Empati och ekonomi brister – gamla lider
Vanvårdade åldringar, ovärdig hantering, vidriga förhållanden.
Offentligt finansierad privat producerad vanvård.
Carema och Koppargården.
Artikelserien i DN förra veckan och Dokument inifrån i SVT på söndagskvällen talar sitt tydliga språk:
Vården är så undermåligt att man bara vill gråta.
Nu ska rutiner ses över. Det ska tänkas om. Så där som det brukar låta varje gång det visar sig att gamla far illa. Och vårdföretaget Carema Care ska inte få förnyat förtroende här.
Men skadan är redan skedd. Och som så ofta tycks det inte vara någons fel. Politikerna gömmer sig bakom att avtalen varit ändamålsenligt skrivna och Carema menar att det visserligen ibland varit underbemannat på hemmet, men ibland också överbemannat – som om medeltal var någon ursäkt.
Att sparniten råkat i sken när chefer fått bonus om de lyckats snåla in på engångshandskar och toapapper erkänner Carema indirekt – de nu avslöjade hemliga incitamentsprogrammen ska skrotas.
Tyvärr är detta inte den första vårdskandal som avslöjas och tyvärr förekommer usel vård såväl på offentligt som i privat drivna boenden.
Det handlar om brister. Brister i ekonpmi. Och i empati.
Carema har straffat ut sig. Självklart är det ekonomiska resultatet intressant, men det får aldrig skymma att människor står i centrum.
Men det övergripande ansvaret är samhällets, politikernas:
Serviceproducenter som inte håller måttet ska inte få jobben.
Fast problemen är just det där måttet.
De finns nämligen inte. Som de uppmärksammade SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? visade tidigare i höstas att effekten av privatiseringarna inte går att mäta.
Sverige har alltså gått in i en liten revolution – fört över den gemensamt finansierade tjänsteproduktionen till privata producenter – utan att bestämma hur reformen ska följas upp, hur användningen av skattemedlen ska kontrolleras, hur effekterna ska mätas.
Det är inte privatiseringen som är problemet – effektivitetsvinster och nytänkande behövs och offentliga sektorn har inte gått i bräschen där.
Problemet är att ingen tar ansvar för uppföljningen. Kontrollerar kvaliteten och mäter resultatet.
Så länge den kontrollen saknas kommer lycksökare inte att tveka: att snåla på människovärdet görs till affärsidé.
