Finansminister Anders Borg (m) är regeringens klart lysande stjärna.
Försvarsminister Sten Tolgfors (m) och handelsminister Ewa Björling (m), däremot, finner ingen nåd hos landets ledande borgerliga kommunpolitiker.
Det framgår av en enkät som radions Ekoredaktion gjort.
Medan 71 procent av gräsrötterna anser att Borg ”gör ett särskilt bra jobb” är det bara 3 respektive 2 procent som ger högsta betyg åt Tolgfors och Björling.
Och på frågan om det finns någon särskild minister som bör lämna regeringen är det Tolgfors som får flest röster, var femte lokalpolitiker tycker att han gjort sitt.
”Otroligt tunn” och ”väldigt blek” är två omdömen om försvarsministern.
En riktig politisk sparris, med andra ord.

Stenkastning, bränder, kravaller. Brandmän och poliser på flykt. Området kring bensinmacken på Ramels väg förvandlades igår kväll till en krigszon. 

Vad är det som händer?

Det handlar om segregation, om socialt utanförskap och muslimer som upplever att majoritetssamhället inte förstår dem – de tycker sig försvara rätten att använda sina gamla källarmoské. Oavsett vad hyresvärden tycker.

Lägg till kriminella ungdomsgäng i kvarteren runt omkring och tillresta ”antifascister” – vars främsta syfte tycks vara att attackera polisen – och dekokten blir explosiv.

Vad bör göras?

Självklart behövs kraftigare polisinsatser i det korta perspektivet. Samhället kan inte sträcka vapen inför illdåden, här finns ingen plats för kompromisser. Politiskt våld och våldsverkare som tar politiken som förevändning för att förstöra och skada kan aldrig accepteras.

Men när bränderna väl är släckta och stenarna slutat vina gäller det att skapa dialog. Att gå till botten med problemen – och undanröja de problem som stenkastarvänstern idag tar som förevändning för att dra till Rosengård.

När det brinner i svenska städer, som i förorter i Paris och Aten,  är något allvarligt galet. Den frågan här hemma på regeringens bord. Som PM Nilsson skriver på Newsmill så kan det vara läge för statsminister Fredrik Reinfeldt att åka till Malmö och vara den lyssnande ledare han kan vara.

Tisdag morgon:

Skåne skakas av ett jordskalv (4,7 på Richterskalan), kanske det största skalvet i Sverige sedan 1904.

Tisdag eftermiddag:

Finansminister Anders Borg (m) redovisar en riktigt dyster prognos för den svenska ekonomin, med de sämsta tillväxtsiffrorna på 30 år. Borg räknar med att ekonomin nästa år krymper med 0,8 procent.

Det är skakigt nu.

Den för åtta mord dömde Thomas Quick – som dessutom tagit på sig ytterligare drygt 30 mord – hävdar nu att han är oskyldig.
”Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag har erkänt”, försäkrade Quick i söndagskvällens SVT-dokumentär.
Hans advokat Thomas Olsson har beslutat att begära resning.
Frågan är om Quick ljuger nu eller om han ljög då.
Svaret kommer att få avgörande konsekvenser för allmänhetens förtroende för rättsväsendet, för polis, åklagare, domstolar och alla de juridiska experter – däribland justitiekansler Göran Lambertz – som genom åren hävdat att Quick dömts på goda grunder.

Sedan amerikanen Paul Krugman fått årets ekonomipris till Alfred Nobels minne har givetvis intresset för hans forskning ökat. Men det är kanske inte alla och envar som mäktar med att läsa hans analyser av handelsmönster och frihandel.

Det finns annat från Krugmans penna att läsa. Hans blogg, givetvis. Men också en nätt liten uppsats från 1978 med den lockande titeln The Theory of Interstellar Trade, som nu finns tillgänglig på hans blogg liksom på Princetonuniversitets hemsida.

En pärla!

Den 27 november fick danska IT Factory och dess chef Stein Bagger ta emot ett pris från revisionsbyrån Ernst & Young för bästa danska tillväxtföretag och entreprenör. Några dagar senare var Bagger försvunnen och misstänkt för miljardsvindel.

Sydsvenskans ledarredaktion har därför enhälligt och enväldigt beslutat att utse Ernst & Youngs priskommitté till Årets priskommitté 2008.

2008 är snart slut. Summeringar och analyser börjar dyka upp i medierna.

Den alltid lika vakna amerikanska Foreign Policy tar det bitvis med en klackspark. På tidskriftens webbsajt kan den hugade läsaren bland annat njuta av en sammanställning det gångna årets tio största prognosmissar.

Årets tio största ”nyheter” som aldrig blev några nyheter är bitvis tankeväckande läsning. Som till exempel påpekandet att ett inskaffande av solpaneler inte alltid är så miljövänligt och klimatbefrämjande som man skulle kunna tro. För vid tillverkningen av solpaneler används ofta en gas –  NF3, eller kvävetriflourid – vars klimatpåverkan är 17 000 gånger större än koldioxid. Gasen beskrivs dessutom som ”hal”, vilket betyder att den lätt läcker ut i tillverkningsprocessen.

Den gamla sanningen gäller också för klimatinsatser:

Rätt är viktigare än snabbt. 

�

I Malmö återfinns Sveriges värsta hyresvärd. Det är B & C Motetten AB, som äger fastigheter i bland annat Lindängen.

Bolaget toppar den lista över landets 200 värsta värdar som Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra sammanställt.

”Fastighetsskötseln är under all kritik och de har satt i system att ta ut så höga hyror som möjligt utan att bry sig om hyresgästen och deras behov”, säger Hyresgästföreningens jurist Monica Kristensson.

På den föga hedrande fjärdeplatsen återfinns ett annat Malmöbolag, Bostads AB Gröningen, med fastigheter i området Herrgården i Rosengård.

Gemensamt för Mottetten och Gröningen är att bolagen i sin tur ägs av det norska finansbolaget Acta. Ett namn som, om man får tro Hyresgästföreningen, i grund och botten säger allt en bostadssökande med självbevarelsedrift bör veta.

Nyligen arrangerade Svenska kyrkan med ärkebiskop Anders Wejryd i spetsen ett stort interreligiöst klimatmöte i Uppsala. På plats fanns religiösa ledare och opinionsbildare från hela världen.

Mötet utmynnade i ett klimatupprop som överlämnades till statsminister Fredrik Reinfeldt (m). I detta upprop framförs bland annat följande krav riktade till ”det politiska ledarskapet”:

• Snabba och omfattande begränsningar av utsläppen i den rika världen. I-länderna, särskilt i Europa och Nordamerika, måste gå i spetsen. I i-länderna måste utsläppen reduceras med minst 40 procent till år 2020 och med 90 procent till 2050, jämfört med 1990 års nivåer.

• Bindande nedskärningar för den rika världen, utöver inhemska åtaganden. Enligt principerna om ansvar och förmåga ska länderna betala för internationella utsläpp utöver sina egna inhemska åtgärder. Dessa kostnader bör vara obligatoriska snarare än frivilliga.

• Mätbara, verifierbara och rapporteringsbara utsläppsminskningar för utvecklingsländerna, särskilt länder med snabbt växande ekonomier.

• Massiv överföring och spridning av viktig teknik. Alla länder måste främja och möjliggöra spridning av teknik som är avgörande för att minska utsläppen. Utvecklingsländerna måste ha praktiska och tekniskt solida möjligheter att försörja sin befolkning.

• Ekonomiska stimulansåtgärder för utvecklingsländerna, i syfte att främja en renare utveckling på nationell nivå.

• Anpassning till klimatförändring. Enligt samma principer om ansvar och förmåga måste länderna tillförsäkra fattiga och sårbara samhällen kapacitet och stöd. Anpassning till klimatförändringarna får inte misslyckas på grund av brist på pengar eller andra resurser.

I en debattartikel i måndagens Svenska Dagbladet utmanar och uppmanar Camilla Grepe biskop Wejryd och Svenska kyrkan att dra sitt strå till stacken genom att investera en del av sin ansenliga förmögenhet i miljöteknikbranschen, som är i stort behov av riskkapital. 1 procent av kyrkans förmögenhet skulle innebära 250 miljoner kronor. Pengarna kunde frigöras genom att kyrkan säljer sina aktier i Chevron Texaco, Statoil, BMW och Walt Disney, föreslår Grepe:

Det är lätt att skriva under ett manifest för att sedan vända sig till allmogen och politikerna med en uppmaning att agera. Men trovärdig blir man först när man är beredd att agera själv och leva som man lär.

Att föregå med gott exempel borde ligga nära till hands för en kyrkans man. Om inte riskerar biskop Wejryd kanske att framstå som ”allenast en ljudande malm och en klingande cymbal” för att citera aposteln Paulus.