Verklighetens folk.

Föga förvånande handlade det om detta KD-påhitt när ordförande Göran Hägglund frågades ut i SVT. Och inte heller denna gång lyckades han riktigt förklara vilka dessa är. Och de andra? Overklighetens folk?

Könsneutralt äktenskap dök också upp. KD vill som känt slippa samkönade äktenskap och tar till semantik: giftermålsbalk i stället för äktenskapsbalk är vägen ut för dem som  villkorar kärleken. Och så ”kamphundar” – KD vill förbjuda dem, men lyckas inte tala om vilka hundar det handlar om. Striktare alkoholpolitik finns också på listan.

För att tala för frihet för verklighetens folk är KD väldigt inne på att lägga sig i folks liv och reglera.

Hägglund och medgav att KD varit väldigt klåfingriga, historiskt. Fast vill inte riktigt släppa detta – och önskar lagstiftning också för civilkurage …

Som socialminister har Hägglund ett av regeringens svåraste jobb: att korta köerna i sjukvården – och göra privata sjukvårdsförsäkringar onödiga. Konkreta löften om fler vårdplatser lovar alliansen inte, Hägglund försäkrar dock att detta är en ”prioriterad fråga”, att ”en röst på Kristdemokraterna är en röst på fler vårdplatser”.

”Regeringens egen ståuppkomiker” kallades Hägglund i programmet.

Inte helt fel, han är rolig: ”Jag tycker om sill, men jag tycker inte det skall vara obligatoriskt med sill…” Dessutom duktig på sociala medier.

En begåvad politiker, helt enkelt.

Synd att han hamnat i galet parti.

Så har då oppositionen presenterat sitt valmanifest. De rödgröna är i desperat behov av att vända utvecklingen, att återta initiativet. I två nya opinionsmätningar – Skop och United minds – leder alliansen med 5,0 respektive 3,7 procentenheter.

Det mullrar i rörelsens led. Två tidigare ministrar, Kjell-Olof Feldt och Björn Rosengren, hör till dem som sågat samarbetet med MP och framför allt V.

För Mona Sahlin är det sanningens minut som närmar sig. När den rödgröna koalitionen såg dagens ljus var det en historisk händelse i svensk politik. Dagens valmanifest – kallat ”regeringsplattform” – är ett historiskt dokument.

Men kommer manifestet också att gå till historien som det som vände vinden i valrörelsen 2010?

Svårt att tro.

Här finns – som väntat – inga omvälvande idéer, få oväntade förslag. Liksom alliansen har oppositionen försökt mjölka ut mesta möjliga medieintresse av varje förslag genom att presentera sin politik styckevis och delt. Ett utspel här, ett utspel där.

Det riskerar att slå tillbaka när valmanifestet väl presenteras.

Sänkt maxtaxa på dagis och halverad restaurangmoms var två av tämligen få överraskningar.

Att oppositionen är på defensiven är tydligt. Mona Sahlin inledde presskonferensen med att understryka att Socialdemokraterna ”alltid tagit ansvar för statsfinanserna”, att alla förslag är finansierade ”fram till sista kronan”. Behövligt, med tanke på att Lars Ohly (V) stod bredvid.

Nu finns det två valmanifest, två alternativ. Korten ligger på bordet.

Nu är det upp till väljarna.

Fritids är stökigt och högljutt på många håll.

Vad gör undervisningsminister Jan Björklund (FP)?

Inte så mycket – för liksom skola så är fritids kommunalt, förklarade han i söndagskvällens TV-utfrågning. Regeringen kan inte gå in och detaljstyra. Utom med mera pengar för färre barn i varje grupp.

Och det är Björklund inte inne på.

Att återförstatliga skolan är däremot en hjärtefråga för FP, men där sätter moderaterna stopp. Tyvärr.

Alliansstopp är det också för FP:s krav på slopad värnskatt. Men gränsen för statlig inkomstskatt skall höjas. En helt korrekt åtgärd – det skall löna sig att försöka mer.

Är FP ett parti för det rikaste? Nej, men för ett framgångsrikt Sverige, säger Björklund. Med duktiga människor.

Så långt gick utfrågningen bra.

Men FP har problem när det gäller integrationen.

Måste den som bär slöja räkna med problem på den svenska arbetsmarknaden? Nej, men fördomar finns, konstaterar Björklund. ”Vi har stora problem.”

Och inga bra lösningar.

Hur stort problem är burka och nikab i svenska skolan? Inte stort alls, medger Björklund. Ändå har han föreslagit skärpt lagstiftning mot heltäckande slöjor i klassrummet.

Strax före valet. I en fråga som är marginell.

Lika illa är att partiet så ofta glömmer sitt uppdrag att kämpa för individens integritet.

Folkpartiet kallar sig liberalt. Med det följer förväntningar och krav.

Att ställa krav är att bry sig.

PS

• En rejäl plump i protokollet – för SVT:

Varför drogs Jan Björklunds barn in? Också partiledare har rätt till en privatsfär.

• Att FP-ledaren inte klarade det fyndiga testet i ordförståelse är däremot en intressant, inte minst att han inte vet vad aritmetik är. Har han helt enkelt gått i den svenska skolan?

Valtider. Då skall politikerhjärtan slå lite extra hårt.

Eller?

Thomas Bodström (S), den mest sannolike justitieministern i en rödgrön regering, är undantaget som bekräftar regeln.

Mångsysslaren – flerbarnspappa, deckarförfattare, advokat och fotbollsspelare, utöver riksdagsman – kan hitta på roligare saker än att knacka dörr, hänga i valstugor och elda massorna i talarstolen.

Inför valspurten har han hel sonika dragit till USA. För att ordna med allt det praktiska inför flytten dit efter valet, säger hans pressekreterare, en flytt som skall bli av oavsett valresultat.

Och precis som Bodström menar att det går bra att räknas till regeringsunderlaget medan han rent fysiskt befinner sig på andra sidan Atlanten så menar han att det går att föra valdebatt på distans.

Sociala medier kompletterar andra politikers kampanj. Bodström flyttar ut hela kampanjen på nätet. Twittrar och bloggar istället för att skaka hand.

Nu är det upp till väljarna att bestämma om de vill ha sina politiker IRL eller som ettor och nollor.

Hon har argumenten – fast inte alla detaljer och fakta på plats – och tror på det hon säger, är säker i den rödgröna ledarrollen. Och att skylla på kön duger inte.

Så kan det helt enkelt vara så att det är politiken det är fel på när svenska väljare väljer bort Mona Sahlin? Att S inte hittat sig själv efter valförlusten 2006 – och att samarbetet med MP och V rör till det hela ytterligare?

Tanken är svår att vifta bort när SVT frågar ut S-ledaren. Inga oväntade frågor, ingen skjutjärnsjournalistik. Ändå blir resultatet kraftlöst. Trots att så mycket står på spel också för Mona Sahlin personligen: en valförlust den 19 september innebär rimligen att hon för tacka för sig.

Sahlin förklarar och försöker övertyga, med lätt vädjande ton, men det går inte hem. Att politik inte bara är att vilja utan att välja räcker inte.

Det rödgröna valmanifestet är inte klart ännu – vilket självfallet spelade in. Besked kan inte ges.

Förmögenhetsskatten eller ”skatt på förmögna” är lika luddig nu som före utfrågningen. Fastighetskatten blev inte heller klarare. Sänkt tjänstemoms (MP) avvisades inte, men några löften gav S-ledaren inte heller. Bara förståelse. Och hopp om bra förslag i valmanifestet.

Så gavs inga tydliga besked? Jadå.

”Klyftan” i skatt mellan löntagare och pensionärer skall tas bort genom att skatten för pensionärer sänks.  Totalt entydigt, oavsett vad V säger. Säger Sahlin.

Bensinskattehöjningen på 49 öre litern är också klar.

Och det slopade rutavdraget.

Apropå SD pekade Sahlin på exemplet Danmark och hur de etablerade partierna där lät Dansk folkeparti styra agendan – och ”förändra dansk politik för alltid”. Och gav ett bra besked: ”Aldrig att jag försätter Sverige i den situationen.”

Usel koll har hon däremot på utrikespolitiken och de rödgrönas – antiamerikanska – utrikespolitiska dokument:

Varför skall amerikanska baser bort, varför pekas USA ut som stora faran, varför inte Kina och Ryssland? Om de inte finns med … så borde de finnas… menade en uppenbart oinitierad Sahlin.

Och de rödgrönas gemensamma svar om truppnärvaron i Afghanistan blev en röra.

Inte mycket till svar, inte mycket till koll. Inte mycket till förtroendebas för en statsminister.

Varför vill du sänka skatten för miljönärer?

Som vanligt en effektiv början i Ekots utfrågning, på tisdagen stod Vänsterledaren Lars Ohly på tur. Och mycket riktigt lyckades han inte svara, utan började tala om fattiga pensionärer. Trots att mer än var tionde ålderspensionär har mer än en miljon i finansiella tillgångar och mer än var tredje är miljonär om boendet räknas in.

Inkomstskatterna skall öka progressiv och vara lika för löntagare och pensionärer, betonade Vänsterledaren. Och lade till sjukpensionärer, arbetslösa, sjuka och föräldralediga.

En dag, då det finns pengar.

Hur? Genom att höja andra skatter. Hur annars. Ränderna går aldrig ur.

Ohly förstår sig inte heller riktig på dagens pensionssystem – hur pensioner skall höjas istället för sänkas nu när spärren i systemet slagit till är och förblir en gåta. Men av gåta som kan plocka poäng i en en stor grupp som brukar rösta troget.

När det gäller pengar förstår han sid på att dela ut dem, men inte få in dem. Annat än via skatter…

En glad nyhet i intervjun, dock:

”Kommunist” fick IG. Och det vill vi så gärna tro på – för trots allt finns ju risken att ex-kommunisten Ohly sitter i nästa regering.

.

Tjänstesektor kommer att öka, menar S-ledaren Mona Sahlin, men vill inte ha en del av denna sektor skattesubvetionerad.

Riktigt hur de jobb som försvinner om rutavdraget slopas skall ersättas – om de rödgröna vinner valet – och hur de sysslor som blir ogjorda skall göras blev dock inte klart när hon som sista partiledare frågades ut av Ekot  morse.

Jag prioriterar, sade hon bara. Politik är att välja. Vi gör att val.

Välja mellan vad?

Och rotavdraget, tjänstesektor för husfix, skall finnas kvar. Jobb för män, byggjobb, jobb för dem med starka fack.

Inkörsjobb för kvinnor som rutavdraget öppnar för skall väck. Hur påverkar rutavdraget jämställdheten?, undrade utfrågarna.

”Inte alls”, menar Sahlin. Nähä. För att rut enligt henne utnyttjas av höginkomsttagare. Klass går före kön för S-ledaren som har en hel del kvar att göra när det gäller att charma vänsterkretsar och fack inom sitt eget parti – där förtroendet för henne är häpnadsväckande svagt.

Förståeligt – men föga statsministermässigt.

Det var kommunalpolitiker Peter Eriksson som talade när Ekot idag intervjuade Miljöpartiets språkrör:

Kompromissvillig och lagom vag, med svar som innehöll fler utredningar än besked. Så stängs inga dörrar till allianskamraterna S och V.

Men – glädjande nog – inte heller till mittenpartierna i alliansen.

Om det blir ett oklart parlamentarisk läge efter valet den 19 september så kan MP vara nyckeln till en lösning. Nu talade visserligen Peter Eriksson om att MP då skulle bjuda in något av de ”mindre borgerliga partierna” för att skapa en majoritet till vänster – men det naturliga vore att MP istället skulle damma av det liberala i sin själ och lämna de röda. Så där som MP samarbetat denna mandatperiod i Region Skåne.

Peter Eriksson höll inte heller fast vid dagens lag efter en eventuell valförlust.

Att väljarna mycket väl kan tänkas stöda ett sådant ansvarstagande antyder opinionssiffror i söndagens Agenda i SVT: 14 procent av sympatisörerna funderar enligt en opinionsmätning här på att avstå från att rösta eller byta block nu när de gröna fastnat i det röda röran.

För att inte stänga dörrar var Eriksson avsiktligt luddig också när det gällde hjärtefrågor som flyktingamnesti och kärnkraft, allt handlar om förhandling och samarbete. Och en koldioxidskatt på 49 öre litern gör ”en del på marginalen” och ger ”totat sett en ganska bra effekt” – MP vill helt enkelt inte ta i så att dess förslag sticker ut och blir grönt trovärdiga

Så har en samling världsförbättrare blivit ett vanligt parti med det politisk möjliga som riktmärke.

Fast visst hade väljarna varit värda lite tydligare besked – att vara prövande och kompromissvillig må vara en dygd hos politiker. Men med mindre än fyra veckor kvar till valet krävs klara besked.

Det är inte bara festivalen som präglar Malmö i helgen. Även på skejtarenan händer det grejer, bland annat kommer tävlingarna Ultrabowl och get set go! att avgöras i Stapelbäddsparken.
Samtidigt ställer Susannah Young ut sina foton – självklart med tema skejt. Young har följt med och fotograferat två skejtgrupper för tjejer, No limit och Skirtboarders, på turné genom Kanada och Sverige.
No limit startades av Ida Östensson som ett försök att bryta normer och skapa förutsättningar för alla att ”testa nya intressen och inte begränsas av föreställningar kring sina livsval”.
Det kan behövas.
Fortfarande finns det förvånansvärt få kvinnliga skejtare. I alla fall att döma av vilka som brukar åka i Stapelbäddsparken.
Kanske är förklaringen så enkel som att tjejer inte skejtar för att de inte ser andra tjejer som skejtar.
Men det kan också vara förlegade uppfattningar om vad flickor bör syssla med som lägger hinder i vägen.
Oavsett bör helgens aktiviteter i Malmö kunna ge tjejskejten en välbehövlig skjuts.