Nämndeman som Caesars hustru
Det bor över 300 000 människor i Malmö. Alla är inte intresserade av politik, alla är inte beredda att satsa sin tid på samhällsfrågor och arbete för det allmännas bästa.
Men att de engagerade skulle vara så få att samma personer behöver sitta på flera stolar – också när uppdragen inte passar ihop – är svårt att tro.
Därför är det både frustrerande och förbryllande att att en nämndeman i Mangsrättegången också suttit i polisnämnden, precis som i Södertälje, där den stora rättegången nu måste göras om på grund av jäv.
Vem är det som inte tänkt efter ordentligt här? Varför agerar rättssystemet så aningslöst? Godtroget?
Att en person samtidigt varit nämndeman och suttit i polisnämnden behöver inte alls påverka processen för att vara anmärkningsvärt. Med rättssäkerhet är det som med med Caesars hustru:
Det får inte ens finnas en misstanke.
Det handlar om förtroende. Om inte rättssystemet håller strikt på formalia och nagelfar detaljer, hur ska det gå att lita på dess slutsatser?
När det gäller Mangsmålet så visste domaren att nämndemannen satt i polisnämnden. Det borde ha räckt. Vad nämndemannen sedan sade att hade försiggått i nämnden blir mindre intressant.
Protokoll som Sydsvenskan tagit del av visar att nämndeman Göran Karlsson deltagit i möten där serieskjutningarna avhandlats, om än tydligen generellt. Själv har han inför rättens ordförande chefsrådman Lennart Strinäs intygat att frågan inte varit uppe. Strinäs valde att inte själv undersöka saken – han såg uppenbarligen inte att förtroendet för rätten kunde påverkas.
Efter dessa avslöjanden överväger nu Mangs försvarare att anmäla jäv, vilket kan tvinga fram en ny rättegång. Som i Södertälje.
Då ska minnen dammas av och framstå som helt fräscha igen, då ska vittnen igenom en tung process en gång till.
Och också om detta inte sker har rättsprocessen fått sig en fläck. I onödan.
——————————-
Svar per mejl:
11 okt 2012 kl. 09:36 skrev Per Eriksson:
Hej Heidi,
Med anledning av din artikel på ledarsidan i dag, där du skriver bl.a. : ”Då ska minnen dammas av och framstå som helt fräscha igen, då ska vittnen igenom en tung process en gång till.”
Det behöver inte alls bli så, like lite som fallet är med Södertäljerättegången. Med en analog tillämpning av bestämmelsen i 46 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken kan man mycket väl lägga fram den muntliga bevisningen i en ny rättegång genom att spela upp de videodokumenterade förhören från den första rättegången. Man skulle t.o.m. kunna förfara på detta sätt med den tilltalades egen utsaga Vid behov kan man hålla s.k. tilläggsförhör..
Hälsningar
Per Eriksson, f.d. hovrättslagman
