Google firade i förra veckan det klassiska arkadspelet Pac-Mans trettioårsdag med en ny version av det på sin hemsida. Följden globalt sett blev 4,8 miljoner färre arbetade timmar.

Företaget Rescue Time, som undersöker vad folk gör på nätet när de egentligen borde jobba, ligger bakom beräkningen. Och den vittnar knappast om allmänt låg arbetsmoral: den genomsnittlige Googleanvändaren ägnade blott 36 sekunder åt spelet.

Att den sammanlagda speltiden ändå motsvarar 549 årsarbetstider säger något om sökjättens roll som maktfaktor i världen.

På onsdagskvällen blev två män knivhuggna och svårt skadade när de delade ut flygblad inför en nazistdemonstration i Västerås i helgen.

Flygbladsutdelarna beskrivs som ”högerextremister”. Angriparna – enligt polisen ett halvdussin yngre personer – väljer SVT att kalla ”vänsteranhängare” och ”aktivister”.

Tur att de inte var vänsterextremister. Då vet man aldrig hur det slutat.

De som röstar vänster har fastnat på en tolvårings utvecklingsnivå. Eller lägre.

Tror ni inte mig, så tro forskarna.

I ett brev till DN:s ledarsida (ej på nätet) sätter historieprofessorn Yvonne Hirdman ner sin teoretiska fot i en av samtidens hetaste debatter – vem som skall gå vid kronprinsessan Victorias sida när hon skrider fram mot Storkyrkans altare.

Inte kungen, är Hirdmans slutsats, det skulle vara helt i strid med ”svensk jämställdhetspolitik och svenska genusnormer”.

Kungahuset som normbrytare – därmed borde väl den berömda cirkeln vara sluten?

Vad skall locka arbetskraftsinvandrare till Sverige?

Det sociala trygghetssystemet, a-kassa och pensioner, föreslår en statlig utredning.

På något sätt känns det ganska – svenskt.

Eller åtminstone rödgrönt. Så heter utredaren också Mikaela Valtersson, Miljöpartiet.

Mot arbetslinjen står ersättnings-, bidrags- och friårslinjen. Helst med kortad arbetstid.

Fast med den politiken skulle det väl inte behövas någon större arbetskraftsinvandring.

Det stundar räfst och rättarting på biståndsorganet Sida.

Generaldirektör Anders Nordström får gå med omedelbar verkan. Och fortsättning följer.

”För att säkerställa att Sida kommer tillrätta med de uppmärksammade verksamhetsmässiga, ekonomiska och organisatoriska bristerna har regeringen idag fattat beslut om åtgärder för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig myndighet”, meddelar regeringen.

56 förskingrade biståndsmiljoner i Zambia är ett av skälen. Regeringen anser att Sidas ledning inte haft kontroll över verksamheten.

”Ansvaret ligger hos Sidas ledning när det gäller myndighetens tillkortakommanden”, skrev biståndsminister Gunilla Carlsson (M) i en debattartikel på onsdagen.

När ledningen för en statlig myndighet inte längre har regeringens förtroende får den räkna med att bli utbytt. Sådana är spelets regler.

Drygt hälften av de som får punga ut med mer varje månad om de rödgrönas förslag till ny fastighetsskatt förverkligas tjänar under 40 000 kronor i månaden. Allt enligt onsdagens DN.

Hur tänker de rödgröna? Räds inte ens det ledande oppositionspartiet Socialdemokraterna att mista väljarsympatier i storstädernas medelklass?

Nej, förmodligen inte. För få av de berörda villaägarna lär vara potentiella S-väljare – åtminstone betydligt färre än det är som gynnas av förslaget.

En vänsterpopulistisk anda kan anas. Lite av ”de som har så dyra hus har minsann råd att betala”.

Nej, det är inget rimligt resonemang, men en hållning som ligger nära till hands för vänsterfalangen inom S.

I dagarna väntas en mindre konvoj med lastfartyg från flera olika länder att angöra kusten utanför Gaza. Fartygen är lastade med byggnadsmaterial, avsaltningsanläggningar, läkemedel och andra nödvändigheter för att bistå vid återuppbyggandet av det fattiga och krigshärjade området. Med ombord finns dessutom en rad mer eller mindre kända politiker, författare och andra kulturpersonligheter från flera länder i Europa.

Från Sverige rör det sig till exempel om författaren Henning Mankell, konstnären Dror Freiler, professorn i religionshistoria Mattias Gardell och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP).

Bakom aktionen står organisationen Ship to Gaza, som hävdar att det handlar om en helt fredlig insats för att leverera humanitärt bistånd och för att skapa politiskt tryck för att häva den blockad som Israel och Egypten upprätthåller i strid med internationell rätt. Behjärtansvärt, låt vara att några få fartyg med förnödenheter är en droppe i havet för de nödlidande palestinier i Gaza. Uppmärksamheten väger tyngre i sammanhanget. Det är dock inte alldeles okomplicerat.

Kritiker försöker avfärda det hela som ett spektakel.

Ship to Gaza, skrev Svensk Israel-informations generalsekreterare Lisa Abramowicz i Expressen, ”verkar vara ett mediejippo för att demonisera Israel snarare än att underlätta Gazabornas vardag.

”Israeliska myndigheter vekar emellertid inte ta lätt på saken. Häromdagen varnade det israeliska utrikesdepartementet aktivisterna och sade att deras fartyg kommer att hindras – med våld om så krävs – från att anlöpa till Gaza.

Man behöver inte vara en Hamaskramare för att tycka att blockaden av Gaza medför omänskliga prövningar för ett redan tidigare utsatt folk. Den smala landremsan mellan Medelhavet och Israel har, inte utan skäl, jämförts med ett jättelikt utomhusfängelse.

Dessutom motverkar sannolikt den stränga blockaden delvis sitt eget syfte.

Avsikten är bland annat att stoppa terrorattacker och förhindra Hamas och andra väpnade grupper att skaffa mer vapen. Framgångarna därvidlag har varit begränsade. Raketbeskjutningarna av intilliggande israeliska orter har inte upphört. Gränsen till Egypten läcker som ett såll. Genom ett stort antal tunnlar transporteras allt från mat, mediciner till kläder och bensin. Helt säkert också vapen och ammunition.

Det betyder att den som bara har pengar och kontakter kan köpa sig vad i princip som helst. Enligt ett BBC-reportage kostar det omkring 10 000 dollar att få en splitter ny bil förd genom tunnlarna. Runt 200 fordon har smugglats in på detta sätt. För det stora flertalet som inte har råd med svartabörspriser blir situationen stadigt värre. Under tiden kan de styrande i Hamas fortsätta att skylla nöden och armodet på blockaden. Även Ship to Gazas aktion kommer förmodligen – vare sig arrangörerna vill det eller ej – exploateras av dem som inget annat önskar än att ensidigt brännmärka Israel.

Mindre än ett jobb i månaden lyckades en genomsnittlig arbetsförmedlare förmedla i fjol. Sammanlagt tillsattes 12 procent av jobben via Arbetsförmedlingen.

Detta påpekar Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster i Arbetsförmedlingen förmedlar få jobb.

Rapporten är ett inlägg i debatten om konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingens verksamhet. Och en sak är säker:

Med sådan statistik kan motståndarna till konkurrensutsättning inte gärna hävda att systemet är bra som det är.

Det här måste svida i hjärtat på Sverigedemokraterna.

Svenskarna blir alltmer toleranta i sin syn på invandrare.

Trenden i SOM-institutets mätningar är tydlig.

1993 instämde 52 procent av de tillfrågade i påståendet att ”det finns för många utlänningar i Sverige”. I den senaste mätningen, genomförd hösten 2009, hade andelen dalat till 36 procent.

1993 instämde 25 procent i påståendet att ”jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”. 2009 hade andelen minskat till 12 procent.

Tiden arbetar inte för SD, snarare mot. Det är fullt möjligt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i höst. Men det är då som ett parti vars ideologi bygger på en ålderstigen och trångsynt världsbild som allt färre människor känner igen sig i.

Och inte heller i det korta tidsperspektivet blåser opinionsvindarna SD:s väg.