Klart att Norden borde bli en union
Äntligen!
Gunnar Wetterbergs förslag på DN Debatt om en union mellan de fem nordiska länderna är ljuv musik för en övervintrad nordist.
Bland lyckade internationella samarbeten behöver det nordiska verkligen inte skämmas för sig: genom frivilliga överenskommelser har länderna gett grannarna nästan samma rättigheter som de egna medborgarna. Inga visumtvång, inga krav på arbetstillstånd har hindrat en fri rörlighet – som sedan gagnat alla.
Samarbetet har utvecklats med lika delar god vilja och egennytta genom decenierna – att det stött på patrull när det gäller rättvisa gränsgängarregler över Öresund är ett skamligt undantag.
Men under de senare åren har samarbetet gått i stå. Det som redan uppnåtts finns visserligen kvar – trots att tre länder idag också är med i EU – men nya viktiga samarbeten syns inte till.
Nordiska rådet samlas liksom pliktskyldigast, en grupp politiker som inte riktigt får plats i det riktiga internationella samarbetet ses och bekräftar att Norden finns. Mycket mer än så är det inte.
Samtidigt som integrationen i EU stannat upp när unionen utvidgats och viljorna och intressena blivit fler.
I Norden, däremot, är värdegrunden och historien i stort sett densamma – länderna har rentav hört ihop genom historien i olika konstellationer. Klart att det vore lättare att bygga ut samarbetet här.
Men skulle det också vara intressant?
Varför inte: 25 miljoner medborgare och världens tionde största ekonomi skulle göra en nordisk förbundsstat till en tung spelare också internationellt. En spelare med olja, med storindustri och småföretag, med skog och malm, med fisk och matproduktion och en välutbildad befolkning med bra internetuppkoppling. Rent vatten och underbar natur från kust till fjäll. Med utbyggt nordiskt välstånd. Och massor av mobiler…
Med lite god vilja skulle nordborna kunna kommunicera med varandra utan en armé av tolkar, som den europeiska unionen kräver. Samtidigt som unionen inte behöver uppfinna en egen valuta – euron duger bra.
Det låter för bra för att vara sant.
Och märkligt nog är det också det.
För den självklara enheten som Norden är har genom historien setts som ett hot hos grannarna. Och idag när det geopolitiska kanske kunde gå att hantera så saknas entusiasterna, de starka politiker som kunde och ville driva frågan.
Men det gör inte Wetterbergs förslag mindre klokt.
