Tokkvot, nej tack
Idag gäller det:
EU-kommissionen behöver samla sig till ett non, nein, no, ei …
Nej, helt enkelt, till att EU ska få bestämma könsfördelningen i privata bolags styrelser.
Grunden till jämställdhetskommissionär Vivane Redings förslag är naturligtvis den ojämna könsfördelningen i dagens styrelserum: bara 13,7 procent av ledamöterna i EU-länderna är kvinnor.
Reding vill att vardera könet ska ha minst 40 procent av platserna. Och varför inte? Det verkar märkligt att det välutbildade kvinnors kunde bidra med väger så lätt när styrelser sätts samman, det verkar dumt att inte utnyttja halva begåvningsreserven.
Men likafullt ska staten – och EU – inte lägga sig i företagens inre angelägenheter på det sättet. Är det dumt att inte ha kvinnor i styrelsen så får företagen sota för att män så naturligt kvoteras in år efter år. Bara för att de är män.
Affärsmässighet måste här få gå före politisk korrekthet.
Kvinnor kan. Kvinnor behövs – och ska inte behöva betraktas som kvoter. Kvinnor är individer, med egna erfarenheter, egna kunskaper och – särskilt i styrelsearbete– personligt ansvar och ska inte behöva betraktas som representanter för gruppen ”kvinnor”.
En helt annan sak är sedan att könsfördelningen i styrelserummen påminner om hur långt kvar det är till jämställdhet också i vårt hörn av världen. En jämställdhet som, för att citera fransk kvinnorörelses grande dame Françoise Giroud, uppnås först när mediokra kvinnor intar höga poster. Så där som män alltid kunnat göra.
Men det är inget skäl att tvinga in kvinnor där med lagen hjälp.
