Liberalt (MP), varför inte?
Blir miljöpartister sura om de kallas liberala?
Partisekreterare Anders Wallner svarar att MP ”är något annat än socialister och liberaler”.
Kommunalrådet Karolina Skog i Malmö ”framstår gärna som liberal, socialliberal” .
Regionrådet Anders Åkesson har inga större problem heller, han talar om ”gröna socialliberala tankar plus ett visst mått av ökad styrning” skattemässigt för att bryta utanförskapet och när det gäller miljö och klimat.
Anledningen att jag frågade är följande:
Författaren och vänsterdebattören Nina Björk var förgrymmad på oss liberaler i sin krönika i söndagens Godmorgon, världen!. Så irriterad att hon drämde oss i huvudet med liberalismens främste förgrundsfigur John Stuart Mill.
Mill månade om det demokratiska samtalet och uppmanade var och en som saknar en meningsmotståndare att skapa sig en.
Eller så var han pragmatisk och gjorde som opinionsbildare gör även idag: föreställde sig kritikern för att kunna bemöta tänkta argument och skärpa sin egen argumentation.
Måna om debatten är liberaler fortfarande.
Till skillnad från en del debattörer till vänster uppfattar jag min åsikt som en ståndpunkt, inte en sanning. Argumenterar för den och applåderar om ytterligare någon ansluter sig till den, om ytterligare någon rör sig mot liberalismen från en tidigare mindre liberal position.
Som jag tycker att Miljöpartiet gör.
I sitt budgetförslag och förslag till nytt partiprogram tonar MP ner sin tillväxtkritik och talar mer om småföretagande, noterar också Nina Björk – och citerar mig på att de gröna ”har blivit mer liberala, jag kan inte annat än applådera det”.
Fast hon hävdar också att inget tycks vara ”mer välkommet för en liberal idag än att ingen motståndare syns så långt ögat når”.
Att välkomna ett liberalare MP innebär alltså att stoppa det demokratiska samtalet och den politiska argumentationen? På ett sätt som Mill aldrig hade gjort.
Förvånande.
Poängen med opinionsbildning är att försöka övertyga om det man själv tror på.
Jag tror att det vore bra för det svenska samhället om blockpolitiken bröts upp. Det skulle föda nya idéer, nya samarbeten, nya lösningar på våra problem. MP kunde vara en nyckel i låsningen. Om Sveriges tredje största parti blir mer liberalt så öppnas chansen till nya – liberala – konstellationer i politiken.
Jag kan inte annat än applådera.
Kanske också Mill hade klappat lite i händerna.
Miljöpartisterna, då?
Partiet ordnade i morse ett frukostseminarium i Malmö om MP som en tredje politisk kraft, med Anders Åkesson, Karolina Skog och Anders Wallner som medverkande.
Enligt SOM-institutet identifierar väljarna MP som ett tredje ben på vänstersidan. Det förklarar Wallner med att fråga om valet mellan rödgrönt och blått ställdes strax efter förra valrörelsen med dess rödgröna samarbete:
”Det var logiskt att många som röstade på oss då uppfattar sig som mer till vänster”.
Lokalt i Malmö ingår MP dessutom i ett samarbete som kan uppfattas som mest vinstkritiskt i landet. Men bland dem som röstar på eller kan tänka sig rösta på MP uppfattar sig enligt honom en tredjedel som vänster, en tredjedel som liberaler och en tredjedel som något annat.
Så var det frågan om ett eventuellt samarbete högerut efter nästa val.
”Det är tråkigare ju fler partier som låser sig före nästa val. Det måste finnas en öppenhet för att efter valet försöka bilda en majoritetsregering. Som i andra länder” säger Wallner.
Fredrik Reinfeldts (M) invit till MP i partiledardebatten igår avfärdar han som tom retorik:
”Han har inte sökt stöd för sin minoritet.”
MP är redan nu berett att samarbeta i sakfrågor, som infrastruktur och investeringar i miljonprogrammet – så som tidigare i fråga om invandringen. Men alliansen har inte gett någon respons.
”Vår bedömning att regeringen tycker att det är för svårt att komma övrens med fler partier.”
Åkesson, med lång erfarenhet av samarbete med alliansen i Region Skåne, säger att avgörande är hur regeringsförklaringen ser ut.
Det stora problemet för honom i femklövern har varit ”tilltron till att marknaden ska lösa vårdens problem” och att det inte gått att diskutera skatt som ett instrument för att lösa välfärdsproblemen.
För Karolina Skog har det svåraste problemet i samarbetet till vänster – ”det där vi verkligen har bråkat” – handlat om att MP till skillnad från S inte vill runda ebo, lagen om eget boende. Hon tror att det går att locka folk att flytta till andra ställen om man presenterar bättre möjligheter att bygga upp ett nytt liv där.
”Vi bestämmer inte var människor bor.”
Skog är övertygad om att det skulle gå att samarbeta med allianspartierna, ”åtminstone i valfrihetsfrågor”.
Vilka departement ville MP helst ha, då?
Karolina Skog toppar sin lista med närings-, samhällbyggnads-, infrastruktur– och utbildningsdepartementen. Andes Åkesson med finans-, närings-, social- och utbildningsdepartementen.
Inte miljödepartementet? Nej, klimatfrågan avgörs i finansdepartementet. Och miljöfrågor klarar också de andra partierna av idag, säger Karolina Skog generöst.
