Lögn, statistik och förbannade socialdemokrater

Publicerad den 5 februari 2010 klockan 15:03 av Per Tedin

Var av hjärtat är fullt, brukar det heta när ordsvallet och engagemanget skenar åstad.

Och uppenbarligen var det många socialdemokrater som hade mycket att avbörda sig om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i veckan. Ilskan och indignationen var inte att ta fel på.

Det började i söndags när statsministern under partiledardebatten i SVT påstod att det var 100 000 fler sysselsatta 2009 än när den borgerliga regeringen tillträdde 2006. Men den siffran var fel, konstaterades strax. Finansminister Anders Borg, vars departement hade försett Reinfeldt med siffrorna, backade genast och gjorde en pudel. Vid jämförelsen mellan de olika åren hade inte hänsyn tagits till att Statistiska centralbyrån ändrat åldersindelningen, hette det. Tidigare räknades antalet arbetsföra i åldrarna 16–64 år, numera spänner gruppen från 15 till 74 år.

Slarvigt och klantigt – absolut. Men medvetet? Knappast. Sannolikheten för att en sådan bluff går hem är ju i praktiken noll.

Ändå var oppositionen snar att insinuera att statsministern farit med osanning med flit. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros undrade om Reinfeldt slarvade eller avsiktligt försökte vilseleda.  LO-tidningen talar om ”statistikfifflet som avslöjar regeringens livslögn”, medan Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, raljerar över statsministerns påvra kunskaper i matematik och statistik och lovar att skicka pedagogiska barnböcker för att avhjälpa bristerna.

Men hur fel hade Fredrik Reinfeldt?

”Alla seriösa bedömare”, menade Östros, är överens om att 100 000 fler syssslsatta är ”helt fel”.  LO-tidningen talar om ”uppenbart orimliga siffror”. SSU har åtagit sig att lära moderater att räkna från ett till hundratusen.

Men hur skall SSU, som har en dokumenterad oförmåga att ens räkna sina egna medlemmar på ett riktigt sätt, kunna lära någon något om matematik? Moderaterna kan lugnt betacka sig för den hjälpen och istället förlita sig på SCB, som också bör kunna åtnjuta Östros välsignelse som ”seriös bedömare”. Statistiken därifrån säger, enligt TT, att under 2009 var 40 000 fler i åldrarna 16–64 år sysselsatta jämfört med 2006. I åldersgruppen 15–74 var antalet sysselsatta 69 000 fler.

Antalet arbetslösa är större nu än då. Det är sant och det är olyckligt. För individen är utanförskap – oavsett orsak – en tragedi. Inte desto mindre – trots finanskris och trettiotalsliknande lågkonjunktur har antalet sysselsatta i landet ökat under perioden.

Frågan huruvida 100 000 i förhållande till 40 000 och 69 000 är att betrakta som ”helt fel” eller uppenbart orimligt kan ältas till döddagar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kan nöja sig med läsa slutklämmen i LO-tidningens ledare: ”åberopande av falsk statistik visar på ett desperat behov av att bortförklara misslyckandet.”

  • http://- Per-Gunnar Andersson

    ”Sten i glashus”, ”som man känner sig själv känner man andra” m fl tänkvärda ordstäv kommer osökt i minnet när tar del av Östros´s m fl´s raljerande över FR´s ”100 000″.
    Att bluffa med siffror torde vara ett nödvändigt och tillräckligt krav för att kunna ägna sig åt den högre politiken.
    Jag minns att när jag var arbetslös på 90- blev jag och många med mig tvångsinskrivna på diverse Af-kurser inför valen.
    Detta skedde på order från ”högre ort” för att den (S)-märkta regeringen skulle kunna frisera siffrorna för ”öppet arbetslösa”.
    Att sedan kurserna varken passade, var påbörjade innan valdagen och ej heller blev något av efter valdagen hade ingen betydelse.
    Det viktiga var att siffrorna visade färre arbertslösa än det verkliga värdet och regeringen kunde skryta med effekterna om sin påstått aktiva arbetsmarknadspolitik.

  • Lars-Anders Jönsson

    När Reinfeldt i partiledardebatten inför väljarna berättade att sysselsätningen sedan socialdemokraterna lämnade regeringsmakten ökat med 100 000 arbetstillfällen gjorde han det för att ge en bild av hur ”väl” de borgerliga hanterat svensk ekonomi. I det fall dessa siffror är riktiga skulle det betyda att vi under den värsta kris på många år och till skillnad från andra skapat fler nya jobb än vi förlorat. Detta borde leda till att en larmklocka slog och Reinfeldt med övriga i alliansen ifrågasatte siffrorna/bilden.
    Nu visade det sig att jämförelsen var fel. Ökningen för den åldersgrupp vi använder var cirka 12.000 jobb.

    I det fall Reinfeldt skulle visa siffror som motsvarar vad alliansen åstadkommit vad gäller sysselsättning borde utgångspunkten i jämförelsen vara någon gång på våren 2007 då deras första budget och politik kunde förväntas slå igenom. Sysselsättningspolitiken fram till våren 2007 var ju socialdemokratisk. Utgår vi från dessa tidpunkter ser vi att sysselsättningen från maj 2007 fram till dec 2008 minskade med drygt 10 000 jobb och att den minskade med cirka jobb under 2009. Genom att studera dessa tal över tiden får vi en bild som överrensstämmer med vår ”känsla”. Detta visar behovet av att SCB:s siffror på något sätt borde offentliggöras i tidningar eller TV, göras tillgängliga. Nu kan politiker alltför lätt ”lura” väljare och journalister.

  • Lars-Anders Jönsson

    Förändringen i antalet sysselsatta år 2009 försvann i mitt inlägg. ”och att den minskade med cirka 67 000 under 2009.”

blog comments powered by Disqus

Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu