Stefan Stenudd, frilansjournalist, idéhistoriker och astrolog, har läst artikeln om det franska ordförandeskapet i EU, ”Franska löften”, och försöker pådyvla Sydsvenskan och mig ett förakt för demokratins principer. Det är, med förlov sagt, en besynnerlig tolkning. Förklaringen är sannolikt att Stenudd inte skiljer mål från medel.

Ja, ett effektivare EU är önskvärt när skaran av medlemsländer utvidgas. Sarkozy har visat vad ett sådant EU kan uppnå.

Men det får inte ske till vilket pris som helst. Som jag skriver i artikeln:

”Men ett stormaktscentrerat EU à la Sarkozy, där ordförandelandet gör lite som det passar och mindre länder kan känna sig överkörda, är inte heller önskvärt.”

Desto viktigare att Lissabonfördraget kommer på plats. Det kan skapa ett snabbfotat EU, bland annat genom en vald ordförande i Europeiska rådet (alltså den roll som Sarkozy i någon mån iklätt sig). Men utan att göra avkall på demokratiska principer. Tvärtom. Med det nya fördraget får EU-parlamentet en starkare roll och de nationella parlamenten större möjlighet att påverka EU-arbetet än idag.

Det förbättrar förutsättningarna för ett EU som inte slirar på sina befogenheter – men som samtidigt är mer handlingskraftigt än idag.

Är resonemanget vansinne, som Stenudd påstår? En som framhäver sina historiekunskaper borde kanske vara mer försiktig med ordvalet.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Dåde ping och kommentarer är avstängt