Sydow (S), som var försvarsminister de aktuella åren, svävar på målet:

”Som det presenterades i programmet igår så har jag inget minne av att jag har hört talas om det”, säger han till Ekot.

Det låter inte direkt som en händelse som skulle falla i glömska i första taget.

I Uppdrag Granskning uppgav Sven Olof Pettersson, politisk rådgivare på utrikesdepartementet, att han informerat dåvarande utrikesministern Anna Lindh.

Det påminner om upptakten till skandalen med de två egyptier som med CIA-hjälp tvångsavvisades 2001. Även då lades ansvar på Anna Lindh, möjligen med förhoppningen om att frågan skulle rinna ut i sanden eftersom Lindh, mördad 2003, varken kunde förklara eller försvara sig.

Om någon skulle få tanken: det gick inte då och det lär inte fungera den här gången heller.

Någon mer måste veta vad som hände, vad som gjordes – eller inte gjordes – och varför.

Frågorna kräver svar.

1 Kommentar »

Malmö gör det enda rätta – avgiftsfritt i skolan

Malmö stad har tagit ett principbeslut om att inga avgifter – med undantag för barnomsorgstaxan – skall förekomma i skolan och barnomsorgen.

Barnen och deras föräldrar skall alltså aldrig avkrävas en enda krona för skolutflykter, läromedel eller förbrukningsmaterial.

”Eleverna i Malmö stads skolor ska ha samma möjligheter oavsett deras socioekonomiska bakgrund”, skriver skolkommunalrådet Agneta Eriksson (S) i ett pressmeddelande.

Inställningen är den enda riktiga.

Härvidlag är Malmö ett föredöme för övriga kommuner i landet.

Skriv en kommentar »

Det är inte främst Mona Sahlin som skall vara orolig

Bör Mona Sahlin vara orolig?

Expressen skriver i onsdagstidningen att förre kulturministern Leif Pagrotsky (S) sannolikt lämnar politiken efter valet i höst. Tidningen erfar att Pagrotsky inte är intresserad av en statsrådspost utan suktar efter jobbet som chef för Moderna museet i Stockholm.

Expressens slutsats är att Pagrotsky ”sviker” S-ledaren Mona Sahlin, ”precis som en lång rad andra ex-ministrar och populära S-profiler”.

Nåja.

Visst platsar både Margot Wallström (tackat ja till FN-jobb) och Thomas Bodström (flyttar till USA med familjen) i gruppen hyfsat populära politiker (även om man kan diskutera varför). Men Margareta Winberg, Ulrica Messing, Barbro Holmberg och andra av Expressen uppräknade ”tunga” avhoppare, varför skulle Sahlin sakna dem i eventuella framtida funderingar på ministerlistan?

Ta en titt på Socialdemokraternas talespersoner. Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Marie Granlund, Tomas Eneroth, Ylva Johansson, Veronica Palm, Anders Ygeman, Berit Andnor, Urban Ahlin, Anders Karlsson, och så vidare. Här finns gott om folk som mer än gärna sätter sig i en Sahlinledd regering.

Inte ens Socialdemokraterna kan undvika generationsskiften.

Dessutom lär det inte, även med en vänstermajoritet, behövas lika många S-ministrar som förr. En hel del taburetter skall vikas åt miljöpartister – och vänsterpartister.

Minister Lars Ohly.

Minister Josefin Brink.

Minister Kalle Larsson.

Mona Sahlin är nog inte överförtjust. Men det är svenska folket som har störst skäl att känna oro.

1 Kommentar »

Vilka centerpartister är egentligen de hedervärda i kärnkraftsfrågan?

Regeringens energiuppgörelse kan vara i gungning.

I tisdagens Expressen säger den avhoppade moderate riksdagsmannen, numera politiske vilden, Göran Thingwall att han också kan tänka sig att rösta nej i riksdagen.

”Jag kan bli känd som han som sänkte hela skiten.”

I ett märkligt och osnyggt resonemang tycks Thingwall, för att säga ja till ny kärnkraft, vilja kohandla om rätten för privatläkare (som han själv) att sälja sina mottagningar.

Och nu är ju inte energiöverenskommelsen något ”skit”. Utan en alldeles förträfflig kompromiss som innehåller både stora steg för att öka takten mot en större andel förnybar energi (ett mål är minst 50 procent förnybar energi av den totala energianvändningen till 2020) och en öppning för att ersätta nuvarande tio kärnkraftsreaktorer med högst tio nya.

Men somliga centerpartister är benägna att såga uppgörelsen.

I ett inslag i Aktuellt häromdagen framträdde Solveig Ternström, Eva Selin Lindgren och Sven Bergström och de var lika avvisande till ny kärnkraft som till Centerpartiets interna demokratiprocess.

Men hittills har Centerledaren Maud Olofsson varit kaxig. I SVT:s partiledardebatt i söndags kväll sade hon angående upprorsungarna i partiet:

”Det tar jag hand om.”

Olofsson hävdade, med rätta, att energiuppgörelsen redan är beslutad i riksdagen. Den röstades igenom med 156 jaröster mot 150 nejröster den 16 juni i fjol.

Näringsutskottets betänkande 2008/09:NU25, Riktlinjer för energipolitiken, bygger på uppgörelsen. Också grundtankarna om kärnkraften finns med.

Här står till exempel:

”Utskottet står således bakom regeringens avsikt att avvecklingslagen ska avskaffas, att förbudet mot nybyggnad i kärntekniklagen ska tas bort och att tillstånd ska kunna ges till nya kärnkraftsreaktorer i syfte att successivt ersätta de nuvarande reaktorerna i takt med att dessa når sin ekonomiska livslängd.”

Till saken hör att de nu så kritiska centerpartisterna röstade ja till detta betänkande i juni 2009, inklusive grundtankarna kring kärnkraften.

Solveig Ternström röstade ja.

Eva Selin Lindgren röstade ja.

Sven Bergström röstade ja.

Nu, ett år efter energiuppgörelsen blev klar, överväger de att rösta nej till de konsekvensförslag som återstår att klubba i riksdagen, det vill säga bland annat förslag om avskaffande av avvecklingslagen och skrivningar om skärpt ansvar för kärnkraftsföretagen.

Har en riksdagsledamot inte rätt att ändra sig?

Jo, naturligtvis. Men centerpartisterna har trots allt haft rätt god tid på sig, från februari då energiöverenskommelsen presenterades, till omröstningen i riksdagen i juni. Om kärnkraftsmotståndet sitter så djupt i deras själar, varför stod de inte upp offentligt och gav luft åt sina tvivel då, under förra våren?

Tyvärr är det Maud Olofssons trovärdighet som politiker som nu ifrågasätts. När det borde vara trovärdigheten hos Ternström, Selin Lindgren och Bergström.

Kanske det till och med är så som spekulationsglada kommentatorer hävdar, att upprorsmakarna i kärnkraftsfrågan vågar sig fram på allvar först när Maud Olofsson är tilltufsad efter snytingarna hon fått i affärerna kring Saab och Vattenfall och dras med fallande opinionssiffror.

Det kan vara klokt att ha dessa aspekter i minne nu när Olofsson framställs som en intern, och föga upplyst, despot och de tvivlande centerpartisterna beskrivs som sällsynt ärliga och modiga riksdagsledamöter.

I kärnkraftsfrågan togs heder och ära av Centerledaren Thorbjörn Fälldin. Maud Olofsson går förhoppningsvis inte samma öde till mötes.

Alliansens energiöverenskommelse är historisk, den har förutsättningar att äntligen göra slut på trätor som ridit kärnkraftsfrågan sedan 1970-talet.

Uppgörelsen är värd att värna.

1 Kommentar »