FRA och bloggarna…
En lögn blir inte sanning bara för att den upprepas.
FRA-motståndet blir inte en bloggaruppfinning bara för att bloggarna påstår det.
Nu senast är det bloggaren Henrik Alexandersson som i sin mycket läsvärda skrift Bloggen som politiskt vapen hävdar att tidningarna hängde på stormen i bloggosfären inför FRA-omröstningen i juni.
Och att Sydsvenskan ”anslutit sig till FRA-motståndet” först i början av juni 2008.
Det han missar är då allt som Sydsvenskan skrivit tidigare, till exempel kommentaren till den förra regeringens tankar på avlyssning i juli 2005 och följande ledare från den 25 januari 2007.
Odenbergs stora öron
All tele- och datatrafik som passerar landets gränser skall kunna avlyssnas. Åtminstone om försvarsminister Mikael Odenberg (m) får som han vill. Förslaget att ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätt till så kallad avlyssning i kabel finns med i lagrådsremissen som han lade fram igår.
Kritiken, med hänvisning till den personliga integriteten, är stenhård och befogad. Talande är att säkerhetspolisen, Säpo, hör till de främsta kritikerna. Även polisen invänder, vilket är fullt förståeligt. För att polisen skall få avlyssna krävs beslut i domstol – högst rimligt med tanke på att det rör sig om ett intrång i privatlivet. Men FRA skall få avlyssna utan vare sig domstolsbeslut eller misstanke om brott.
Odenberg avfärdar risken för integritetsintrång och hänvisar till att Försvarets underrättelsenämnd skall bestämma vad FRA får leta efter. Därutöver skall det tillsättas ett integritetsskyddsråd vid FRA .
Det är, som professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell påpekar, inte särskilt betryggande:
”Granskarna hamnar i en mellanroll mellan att värna medborgarrätten och statsintresset.”
Odenberg var på onsdagen noga med att betona att hela regeringen står bakom lagrådsremissen. Men det är inte detsamma som att regeringspartierna står enade bakom avlyssningsförslaget.
Ledande företrädare för centern och kristdemokraterna vill avvakta synpunkterna från Lagrådets jurister. Folkpartiet kräver redan ändringar.
Så tycks regeringen vara oenig i ännu en fråga. Men den här gången framstår splittringen som bättre än alternativet.
