Valet 2010 blir ett kärnkraftsval.

I Ekots lördagsintervju var Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand tydlig:

”Vi skall inte bygga nya kärnkraftsverk i Sverige.”

På ett eller annat sätt, med lagstiftning om så krävs, kommer en rödgrön regering att sätta stopp för ny kärnkraft, fastslog Wetterstrand, som uttryckte sin förvåning över att borgerliga politiker kan glädjas över utbyggnadsplanerna hos Vattenfall och ”kärnkraftslobbyisterna”.

Egentligen vet nog Wetterstrand bättre. Att stora delar av svenska folket är mottagliga för argument som går ut på att industrin i Sverige behöver garantier för en långsiktig elförsörjning till konkurrenskraftiga priser, och el som inte spär på klimatproblemen.

Det gäller inte minst många sympatisörer till Socialdemokraterna.

Alliansregeringen har satt ner foten. Skall det sparas på försvaret – ett Sisyfosjobb där många regeringar gått bet – så måste försvarsmateriel bli billigare.

Då går det inte att utveckla inhemskt för alla behov – med den lögnaktiga ursäkten att det handlar om Sveriges oberoende, när det i själva verket är ren industripolitik och regionalpolitik. Då måste också svenska försvaret köpa ”från hyllan”, färdigutvecklade saker som också andra har. Och andra, det är partners i Partnerskap för fred, tex, och Natoländer – vilkas vapenteknologi finns också i de svenska grejerna. Eller nordiska länder, som Sverige skall ha försvarssamarbete med.

Senast handlar det om pansarterrängbilar. 

I juni kom beskedet att Försvarets materielverk tecknat kontrakt med finska Patria – inte brittiska BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik. Beskedet möttes av att ramaskri. Och igår beslöt länsrätten i Stockholm att upphandlingen måste göras om, att FMV brutit mot lagen om offentlig upphandling. 

Bra att saken prövas. Men det betyder inte att bästa grejer för försvaret är Made in Sweden (fast utlandsägt, då…)

En som lär jubla särskilt mycket är förre statsministern Göran Persson (S), enligt Resumé lobbyist för vapenindustrin med uppdraget att splittra alliansens försvarspolitik.

Resultatet sågs på DN Debatt i måndags:

Regeringen måste tänka om och gynna svensk försvarsindustri, skrev en ohelig allians mellan förre KD-ledaren Alf Svensson, IF Metall-basen Stefan Löfven, tidigare KTH-professorn Gunnar Eliasson och Göran Persson – som beskrevs som ”fd statsminister och partiledare (S)”, inte som lobbyist hos PR-byrån JKL med Hägglunds som kund.

Hos dessa herrar har prioriteringarna hamnat snett. Protektionism är kanske ett för stort ord, men inte helt fel.

Sverige behöver ett starkt försvar. Även när pengarna tryter.

Då gäller det att handla smart – och få mycket pang för pengarna.

STOCKHOLMSMÄSSAN, ÄLVSJÖ

Infrastruktursatsningar krävs. Trots att mycket pengar i framtiden måste reserveras för vård och äldreomsorg, sade Thomas Östros (S) på en presskonferens torsdag lunch.

Så han välkomnar den socialdemokratiska partikongressens beslut att öppna för alternativa finansieringsformer (läs: ökad lånefinansiering och privata avgifter) vid större infrastrukturprojekt.

Något för Skånes påhejare av en modern E22 att haka tag i?

STOCKHOLMSMÄSSAN, ÄLVSJÖ

Retoriken hänger inte helt ihop med verkligheten.

När Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros började sitt tal om jobben på torsdagsmorgonen var Jobbkongressen inte riktigt samlad.

Det verkade vara yrvakna ombud, som inte snackat färdigt, inte surrat färdigt. Trots att Östros från talarstolen slog på socialdemokratiska känslosträngar:

”Vi har tagit Sverige ut ur kriser förr.”

”Jag är född i ett arbetarhem”, sade han och berättade om sin väg till forskningsstudierna.

”Ingen drömmer om arbetslöshet och utanförskap.”

Han har sitt eget knep för att knipa applåder. ”Eller hur”, frågade Östros ombuden flera gånger och fick välvilligt klappande händer till svar.

Och när Thomas Östros i debatten en stund senare sjöng Bergsprängartango i Gällivare, då var kongressen med på noterna.

Men jobben, då?

”Vi sätter nu målet att Sverige åter ska tillhöra tio i topp när det gäller arbetslöshetsbekämpning inom Europa”, skriver Östros på debattplats i torsdagens Svenska Dagbladet.

Socialdemokraternas långsiktiga mål är full sysselsättning. Så långt är det inte svårt att hänga med.

Men hur skall det gå till?

Vilka konkreta åtgärder för fler jobb föreslås?

I sitt inledningstal igår framhöll föredragande Östros ett kunskapslyft, en stärkt vuxenutbildning, mer medel till forskning, investeringar i infrastruktur – järnvägar och vägar, satsning på grön teknologi. Och framför allt, inga stora skattesänkningar utan istället pengar så att kommunerna kan upprätthålla sysselsättningen.

Östros kan säkert i en valrörelse dra röster på sin beskrivning av hur regeringen försämrat a-kassan och gjort Sverige ”räddhågset”. En fungerande a-kassa är en förutsättning för trygghet i omställningen, en del av den svenska modellen, betonar han. Det talet är effektivt.

Men inga mirakelkurer i jobbskapandet.

Inga Alexanderhugg.

Inga stora nyheter.

Från Älvsjömässan inte mycket nytt, tyvärr.

Men tangon var kul.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) vill tillåta att vin och öl säljs på gårdarna, direkt hos tillverkarna.

En lysande idé. Varför skall det gå att köpa korv och ost och bröd och grönsaker, men inte vin? Tror någon på allvar att det är till gårdsproducenter som missbrukarna kommer? För att köpa vin för minst 200 kronor flaskan?

Knappast. Det alkoholpolitiska argumentet klingar ihåligt. Ändå sätter sig FP och KD på tvären. Av princip.

Gårdsförsäljningen skulle gynna turismen, inte minst här i Skåne. Och på det sättet bidra till en levande landsbygd.

Så gör upp, alliansen. Säg ja.

För hela Sverige skall ju leva – och helst inte på bidrag.

Äntligen!

Gunnar Wetterbergs förslag på DN Debatt om en union mellan de fem nordiska länderna är ljuv musik för en övervintrad nordist.

Bland lyckade internationella samarbeten behöver det nordiska verkligen inte skämmas för sig: genom frivilliga överenskommelser har länderna gett grannarna nästan samma rättigheter som de egna medborgarna. Inga visumtvång, inga krav på arbetstillstånd har hindrat en fri rörlighet – som sedan gagnat alla.

Samarbetet har utvecklats med lika delar god vilja och egennytta genom decenierna – att det stött på patrull när det gäller rättvisa gränsgängarregler över Öresund är ett skamligt undantag.

Men under de senare åren har samarbetet gått i stå. Det som redan uppnåtts finns visserligen kvar – trots att tre länder idag också är med i EU – men nya viktiga samarbeten syns inte till.

Nordiska rådet samlas liksom pliktskyldigast, en grupp politiker som inte riktigt får plats i det riktiga internationella samarbetet ses och bekräftar att Norden finns. Mycket mer än så är det inte.

Samtidigt som integrationen i EU stannat upp när unionen utvidgats och viljorna och intressena blivit fler.

I Norden, däremot, är värdegrunden och historien i stort sett densamma – länderna har rentav hört ihop genom historien i olika konstellationer. Klart att det vore lättare att bygga ut samarbetet här.

Men skulle det också vara intressant?

Varför inte: 25 miljoner medborgare  och världens tionde största ekonomi skulle göra en nordisk förbundsstat till  en tung spelare också internationellt. En spelare med olja, med storindustri och småföretag, med skog och malm, med fisk och matproduktion och en välutbildad befolkning med bra internetuppkoppling. Rent vatten och underbar natur från kust till fjäll. Med utbyggt nordiskt välstånd. Och massor av mobiler…

Med lite god vilja skulle nordborna kunna kommunicera med varandra utan en armé av tolkar, som den europeiska unionen kräver. Samtidigt som unionen inte behöver uppfinna en egen valuta – euron duger bra.

Det låter för bra för att vara sant.

Och märkligt nog är det också det.

För den självklara enheten som Norden är har genom historien setts som ett hot hos grannarna. Och idag när det geopolitiska kanske kunde gå att hantera så saknas entusiasterna, de starka politiker som kunde och ville driva frågan.

Men det gör inte Wetterbergs förslag mindre klokt.

Enligt vadslagningsfirman Ladbrokes väger det just nu det helt jämnt mellan de politiska blocken. I alla fall om spelarna får avgöra.

Sedan september 2006 har det böljat fram och tillbaka, men nu spelas både alliansen och de rödgröna till oddset 1,90.

Det skulle kunna uttryckas som att en satsad hundring på en seger för S+V+MP kan ge 190,00 kronor tillbaka. Men bara under förutsättning att Lars Ohly (V) inte blir finansminister. För då konfiskeras väl både spelvinst och spelbolag.

Läser serietecknaren Lena Ackebos nyaste – Gud va hemskt! Tjugo år med Lena Ackebo – och inser att de finns, trots allt. De vanliga människorna. Verklighetens folk.

Och att det är vi alla, var och en, lite till mans. Och kvinns.

Fast också att verklighetens folk varken är Kristdemokrater eller Sverigedemokrater.

Så är verklighetens åter underbarar än dikten.

Detta är en av de mest hänsynslösa och kalkylerande massmördarna i modern tid. Den hårdföra Plavsic har i nationalistiska tal deklarerat att Bosniens muslimer är genetiska misstag i den serbiska kroppen, samt att utrensningen av dem är ett sätt att låta naturen ha sin gång … Till och med Serbiens president Slobodan Milosevic tyckte att Biljana Plavsic var alltför radikal, på gränsen till dåraktig i sin rashets. Hans hustru Mirjana Markovic kallade henne för en kvinnlig Mengele anspelande på den ökände nazistläkaren Josef Mengele.

Orden är hämtade från torsdagens Svenska Dagbladet. Gunilla von Hall skriver om Biljana Plavsic, tidigare bosnienserbisk president som efter ett regeringsbeslut i Stockholm på torsdagen kommer att släppas fri ur sitt svenska fängelse på tisdag i nästa vecka.

Hon dömdes för brott mot mänskligheten.

Hon släpps efter att ha suttit av två tredjedelar av sitt 11-åriga straff.

Det är för tidigt. Alldeles för tidigt.

Sydsvenskanmedarbetaren Emily von Sydow är tydligen trött på den unisona lovsången; idag kommer hennes Margot Wallström-kritiska bok Margot Wallström – den svenska modellen.

Ett smakprov:

”Margot Wallström är en sammasatt person. En av dem är säkert dragspelande, skidåkande och svampplockande, men den andra är fullblodspolitiker, som gillar makten, som får en kick av rampljuset, som noga följer med vad som sägs om henne och som har en utpräglad ambition och stark tillro till sin egen förmåga. Hon uttrycker det som att hon vill gärna ha nya utmaningar. Hon kräver action. Den erbjuds inte i folkhemmet.”

Låter som en kvinna som både vill vara riktig människa och kunna påverka världen.