Men varför rösta?
Valdeltagandet i EU-valet i juni tycks bli långt:
48 procent säger att de tänker rösta – lika många som inför det förra EU-valet 2004. Då blev valdeltagandet knappt 36 procent; en katastrof enligt många politiker och statsvetare. Röstningsaktiviteten riskerar att bli lika låg i år.
Trist, för det här är ett viktigt val. Fast varför? Det skrev jag om i min lördagskolumn.
Kanske mest för att visa att EU inte bara är en angelägenhet för tjänstemän och högt avlönade politiker som lever långt från folket.
Misstanken fins att många fortfarande inte riktigt lever med att Sverige är med i EU – att de som en gång röstade nej tycker att det här inte angår dem. Fel, förstås: beslutet fattades i demokratisk ornding och gäller alla.
Det har EU-kritikern Per Garthon insett, i sin nya bok Befria EU! Förslag för ett annat Europa (Ordfront) skriver han att hans främsta skäl att inte längre förorda ett utträde är att det EU en gång gick med i en var en liten exklusiv klubb, medan dagens EU håller på att bli den helt dominerande samarbetsorganisationen för hela vår världsdel.
Varför han inte tyckte Sverige skulle vara med och bygga den organisationen, med och påverka dess utformning, är förstås dunkelt.
Först se vad det blir, låta andra göra grovjobbet, inte skita ner sina egna händer. Så svenskt.
Fast viktigast är att han kommit till insikt.
EU är viktigt.
Nu gäller det att utveckla unionen så att den fungerar och gör rätt saker – att förena Europa och bygga marknadsekonomi och demokrati i forna öststater var viktigt, men historia.
Demokrati och klimat borde intressera fler än varannan svensk.
