Sveriges kristna råd, SKR, driver med hjälp av pengar från Kyrkornas världsråd och det svenska biståndsorganet Sida en verksamhet som kallas Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, förkortat EAPPI.
Verksamheten går ut på att skicka följeslagare till Israel och de palestinska områdena för att dessa genom sin närvaro skall ”dämpa våld och att främja respekten för folkrätten”.
Följeslagare finns bland annat i det just nu så aktuella Hebron på Västbanken.
Några följeslagare finns dock inte i den israeliska staden Sderot, som i flera år beskjutits från Gaza med granater och hemmagjorda Kassamraketer. Oded Meiri, på bloggen Fred i mellanöstern, frågade SKR hur det kan komma sig. Högst relevant med tanke på att SKR ser verksamheten som ”ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler”.
Svaret han fick var talande:

Mot militanta grupper i Gaza fungerar inte vår metod, eftersom den internationella närvaron inte får förövarna att avstå från att skjuta Qassamraketer mot Israel.

Praktisk solidaritet är bra. Men framför allt gäller det att vara praktisk när man är solidarisk.

I Iran trappas jakten på modedissidenter upp.
I den norra delen av landet har 49 personer gripits för olämplig klädsel: män i spetsiga cowboy-boots och kvinnor med tajta byxor och höga stövlar.
”Polis konfronterade skurkar och skojare som befanns sig på allmän plats och som bar satanistiskt mode och opassande kläder”, sade polischefen i staden Qaemshahr, Mahmoud Rahmani, till nyhetsbyrån Irna.
Polischefen uppgav också att fem barberare tvingats stänga och ytterligare 20 fått varningar för att ha ”förordat västerländska frisyrer”.
Det finns något den iranska regimen fruktar över allt annat, långt mer än bomber och granater eller fallande oljepris: den ”dekadenta” västerländska livsstilens dragningskraft.

I Svenska Dagbladets näringslivsdel intervjuas Jenny Julén Votinius, lektor vid Linköpings universitet och tidigare jurist i Lund.

Hon har skrivit avhandlingen Föräldrar i arbete och säger till SvD att ”arbetsgivaren ska visa tydligt att man är positiv till föräldraledighet”. 

Inte nog med det. Julén Votinius menar att arbetsgivarna bör ”se till att personen har samma karriärmöjligheter och löneutveckling som andra”.

Varför det?

Om föräldraledigheten ger erfarenheter som gör arbetstagaren mer kreativ och produktiv på jobbet – vilket den säkert ofta gör – bör det gynna karriären och lönen. Men karriären och lönen bör inte få en skjuts uppåt av något slags rättviseskäl.

Arbetsgivarna har fullt upp med att vässa sin verksamhet. Att förbättra incitamenten att skaffa barn ankommer snarast på staten.

En lögn blir inte sanning bara för att den upprepas.

FRA-motståndet blir inte en bloggaruppfinning bara för att bloggarna påstår det.

Nu senast är det bloggaren Henrik Alexandersson som i sin mycket läsvärda skrift Bloggen som politiskt vapen hävdar att tidningarna hängde på stormen i bloggosfären inför FRA-omröstningen i juni.

Och att Sydsvenskan ”anslutit sig till FRA-motståndet” först i början av juni 2008.

Det han missar är då allt som Sydsvenskan skrivit tidigare, till exempel kommentaren till den förra regeringens tankar på avlyssning i juli 2005 och följande ledare från den 25 januari 2007.

Odenbergs stora öron

All tele- och datatrafik som passerar landets gränser skall kunna avlyssnas. Åtminstone om försvarsminister Mikael Odenberg (m) får som han vill. Förslaget att ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätt till så kallad avlyssning i kabel finns med i lagrådsremissen som han lade fram igår.

Kritiken, med hänvisning till den personliga integriteten, är stenhård och befogad. Talande är att säkerhetspolisen, Säpo, hör till de främsta kritikerna. Även polisen invänder, vilket är fullt förståeligt. För att polisen skall få avlyssna krävs beslut i domstol – högst rimligt med tanke på att det rör sig om ett intrång i privatlivet. Men FRA skall få avlyssna utan vare sig domstolsbeslut eller misstanke om brott.

Odenberg avfärdar risken för integritetsintrång och hänvisar till att Försvarets underrättelsenämnd skall bestämma vad FRA får leta efter. Därutöver skall det tillsättas ett integritetsskyddsråd vid FRA .

Det är, som professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell påpekar, inte särskilt betryggande:

”Granskarna hamnar i en mellanroll mellan att värna medborgarrätten och statsintresset.”

Odenberg var på onsdagen noga med att betona att hela regeringen står bakom lagrådsremissen. Men det är inte detsamma som att regeringspartierna står enade bakom avlyssningsförslaget.

Ledande företrädare för centern och kristdemokraterna vill avvakta synpunkterna från Lagrådets jurister. Folkpartiet kräver redan ändringar.

Så tycks regeringen vara oenig i ännu en fråga. Men den här gången framstår splittringen som bättre än alternativet.

Göteborgs socialdemokratiska kommunalråd Göran Johansson brukar bidra med kloka saker till debatten. Men det här försöket att hitta den ”verkliga” förklaringen till varför regeringen är ovillig att hjälpa Volvo kan knappast räknas dit:

Alliansen har sagt att man måste vinna de tre storstäderna för att vinna nästa val och då måste det långa och mycket framgångsrika socialdemokratiska maktinnehavet i Göteborg krossas. Volvo offras för att visa att städer med socialdemokratiskt styre inte hänger med i utvecklingen. Det är farligt för regeringen om Göteborg har bättre tillväxt än Filippa Reinfeldts Stockholm. De vill inte att vi ska vara framgångsrika.