Annons:
söndag 19 maj 2013

Kulturpunkt: kapitalism, trots allt

Publicerad den 19 juni 2012 klockan 21:56 av Heidi Avellan

Berlin. Jag befinner mig i det som ännu nyligen var Östberlin och försöker förklara platsen för nioåringen.
Mitte är ingen dum plats att ta del av det som kunde vara, som borde vara, slutklämmen i försommarens svenska kulturdebatt:
Jens Liljestrand som startade det hela på DN Kultur – utan att riktigt fatta vad han ställde till med så här i kölvattnet av vårens Ohlssonfejd -skrev det som borde vara slutrepliken i måndagens DN.
Jag läser det alltså i det Berlin som idag är hippt och vackert och mitt i världen, men som under min ungdoms tågluffar bara var skitigt och fattigt och fult – och lite skrämmande.

För ja, så såg socialismen ut i verkligheten. De som drabbades såg inte det chica, det edgy, det fina som kulturvänstern bligar på. De såg att planekonomin ledde till brist på allt från toapapper till skor och engagemang i den egna portuppgången.
Och att diktaturen förbjöd tankar.
Nioåringen tittar tvivlande på mig och jag hör hur vansinnigt dumt det låter.
Frivilligt fattig?
Frivilligt ofri?
Vi liberaler som yttrat oss i debatten – där Aftonbladets Åsa Linderborg gått i armkrok med Lenin och Dala-Demokratens Göran Greider dammat av klasshatet som en progressiv kraft – har fått bära hundhuvudet för regeringen Reinfeldts politik och högerns motstånd mot allmän och lika rösträtt (Liberalernas rösträttskamp? Glömd).
Och vad ska vi göra åt klassklyftorna?
Jag låter Jens Liljestrand svara om välståndet som måste skapas så välfärd kan fördelas.
Han gör det så klokt:
”Det vi ska göra åt de växande klyftorna och utanförskapet är ungefär samma sak som vi har gjort de senaste hundra åren. Använda kapitalism för att skapa rikedom, välfärdspolitik för att få bort fattigdom. Samarbeta och kompromissa. Jag råkar tillhöra dem som tror att svaret på vår tids utmaningar finns i tråkiga, osexiga, demokratiska reformer. Alternativen är värre.”
Ja, alternativen är värre, tänker jag då vi tittar på muren och bilderna och filmerna av dem som ville ut, med livet som insats.
Hur förklarar man för en nioåring att någon dödar landsmän bara för att de vill kunna tänka fritt?

Kommentringen är stängd.

Annons:
Annons:
Blogg
Läsarpulsen
Annons:
Bloggar