Kristdemokraternas partistyrelse vill göra villkoren för barn och unga till huvudfokus under resten av mandatperioden.

Vägvalet kan locka fler väljare, men risken för felsteg är uppenbar.

”Jag hoppas att du ska gilla vad du läser”, skriver KD-ledaren Göran Hägglund i ett extra veckobrev. Den förhoppningen lär vara djup. I en sammanställning av månadens opinionsmätningar i helgen hamnade KD åter under 4 procent.

Kristdemokraterna utmanar nu Socialdemokraterna i kampen mot barnfattigdomen och menar att diskussionen bör breddas till mer än ekonomiska villkor.

Så sant.

Som Hägglund påpekar finns oroande tecken på ökad psykisk ohälsa bland unga. Hans recept mot problemen är att underlätta för föräldrar och barn att få mer tid tillsammans.

Nyligen enades regeringen om att låta föräldrar ta ut föräldrapenning samtidigt i trettio dagar under barnets första levnadsår – en god förändring som Hägglund nu får sola sig i glansen av.

I praktiken försöker KD alltjämt få till utökat vårdnadsbidrag. På den punkten bör övriga borgerliga partier fortsätta att hålla emot. Men strategiskt behöver det inte vara fel att låta KD nischa sig på andra vis i barn- och ungdomspolitiken.

Det är förstås trångt till höger.

När Hägglund talar om bristerna i skolan låter han nästan som folkpartiledaren Jan Björklund. Och orden om ungdomsbrottslighet och gängkriminalitet kunde lika gärna ha yttrats av justitieminister Beatrice Ask (M).

Vägen till en ny KD-profil lär bli en svår balansgång.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Dåde ping och kommentarer är avstängt